604800 sekunder

Undrar du också ibland vart tiden tar vägen? När jag var liten var ett sommarlov en evighet. Väntandet tills storasyskonen kom hem från skolan var outhärdligt. Under en bilresa mellan Karlskrona och Växjö hann jag ställa frågan Är vi inte framme snart fler gånger än min Far kunde räkna. Nu närmar jag mig 40 och dagarna försvinner fortare än kvickt.

Vart tar dagarna vägen? Hur ska jag hinna med allt? Kan jag hitta lite bortslarvad tid någonstans och använda den på något bättre sätt? Under helgen fick vi göra en ögonöppnande liten övning och nu vet jag faktiskt vart den mesta av min tid tar vägen. 604800 sekunder på en vecka = 168 timmar. Gör en tabell med 13x13 (minus en) rutor: en ruta för varje timme. Fyll i dina rutor med bokstavskoder. Använd de här koderna eller hitta på egna:
S-sova
Ä-äta
H-hushållsarbete och trädgårdsarbete
R-resande
T-tv, dator
F-föreningsliv/församlingsengagemang
A-arbete/skola
G-gym/träning
L-lek/intressen/umgås

En typisk vecka i mitt liv. Det finns några tomma rutor.
Undrar just vad jag gör med dem. 

Några av mina tankar efter att ha gjort övningen:

Hur är det med jämställdheten hemma hos er? Många undersökningar visar samma sak: om både mannen och kvinnan jobbar heltid så utför kvinnan ändå ungefär dubbelt så mycket av hushållsarbetet. I slutet av arbetsdagen sjunker mannens stressnivå (dags att gå hem och slappa) medan kvinnans stressnivå stiger (dags att gå hem och jobba ännu hårdare).

Vi sover 20% mindre idag än för 100 år sedan. Tänk, med alla våra "tidssparande" uppfinningar har vi fått mycket mer att göra. Jag känner mig sällan utvilad. Jag försöker att gå och lägga mig 22.30, men det lyckas nästan aldrig.

Jag tittar ytterst sällan på TV. Men hur mycket av min tid stjäler datorn och min iPhone? Facebook och slösurfande? Bloggandet? Jag håller på att fundera på en teknikfri vecka men vet inte om jag verkligen vill göra det.

När jag tittar på mina 168 timmar kan jag i alla fall konstatera att de är betydligt mer genomtänkta än vad de var för några år sedan. Idag väljer jag mer noga vad jag lägger min tid på. Jag försöker välja saker som ger mer energi än de tar. Jag försöker välja saker som utvecklar mig. Jag försöker välja saker som för mig i riktning mot lycka.

When the student is ready, the teacher will appear

Ok, så jag har fortfarande en del funderingar kring Gretchen Rubins bok Projekt lycka. Under Gretchens lyckosökande år ägnade hon mycket energi åt något som hon kallar för att vara Gretchen. Sedan jag läste boken har jag funderat mycket kring just det begreppet. Eller, inte just att vara Gretchen så klart, utan att vara Marie. Vad innebär det för mig? Att vara sann mot mig själv? Att alltid verkligen kunna stå för mina handlingar? Att inte agera efter vad andra förväntar sig utan efter vad som känns bra för mig? Det var inte lätt för mig att svara på vad det innebär att vara jag. Jag känner själv att jag har ändrat mig ganska mycket under de senaste åren och är medveten om att en del av min självbild inte längre stämmer överens med verkligheten. Inte ens min bild av mig själv som motståndare till allt vad idrott heter är sann. Häromdagen kom jag på mig själv med att riktigt njuta av en stund i gymet. Och jag ser verkligen fram emot mina zumbapass. 

...Så där stod jag i slutet av förra veckan med mina tankar kring vem jag är, egentligen. Och fick än en gång bevisat att "När eleven är redo kommer läraren att uppenbara sig" (Buddha). Jag har tillbringat helgen i Stockholm på en ledarutbildning. Det var verkligen över all förväntan. Helgen var planerad av två coacher som läst massor om positiv psykologi, så för mig hamnade det verkligen helt rätt i tiden. Just de saker jag funderat över under veckan som gick fick jag många nya infallsvinklar på. Och en liten bit av pusselbiten vad det innebär att vara Marie. Vi fick nämligen göra ett ganska omfattande och väl beprövat personlighetstest: MBTI (Myer-Briggs Type Indicator). Det var intressant att läsa resultatet och ännu mer intressant att fundera över mina relationer till människorna i min närhet beroende på vilken personlighetstyp de tillhör. Du kan göra ett liknande test här. Det är intressant att bli medveten om hur jag tenderar att agera i olika situationer. Först då har jag ju möjlighet att välja att göra annorlunda. Om jag vill.



The teacher: Fredrik Torberger, coach.
Bild lånad från Fredriks sida på Linkedin.

Under helgen pratade vi även mycket om vilka personliga egenskaper som är våra styrkor. Här finns ett ganska omfattande test du kan göra för att hitta just dina styrkor. Sedan är det bara att jobba hårt på att hitta på sätt att lösa alla problem du ställs inför genom att använda just de styrkorna. Jag pratar jättemycket med mina elever om att hitta sina starka sidor och bli bättre på att uttrycka dem. Jag utmanar dem alltid att hitta minst två goda egenskaper hos sig själva och berätta om dem för kompisen som sitter bredvid. Jag kommer aldrig att glömma 17-åringen som tänkte jättelänge innan han slutligen kom på två bra "egenskaper". Fiska och... supa.

