Idag var en sådan där perfekt höstdag som man drömmer om men sällan upplever: klar och härlig luft och strålande sol. Jag hann med en långpromenad på lunchen, och efter jobbet var det dags för veckans yogapass. Jag vet att jag har skrivit om yoga förut, men jag vill påminna igen om att det är en helskön aktivitet. Smidighet, balans och styrka ökar märkbart ganska snabbt. Jag funderar på att det vore vettigt att börja varendaste dag med en solhälsning. Om du inte orkar masa dig iväg till ett pass finns massor av övningar på Youtube.
För övrigt pratar vi klassisk betingning just nu på psykologin. Det är ett intressant fenomen, och om man förstår hur det fungerar kan man verkligen förstå sitt eget beteende lite bättre. När jag var och tränade första gången på terminen började jag tänka jättemycket på någon jag kände för länge sedan. Jag fattade inte varför förrän jag kom på att jag umgicks mycket med den personen under en period när jag gympade i den hallen förut. Tänk, att känslor kan "sitta i väggarna" på det sättet.
måndag 24 september 2012
söndag 23 september 2012
Drömmar
Jag funderar i perioder väldigt mycket på vad jag vill med mitt liv. Vid många tillfällen under året som gått har jag på olika sätt blivit påmind om att jag behöver ha en tydlig målbild för att kunna klura ut vilka delmål som jag behöver sätta upp. På habiliteringen jobbar vi så. Med de nya kursplanerna i skolan jobbar vi så: Vart vill vi komma (oftast förvånadsvärt enkelt att sätta ord på när man väl tar sig tid)? Jaha, och vad behöver vi göra för att nå dit då?
Vad vill jag då? Enkelt. Vara lycklig. Må bra. Göra skillnad. När jag börjar i den änden - med vad jag vill uppnå - är det enklare att se vad jag behöver göra för att nå dit. Ibland känns det som om jag står och trampar på samma fläck och inte kommer någon vart. Då brukar jag tänka tillbaka på hur mitt liv såg ut för 10 år sedan inom ett visst område, och då blir det mer påtagligt att jag faktiskt har rört mig framåt. Jag är till exempel bjuden på 50-årsjubileum på den allra första skolan jag jobbade på om ett par veckor. Det innebär att jag nu har tänkt en hel del på vem jag var på den tiden (13 år sedan). Visst kan jag se att jag har utvecklats en hel del - både som person och som lärare. De kommande 13 åren skulle jag vilja jobba lite mer medvetet med den förändringen.
Vissa drömmar är sköra - som såpbubblor. När jag försöker röra vid dem brister de eller försvinner utom synhåll. Andra drömmar är mer påtagliga och det är dem jag behöver ta tag i. |
lördag 22 september 2012
Jul i juli
Min familj är stor, så det är inte så ofta vi lyckas samla alla på samma ställe. Vi försöker att fira varannan jul tillsammans, men i år kommer vi att vara ovanlig spridda över jorden. Norge, USA, Skottland... Jul med familjen får vi fira någon gång i juli 2013. Redan idag bestämde vi vem som skulle köpa juliklapp till vem och hur mycket klapparna får kosta. Vi lägger alltså alla vuxnas namn i en hög och alla barns namn i en annan hög, och så drar vi ett i taget och gör en lång lista: H köper till T som köper till F och så vidare... Jag har redan börjat fundera på vad jag ska köpa. Och på vad jag ska få, så klart...
fredag 21 september 2012
Fredagsmys
"Nu är det fredagsmys"... sjunger min 10-åring, och så stannar han upp. "Men varför hoppas de att föräldrarna inte stör?". Sedan sjunger han låten igen, med sin egen text, om att han visst hoppas att hans föräldrar ska vara med på fredagsmyset och gosa med honom. Vem kan motstå det? Vi gick bort till Hemmakväll och hyrde filmen Lorax. Vi köpte både cips och godis. Älskade barn, jag hoppas att du ska vilja mysa med mig många fredagar till.
Lorax hade för övrigt ett bra budskap om att vi måste ta hand om vår miljö, på tal om gårdagens inlägg.
Lorax hade för övrigt ett bra budskap om att vi måste ta hand om vår miljö, på tal om gårdagens inlägg.
onsdag 19 september 2012
Hållbar utveckling
Idag hade jag glädjen att genom jobbet närvara på en föreläsning på BTH om hållbar utveckling (sustainability). Föreläsaren Karl-Henrik Robèrt är i grunden cancer-forskare och har sedan blivit allt mer engagerad i miljöfrågor och hur vi bygger ett hållbart samhälle. Han berättade på ett så enkel sätt vad vi borde ta hänsyn till i alla beslut vi fattar:
- Förhindra koncentrationsökning av ämnen från berggrunden i naturen.
- Förhindra koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion i naturen.
- Inte utsätta naturen för undanträngning med fysiska metoder.
- Inte hindra människor att tillgodose sina behov-skapa tillit.
Mina barn verkar ha fått det där med hållbart samhälle i blodet. De släcker lampor och återvinner. Och kolla bara vad jag fick av L i födelsedagspresent. |
söndag 16 september 2012
Surdegsbröd
Jag har en vän på Facebook som alltid skriver om sitt evinnerliga surdegsbakande. Nu har det blivit min tur att haka på surdegståget. Jag köpte ett helt lass med olika typer av mjöl från Saltå Kvarn och nu håller jag på att baka mig igenom deras vackra kokbok Smaker från Saltå Kvarn. Vill du också