Under helgen blev jag även påmind om en annan övning som jag brukar ge till mina elever, men faktiskt aldrig gjort själv. Välj några personer som du beundrar. Beskriv deras egenskaper. Enligt Jungs teorier är just de egenskaperna slumrande hos dig och de egenskaper som du drömmer om att utveckla. Jag satte mig faktiskt ner och valde ut några människor i min närhet som jag beundrar mycket. Sedan skrev jag ner vilka egenskaper de har, så nu ska jag väl sätta igång att jobba med att utveckla följande sidor hos mig själv:

W: Mycket positiv energi. Tydlig.
U: Ledare. Tydlig. Rolig.
A: Målinriktad.
J: Allmänbildad.
V: Mjuk.
S: Cool.
H: Laidback. Spontan. Får andra att må bra.
J: Kan visa känslor, men är stabil. Säker.
K: Har karisma. Är lite crazy.
L: Konstnärssjäl.
C: Cool. Klurig och oförutsägbar.

Gretchen skrev förresten ner "att vara Gretchen" som ett av sina personliga budord. Här kan du se exempel på andras personliga budord och kanske inspireras till att skriva egna.

Hur många gånger skrattar du på en dag?

Ett barn skrattar 400 gånger per dag. En vuxen: 17. Visst är det tragiskt? Vad händer på vägen? När slutar vi ha roligt? Och varför?

Kanske är vuxenansvaret en av anledningarna till att vi inte skrattar så mycket. Många av de mål vi vuxna sätter upp innebär mer arbete och ansvar  när vi väl uppnått dem. Vi längtar efter ett hus, bil, sommarstuga. Inte konstigt att vi inte hinner ha roligt när våra ägodelar tar så mycket tid i anspråk. Ju fler plikter, desto mindre utrymme för nöjen. Och dessutom har vi ofta en uppfattning om att roliga nöjen måste kosta en massa pengar, vilket innebär att vi jobbar livet av oss 51 veckor om året för att ha råd att ägna en vecka åt att "ha roligt". Och på den dyra semestern är pressen på att ha roligt så hög att det ofta slutar i fiasko.

Ibland tror jag att vi vuxna ägnar livet åt saker som vuxna förväntas gilla istället för att verkligen tänka efter vad vi verkligen tycker är roligt. En tanke: Många tycker att man inte ska jobba med sin hobby. Det är ju faktiskt en ganska konstig inställning. Det är väl fantastiskt om man får tillfälle att jobba med det man älskar? Tänk att få längta lika mycket till måndagen som till fredagen!

Ibland tänker jag att vi hade roligare när jag var liten än vad dagens barn har, eftersom dagens barn sällan får längta efter saker. Jag tror att man uppskattar saker mer om man får längta efter och sakna dem. Lycka kan liksom dras ut på. Först fasen av Förväntan- då man längtar och tänker på det som ska hända. Sedan själva upplevelsen. Och till sist att få titta tillbaka och minnas. En gång bjöd min man mig på en överraskningsresa till Rom. Inte förrän på flygplatsen fick jag veta vart vi skulle. Det var en jättemysig resa. Men vi kom överens om att vi liksom missade halva nöjet, eftersom vi inte planerade resan tillsammans.

Gretchen anser att "bra" roligheter uppfyller tre kriterier:
1. Jag ser fram emot det.
2. Det ger energi.
3. Det ger inga skuldkänslor.

Den där sista punkten kanske utesluter en del nöjen? Inför det här blogginlägget har jag funderat jättemycket över vad jag faktiskt tycker är roligt. Jag har funderat över hur jag ska få mer skratt i min vardag. Jag har funderat över vad jag skrattade åt som barn (jag borde ju rimligen skratta åt det även idag om jag bara tar mig tid till det?). Jag kom fram till att det mesta skrattandet har jag gjort tillsammans med människor som jag älskar, när jag varit avslappnad och ostressad. Vilka människor skrattar du mest tillsammans med? Spendera mer tid tillsammans med dem. Så enkelt är det nog.

Till sist har jag en liten gåva till dig: ett knep för att kunna få dig själv att bli så där skratt-glad precis när som helst: Klicka här. Det funkar faktiskt, jag lovar! Eller kan du ju testa skrattgympa. Alltså att skratta utan att egentligen vara glad. Då kommer du automatiskt att bli glad.

Köpa lycka?

Det kan vara intressant att veta att var tredje person som äger mer än 10 miljoner dollar hävdar att pengar skapar fler problem än de löser.  

...Ändå verkar det vara så att pengar faktiskt till viss del kan köpa lycka. I rika länder är invånarna lyckligare än i fattiga länder. Om man jämför människor i samma land är de rika överlag lyckligare än de fattiga. Det verkar som om Maslows tankar (att vi jobbar med självförverkligande/lycka när vi väl uppnått trygghet och välstånd) stämmer.

Vad är då den ultimata lönen? En löneökning ger tillfredsställelse. För en stund. Sedan vänjer vi oss och glömmer bort att vara tacksamma. Vi strävar hela tiden efter mer. Människor som tjänar 200.000 per år uppger att de skulle vara nöjda om de hade en årsinkomst på 350.000. De som tjänar 700.000 per år säger att de skulle vara lyckliga om de tjänade 1.700.00 per år. Det finns dock en sak som faktiskt på riktigt gör oss långsiktigt lyckliga. Kunskapen om att vi tjänar lite mer än någon annan som utför samma jobb. Kanske är det därför vi hela tiden strävar efter att ha liite finare bil och trädgård än grannen. Lagom är väl alltid bäst, som vanligt. Att vara lite lagom ekonomisk oberoende. Det ger lycka.

Oftast är det väl med pengar som med hälsa -  att vi inte ägnar dem en tanke förrän vi får problem med dem. När vi har problem med hälsa eller pengar är det svårt att tänka på någonting annat. När livet väl rasar skulle vi ge vad som helst "för att det skullle bli som igår". Och "igår" hade vi alltså inte ens vett att uppskatta hur bra vi hade det. Kanske har du hört talas om att  den vanligaste känslan dagarna efter 11 september var (efter medlidande) tacksamhet.

Gretchen tycker att man ska spendera sina pengar på:

• Hälsa och energi
• Relationer
• Jobbet
• Donationer
• Lyckliga minnen

I boken tar Gretchen upp en del tankar kring att man kan vara generös med så mycket annat än pengar.

• Ge bort av din tid.
• Fota vänners barn, eller dela med dig av andra talanger du har.
• Var generös mot människor du möter genom att ha överseende med deras fel och brister. 

De två första punkterna hade jag väl redan kommit på, men den tredje. Den är bra. Den behöver jag jobba på.

Inga pengar i världen kan köpa den lycka jag kände när J kom
och gav mig den här fina dikten han skrivit. När mina barn
upplever att deras liv är "bäst i världen", då mår jag bra. 
I morgon skriver jag mer om att "latsja och leka".

Lycka: del 2

Nu är jag hemma efter en lång dag och tänkte avsluta dagen med att skriva några tankar om Gretchens bok kopplade till dagens upplevelser. Idag har jag varit på min första föreläsning om Mystik och spiritualitet i Lund. Gretchen skulle nog ha gillat min dag... Den täcker in hela fem av de elva områden som hon jobbade med under sitt år av lyckosökande.


1. Var uppmärksam. Tågresan genom ett vintervackert Sverige var fylld av vackra naturupplevelser, indränkta i det speciella ljuset från vintersolen som aldrig riktigt orkar upp: Ett fågelsträck. Den skånska vidsträckta slätten med enstaka knotiga vindpinade träd som avtecknade sig mot en blek himmel. Andas i takt med världen runtomkring och en stark känsla av att bara befinna mig i nuet.

2. Fundera över himmelriket. Tid för reflektion och eftertanke, kopplat till de stora frågorna i livet. När jag inte tittade ut genom fönstret ägnade jag tågresan åt kurslitteraturen: en genomgång av Mystikens historia. Människor som sökt enhet med något större och lyckats.

3. Odla en passion: En föreläsning av Antoon Geels, en av de främsta inom området. Nya insikter. Och intressanta bekantskaper "på köpet".

4. Köp lite lycka. En stunds shopping (denna dag som tydligen är svenskarnas absolut fattigaste kändes det extra bra att kunna unna mig något extra). Kan man köpa lycka? Jo, enligt Gretchens efterforskningar kan man det. Mer om det imorgon.

5. Höj din energinivå: När jag kom hem ägnade jag 20 minuter åt att plocka undan hemma. Jag blev glad när jag såg att Gretchens första kapitel handlade om höja sin energinivå genom att skapa ordning. Just vad jag ju ägnar en del av min uppmärksamhet till i år! Hon ger två bra tips i sin bok: Det där med att lägga 20 minuter på kvällen åt att plocka iordning. Och att aldrig skjuta upp någonting som tar mindre än en minut att fixa.

Det där med lycka

Jag kommer att prata om lycka på psykologin den här terminen. Det forskas otroligt mycket i hur man blir lyckligare, och just hur mycket vi faktiskt kan påverka vår lycka är ju verkligen en intressant fråga. Enligt set-point-teorin varierar inte en persons grundläggande lyckonivå så mycket. Lyckonivån bestäms tydligen till 50% av arvsanlagen. Levnadsförhållanden (ålder, civilstånd, inkomst, hälsa, yrke, religion) bestämmer 30-40% och bara det som blir kvar kan du påverka genom hur du tänker och handlar. Din grundläggande lyckonivå kan du testa här. Det testet är taget från Sonja Lyubomirskys bok Lyckans verktyg, som är en handfast bok med många bra tips. Jag läste den förra året och kan verkligen rekommendera den. Om du vill ha en sammanställning över vad man (enligt Lyubomirsky) kan göra för att öka sin lyckonivå, maila mig på mariejusinski@hotmail.com.

Inför den delen av kursen har jag i år läst Gretchen Rubins bok Projekt Lycka. Gretchen ägnade ett år av sitt liv åt att testa olika sätt att bli lyckligare. Varje månad jobbade hon med ett nytt område. Om du vill kan du planera ditt eget lyckoprojekt på hennes blogg. Här på bloggen kommer jag de närmsta dagarna att dela med mig av några av de saker som hon skriver om i boken. Så titta in flera gånger denna veckan!

Jag ska försöka jobba med några av Gretchens lärdomar,
men framför allt villl jag träna på att se hur mycket lycka jag
faktiskt har i mitt liv. För på min dödsbädd vill jag inte säga som Colette:

Vilket fantastiskt liv jag har haft! Jag önskar bara att jag hade insett det tidigare.

Bilden lånade jag från http://tenementhalls.tumblr.com/. 

Brunch

Mysig helg med mycket familjetid. Bad och gymträning igår. Vi fortsätter med den av barnen mycket uppskattade brunchtraditionen även i år. En lördag i månaden. Här får du favoritrecepten. Räkna med ca 2-3 timmar för att förbereda allt, men det är det värt... Tyvärr glömde jag ta bilder innan allt åts upp. 

Mandel/kardemummamuffins (ca 12 stora)
Rör 125 g margarin poröst med 1 dl sirap och 1 dl farinsocker. Tillsätt 2 ägg och rör. Blanda och rör i 5 dl mjöl + 2 tsk bakpulver + 2 tsk grovmalen kardemumma + 1/2 dl mald/finhackad mandel. Tillsätt 1 dl mjölk. Häll smeten i muffinsformar och strö över en topping bestående av 2/3 dl mjöl + 2/3 dl farinsocker + 2/3 dl hackad mandel + 1/2 tsk kanel + 1/3 dl smör i bitar. Baka i 175 grader ca 20 minuter.

Fattiga riddare (J:s favoriter)
Doppa 6 skivor formbröd (utan kanter) i en blandning av 1 ägg, 1 1/4 dl mjölk, 1 msk socker, 1/2 tsk vaniljsocker. Smält 1 msk smör och pensla ut över ett bakplåtspapper. Lägg bröden på pappret och ställ in i ugnen i 175 grader i 15 minuter. Vänd sedan bröden om och strö över en blandning av socker och kanel. Grädda i ytterligare 10 minuter. Servera varma, med (lönn)sirap och eventuellt hackade pecannötter.

Croissanter (16 stycken)
Smula 50 g jäst i en bunke. Röt ut den i 2 1/2 dl fingervarmt vatten. Tillsätt 1 ägg, 1 tsk salt och 8 dl mjöl. Knåda kraftigt till en smidig deg. Jäs inte degen ännu, utan kavla ut den till en platta ca 30x40 cm. Hyvla 125 g kallt smör med en osthyvel och fördela jämt över halva degen. Vik ihop, kavla ut igen. Fortsätt att vika, kavla ca 3 gånger till. Dela degen i två delar. Kavla ut varje deg till en cirkel ca 30 cm i diameter. Skär varje rundel tvärsöver så att det bildas 8 trekanter. Rulla ihop dem till gifflar. Lägg på bakplåtspapper och jäs nu i ca 30 minuter innan du bakar dem i 225 grader ca 13-15 minuter. Jättegoda med nutella. Eller ost och marmelad/sylt.

Jag tycker att Tupperware är ganska överreklamerat,
men den vill jag inte vara utan när jag bakar
saker som ska kavlas ut - som croissanter.
Bild lånad från tupperware.se

Amerikanska pancakes
Blanda 3 3/4 dl mjöl, 3 1/2 tsk bakpulver, 3/4 tsk salt och 3 msk socker i en skål. Blanda 1 ägg, 3 3/4 dl mjölk och 3 msk smält/flytande smör i en annan skål. Blanda innehållet i de båda skålarna. Stek 2 åt gången på medelvärme. Vänd när du ser att det är bubblor på hela.
Min favorittopping: jordnötssmör +  skivad banan + sirap + vispad grädde
... men klassikern smör + sirap funkar ju alltid.

Dessutom dukar vi fram:
Varm choklad med vispgrädde
Apelsinjuice
Smoothie
Bitar av färsk frukt: vindruvor, melon, apelsin, ananas, banan
Ost, sylt och marmelad
Jordnötssmör och nutella
Sirap (jag brukar blanda "vanlig" sirap med lite lönnsirap)

På tal om vardagsmantran

I veckan skrev jag om mantran i vardagen- att alla ord vi väljer att omge oss med påverkar hur vi mår. Då mailade min syster mig den här bilden. Undrar just vem som skulle välja hangover headache som sitt vardagsmantra...

Ordning: familjerelationer

Jag tycker att det är viktigt med "hela-familjen"-tid, men för att må bra vill jag även ha egentid med min man, med vart och ett av mina barn och faktiskt även med bara mig själv... Så här gör jag/vi:

Familjetid: Det sägs att det bästa sättet att förutse hur väl barn kommer att lyckas i skolan är att undersöka om hela familjen äter middag tillsammans. För mig är det en självklarhet att försöka samla hela familjen vid matdags. Vi försöker dessutom hålla måndagskvällarna fria för Hemafton, dvs att vi alla samlas en stund och pratar om något viktigt, sjunger lite, fixar fika tillsammans och bara umgås. Fredagsmys är också en uppskattad tradition i vår familj. Ordet "mys" är för min minsting synonymt med "fika". Jag försöker få honom att se att "myset" inte ligger i just fikat, utan i att vi alla är tillsammans en stund. Spelar ett spel, tittar på någon bra film. (Det är en utmaning att hitta filmer som alla gillar. Ett exempel på en film som gick hem hos alla är  Gullivers resor.)

D och jag försöker hitta egen tid på kvällen, efter det att barnen gått och lagt sig. Vi tar en promenad tillsammans eller en prat/testund med tända ljus. Förra året upplevde vi en stor lättnad i och med att våra barn "plötsligt" var stora nog att vara hemma själva en stund. Med äldsta dottern som barnvakt fick vi plötsligt utrymme för att gå på bio en gång i veckan tillsammans. Vi har även en målsättning att komma iväg och träna tillsammans. Minst en, gärna två gånger i veckan. Dessutom införde vi förra året en liten tradition som jag tycker är helt briljant. En gång i månaden försöker vi komma iväg på en riktig date av något slag. Vi har ansvar för att planera varannan månadsdate. Jag ska erkänna att det några månader runnit ut i sanden, men vi har hunnit göra en hel del roliga saker under det gångna året. Det har verkligen varit stor spridning på ambitionsnivån på daterna, men det är en del av charmen. En månad bestod daten i att vandra runt på Kvantum i en timme och köpa allt som såg gott ut, en annan månad var vi på intressant stadsvandring. Den mest minnesvärda daten var nog en övernattning på Capellagården på Öland, med långpromenader, loppis- och biobesök och god mat.

Egentid för mig själv har jag blivit bättre på att skapa allt eftersom barnen blivit äldre. Med ett nostalgiskt leende minns jag den period i livet då jag inte ens fick gå på toaletten själv utan någon av barnen och jag inser att jag om ett par år får vara glad om de alls vill umgås med mig. Men som mitt liv ser ut just idag finns det faktiskt tid för en hel del egentid. De senaste åren har jag försökt att verkligen tänka efter vad jag mår bra av. Promenadtid, att gå en kurs av något slag, att åka bort en sväng med mina fina systrar eller att bara sitta och pyssla en stund. Eller att stänga in mig med en bra bok och en påse godis...

Ensamtid med vart och ett av barnen är det som jag är absolut sämst på och alltså vill jobba mest med i år. Under hösten hade S under en period minst ett sjukhusbesök i veckan. Redan från början försökte jag göra dessa dagar till något roligt. Vi gick och fikade tillsammans, åkte i alla hissarna som finns på sjukhuset (en av hans favoritsysselsättningar), körde rullstolsrace i kulvertarna, gick till sjukhuskyrkan och tände ljus och lyssnade på fin musik. De där sjukhusbesöken gick snabbt från att vara något tråkigt till någonting som vi båda verkligen såg fram emot. Jag ska se om jag kan tillämpa den principen även med de andra barnen: Att ta trista "måsten"som uppkommer och göra dem till något roligt. Saker som handling, sopåtervinning, bilskötsel och städning borde kunna bli mycket roligare tillsammans med någon av dem? Jag tänkte sitta ner och brainstorma med alla barnen vad de vill göra tillsammans med mig och sedan hitta en speciell tid i veckan med var och en av dem.

Mitt bästa tips för att få de här sakerna att faktiskt hända är att redan NU föra in dem i er kalender. Förra året skrev vi till exempel in Familjebrunch i kalendern en gång i månaden, och vi missade inte en enda gång. Däremot ser statistiken för D:s och mina dater inte alls lika bra ut. Vi hade bestämt att vi skulle ha även dem en gång  i månaden, men inte skrivit in dem i kalendern.

Regler

När J tar hem kompisar så berättar han alltid för dem om våra regler här hemma.

1. Hos oss är det dataspelsfritt på söndagar.
2. På vardagar får barnen spela en timme. I stort sett aldrig innan klockan tre. (Oj, vad snabbt S lärde sig klockan!)
3. Hos oss svär vi inte.

Ja, vi har ju fler regler förstås, men det är dem han brukar vara noga med att dela med sig av - så att kompisarna vet vad som gäller.

Igår berättade en av hans vänner att han alltid svär ur sig alla svärord som han kan komma på innan han kommer hit. "Så att det inte finns ett endaste ett kvar i magen när han kommer hit". Jag vet inte om det var riktigt så vi hade tänkt oss, fast det är väl bra att vi fått honom att fundera lite kring regler. Han sa spontant att han tycker att det är bra att vi har 12-årsgräns för att få ett Facebookkonto i vår familj, trots att han själv tjatat sig till FB fastän han bara är 9.

Mantran i vardagen

Jag minns när jag hörde om meditation första gången. Det var min faster, som var tonåring på 70-talet, som berättade hur hon suttit i ett mörkt rum och upprepat mantrat/ordet AUM, för att försöka få kontakt med Alltet. Det lät ganska flummigt tyckte jag. Nu funderar jag över mantran på ett lite annorlunda sätt. Tänk dig att ett mantra är varje ord som du upprepar, varje ord som du "fyller" ditt sinne med så att det påverkar hur du lever ditt liv. Inte behöver du sitta stilla i ett mörkt rum eller tända rökelse för att använda mantran. Här är ett par förslag:

När du ställer larmet på din mobil, utnyttja då tillfället att skriva in något positivt ord att bära med dig under dagen. Just nu står det Rise and SHINE på mitt morgonlarm. En påminnelse om att det är dags att stiga upp, men även en påminnelse om att vara ett föredöme för människorna jag möter.

Hur många gånger på en dag skriver du in lösenord på olika ställen? Tänk vilken möjlighet att bli påmind om vad det nu är du vill fylla ditt sinne med. Passa på att välja ditt lösenord med lite större omsorg nästa gång det är dags att byta.

De senaste åren har marknaden för "mantran" svämmat över. Du kan köpa smycken med viktiga ord, väggord av olika slag (här kan du designa egna!), lösa bokstäver att skriva dina egna ord med. Själv har jag ordet lugn hemma. Missa inte duktiga kalligrafi-konstnären Ylva Skarp, som verkligen kan det här med vackra ord - i dubbel bemärkelse.




Ett av mina "mantran" hemma. Förra året stod det så att jag såg det redan
innan jag klev in genom dörren hemma. En påminnelse om att varva ner.



Blue Monday?

Idag är tydligen den deppigaste dagen på hela året. Mörkt och eländigt, inga pengar på banken (kanske dags att börja betala tillbaka kreditlånen man tog vid jul?), man har redan hunnit bryta sina nyårslöften och än en gång bevisat för sig själv att man inte klarar att uppnå sina mål och till råga på allt är det MÅNDAG. Eländes elände.

Positivt tänkande på Jan Stenmarks vis. Visst är han bra.

Sedan jag var i tonåren har jag haft återkommande problem med depressioner vid den här tiden på året. Det sitter väl i generna, jag är inte ensam i släkten om detta. Genom åren har jag provat alla möjliga sätt att må bättre, och de senaste vintrarna/vårarna har jag faktiskt klarat mig igenom ganska bra. Vill du veta hur jag gjort?

Medicin. Jo, det hjälper. Men det tar upp till sex veckor innan det verkar och jag vill egentligen helst slippa att stoppa i mig kemiska preparat som detta. Om du visste hur många biverkningar man får av de här medicinerna. Kolla här. Jag reagerade starkt första gången jag läste den listan. De biverkningar man får är i vissa fall allvarligare än depressionen i sig... Vet du att ca en halv miljon svenskar äter antidepressiva? Säkert finns det åtminstone några av dem som skulle bli hjälpta av annat.

Ljusterapi. På vårt lasarett hade de åtminstone för några år sedan ett ljusterapirum. Ett vitt rum med starka lampor där jag fick sitta i minst en timme flera dagar i veckan under en lång period. Ganska så omständigt, alltså. Sedan några år har jag en egen ljusterapilampa hemma som jag försöker komma ihåg att använda.

Omega 3. Ända sedan jag var och lyssnade på briljante Nils Simonsson har jag ätit omega 3. Jag tror att det hjälper. (Och, på tal om mitt tidigare inlägg om placebo, så gör det väl det då...)

Promenader: Studier visar att tre 45-minuter långa promenader i veckan ger samma effekt mot depression som antidepressiva. Visst är det intressant att så många ändå väljer att äta medicin istället.

Meditation och yoga. Andningen: Jag tror att det är en nyckel till all må bra. Även hållningen. D, som ju är sjukgymnast, brukar prata om gladpunkten. Det är en punkt strax under halsgropen. "Håll fram" den när du står och går. Då får du schysst hållning och om du går med ett "glatt" kroppsspråk så kommer du automatiskt att känna dig gladare.

Mindfulness. Jag tränar på att vara i nuet. Säkert skriver jag mer om det någon annan dag.

Barn av sin tid

När S orkade stanna uppe till efter midnatt på nyårsafton så "fick han nytt high score".

När han kämpar med att skriva och undrar var det ena ordet börjar och det andra slutar frågar han "Mamma ska det vara mellanslag där?".

Ordning: Medicinlådan

En av fördelarna med att rensa är att det dyker upp saker som varit borttappade. Hittills har jag bland annat hittat en mobiltelefon (S), ett par snyggbyxor (J) och en nästan alldeles ny skjorta (S). Det dyker även upp saker jag inte ens visste att jag hade: Efter att ha rensat medicinlådan har jag plötsligt två stycken febertermometrar. Samt tre olika allergimediciner - Stackars L som led alldeles i onödan förra veckan, då jag trodde att vi inte hade någon endaste...

Jag hade tänkt komplettera medicinlådan efter rensningen men inser nu att det inte behövs. Som sagt, vi hade mer än jag trodde. Vilka "måsten" har ni hemma? I vår låda finns nu:

Massor av näsdukar
Bakteriedödande medel
Nässpray
Febertermometer
Tabletter mot halsbränna
Febernedsättande för barn/vuxen
Värktabletter för barn/vuxen
Allergimedicin
Hostmedicin
Steri-strips
Plåster
Sårtvätt
Blandat såromläggningsmaterial

Fast egentligen ville jag idag mest tipsa om två i stort sett gratis men väldigt effektiva sätt att bota barn.

1. Plåster. Förut var jag stenhård på att barnen bara fick plåster om det kom blod. Efter att ha läst lite om placebo-effekten har jag bytt taktik. Nu får de hur många plåster de vill. Eftersom de förväntar sig att det ska göra mindre ont så snabbt de får ett plåster på sig så gör det ju faktiskt det...

2. Youtube och andra avledningstaktiker skall inte heller underskattas. J mådde illa och var jättesjuk häromdagen, och efter att ha sett det här klippet och några liknande till var han helt frisk igen. Fantastiskt!

PS! Du vet väl om att gammal medicin ska lämnas till Apoteket och absolut inte kastas i soporna...

Ordning: energitjuvar

Sedan sist har det blivit ordning i ytterligare några skåp här hemma. Jag försöker att jobba metodiskt och klara av åtminstone något projekt varje dag. Jag prioriterar just nu bort en del sisofys-arbete typ ytstädning, tvätt och matlagning för att istället prioritera sådana saker som ger mer långsiktig förändring, typ som att rensa ut/kasta/ge bort/organisera om. Dessutom har jag nu kommit så långt att kaoset inte är utbrett över hela huset längre, utan att jag har samlat den mesta oordning i samma rum. Hurra!

Varje dag ser jag mig omkring för att hitta mina "energitjuvar" här hemma och försöka åtgärda dem. Jag har kommit till insikt om att jag blir trött och gnällig av:

Stök: saker som ligger på fel ställe. Nu försöker jag att gå lite djupare än att bara flytta på sakerna: Jag skapar ny förvaring om det saknas, jag kastar och rensar. Och tjatar extra mycket på min familj om att alla måste göra sin del här hemma...
Fula saker: Det är lite jobbigt, men form går definitivt före funktion för mig. Jag stör mig på fula saker, hur funktionella de än är. Helst vill jag gömma dem riktigt väl Jag har till exempel satt micron i ett köksskåp. Saker som används varje dag och därför jämt står framme vill jag helst kunna vila ögonen på. Just nu drömmer jag om att byta ut vattenkokaren och brödrosten.
Halvfärdiga projekt: Det har verkligen varit en utmaning för mig att bo i ett renoveringsprojekt de senaste 10 åren. Fortfarande har vi ett par rum här hemma där det saknas lister och liknande, och jättemycket av min energi går åt till att störa mig på de där hörnen av huset. Vårt sovrum (det rum som ju borde ge mig mest lugn och vila) har tyvärr blivit sist ut i renoveringen. Veckan efter nyår jobbade jag och D hårt med att rensa i alla högar av prylar som spritt ut sig över golvet, och D. byggde om ett skåp som vi köpte på loppis för flera år sedan så att det nu passar perfekt Just nu jobbar min hjältestorebror med de sista små detaljerna i vårt sovrum och jag har inte ord nog att berätta hur mycket det betyder för mig.

Här är min dröm: någon av varianterna av Dualits retrofina brödrostar.
Bild lånad från Bagaren och Kocken.

Fina arkivbyrån: Var sak har sin plats i hela 16 olika små lådor.
Inga högar av böcker och papper på golvet längre...

Thailandsdrömmer

Imorgon åker min mamma till Thailand för att hälsa på min syster som är där för en längre vistelse. Jag drömmer mig dit med hjälp av lite exotiska smoothies.

Vi har en råsaftscentrifug. Förra året körde jag en detox-period och då blev det många glas juice, men annars står den mest här och tar plats (tillsammans med popcornmaskinen och brödmaskinen som lite halvt har lagt av).

När vi var i Stockholm över jul tog min syster med mig till deras absoluta favoritställe: naked juice bar. Fantastiskt ställe som mixar smoothies mitt framför ögonen på dig. Den jag valde att prova heter Coco sunshine och fick mig att plocka fram råsaftscentrifugen igen för att försöka återskapa den hemma...
Enligt menyn innehåller den: Mango, banan, kokosmjölk, vaniljyoghurt, ananas, apelsin och is.

Jag färskpressade apelsin, mango och mango i råsaftcentrifuen, och sedan tog jag mixerstaven och mixade i banan, yoghurt, is och kokosmjölk.

Vi ska testa alla varianterna denna veckan. Överst på min "att-prova-lista" (imorgon?) står deras chock´n raz:
kakao-hallon-banan-vaniljyoghurt-mjölk-honung-is.

Edit: chock'n raz var ingen favorit. Däremot gillade samtliga i familjen blandningen banan-jordgubbe-vaniljyoghurt-äpplejuice. Frisk och god.

Vardag

Det är nästan lite skönt med vardag igen. Rutiner. Kan snart avsluta förra terminens extrajobb och börjar komma ikapp med jobbet så smått. Blev påmind idag om hur mycket jag faktiskt gillar att undervisa. Speciellt den kursen jag har den här terminen: B-kursen i psykologi. Vi inleder terminen med att prata Freud, och för att ge ett exempel på vad Freud menade med att våra handlingar aldrig är slumpmässiga, utan påverkade av det vi har i vårt omedvetna, visade jag det här klippet. Derren Brown är verkligen helt otroligt cool.

Idag var tredje dagen i rad med träning. (När jag inte kommer iväg tränar jag hemma. Jag har skaffat ett par spel till barnens Wii, och några DVD:s med yoga och pilates. Här är min favorit. Det roliga med att träna yoga är att det ger resultat så snabbt. Det är spännande att följa dag för dag hur rörligheten ökar. Dessutom upplever jag att yoga ger mig bättre hållning, ett inre lugn och mindre sömnbehov.

Nej, så kan jag inte göra. Ännu?
Bilden lånad från curiousphotos.blogspot.com

Jag har hittat en så bra svensk pysseltidning som jag gärna vill tipsa om: Inzpira. De har en del online-kurser som jag tror att vissa av er skulle gilla. Själv tänker jag gå den här. Och de närmsta månaderna ska jag försöka få med några prylar jag har tillverkat i tidningen - i "lön" får man ett halvårs prenumeration. Jag har flera idéer redan på vad jag vill göra, men dem får jag inte visa i bloggen...

Ordning: i frysen

Som sagt, det rensas här hemma. Ett av projekten innebär att rensa ur frysen på mat som legat där ett tag. Idag plockade jag fram ost, skinka och salami. Det blev pizzabullar, och enligt J var de det godaste han ätit i hela sitt 9-åriga liv. Kanske någon vill ha receptet?



Jag gjorde vanlig "fralldeg": 50 g margarin, 5 dl mjölk, 1 tsk salt, 1 msk socker och ca 12 dl mjöl.

Under tiden den jäste gjorde jag pizzasås: En hackad lök och en hackad vitlöksklyfta fick fräsa en stund. Sedan blandade jag i krossade tomater, salt, peppar, lite olja, pizzakrydda och en skvätt ketchup och socker. Såsen fick koka en stund på svagvärme. Jag mixar alltid min tomatsås, eftersom mina barn gillar den bättre då.

Så var det dags att kavla ut bulldegen i ett stort stycke. Över den spred jag ut tomatsåsen, en hel massa småbitar av pepparsalami och skinka, ca 5 dl riven ost. Så rullade jag ihop degen och skar ca 3 cm breda "bullar". Dessa fick jäsa ca 20 minuter och så hällde jag pizzakrydda och ost på innan de fick bakas i 225 grader varm ugn i ca 10 minuter. Till och med minstingen som i vanliga fall inte gillar pizza älskade dem!

För övrigt har jag överlevt första jobbdagen helt ok och känner mig ganska väl förberedd inför terminen. Fem timmar framför datorn igår gjorde susen...

Sista lovdagen

Det bästa med att vara lärare är nog loven. Det är värt mycket att få vara ledig samtidigt som barnen och slippa lämna dem på fritids. "Märker du att vi pratar mer med varandra än vi brukar?" frågade min känslosamme 9-åring igår. Och det märker jag. Men idag är sista dagen kommen på vårt tre veckor långa lov.

Min sista lovdag har jag spenderat med att må bra. En sista sovmorgon (tänk, att jag tyckte att jag vaknade "tidigt" i morse när jag slog upp ögonen strax innan nio - dags att vända dygnet rätt igen!). Mysig frukost i lugn och ro, ett yoga-pass, Madeleine Peyroux i högtalarna, nyttig lunch bestående av lax, matvete-sallad, avocado och valnötter. Kanske det blir ett bad också innan jag tar tag i de oundvikliga förberedelserna inför morgondagen. Nu kan jag faktiskt inte skjuta längre på det.

Får jag presentera...

...vårt senaste köksinköp. Philips Airfryer. Den här lilla pärlan har verkligen gått varm hemma hos oss. Vi har med bara någon tesked olja per omgång tillagat bland annat vårrullar, biffar, pommes, egna klyftpotatisar och chicken nuggets. Allt blir lika gott. Barnen älskar den typen av mat och nu kan jag servera den utan att oroa mig över att den är dränkt i olja.

Maten blir klar snabbt och lätt och dessutom osar det inte heller, vilket är en stor fördel. Ett annat plus är att den är klar att användas på bara ett par minuter.

Än så länge har jag faktiskt inte hittat några nackdelar med den, förutom att den är lite liten för en familj i vår storlek. Jag får laga till maten i ett par omgångar. Ja, och så priset då förstås.

Tydligen finns det även ett baktillbehör. Det vore intressant att testa.



Årets ord

Min syster A. frågade mig om jag skulle välja något "årets ord " (Hon i sin tur hade inspirerats av vår andra syster M). Först tänkte jag strunta i utmaningen, men sedan slog det mig att jag ju faktiskt hade ett ord som låg i bakhuvudet.

ORDNING

Om någon saknat mig är det just det jag jobbat frenetiskt med de senaste dagarna. Tanken väcktes nog redan när jag såg den här kalendern. Den går ut på att röja på ett litet ställe hemma varje dag, så att det efter ett år äntligen är ordning på torpet. Nu är jag lite väl otålig för att kunna vänta ett helt år, så jag bestämde mig för att hårdsatsa de sista dagarna på lovet. Sedan i tisdags har jag agerat slavdrivare här hemma. Under de första dagarna fick insatsen motsatt effekt än väntat: Kaoset växte och växte tills jag nästan gav upp. Det låg prylar precis överallt. Nu börjar faktiskt lugnet sakta infinna sig.

Dottern är inflyttad i nytt rum med alla saker på rätt plats.
Ett stort lass är kört till secondhandbutik.
Ett annat lass är på väg upp på vinden.
Ett rekordstort lass är kört till återvinningsstationen.
Nytt förvaringsutrymme är skapat på flera nya ställen.
Nya regler för städning är introducerade för barnen i familjen.
Julen är bortstädad.

Snart är jag redo för vad 2012 än må ha med sig. Bring it on!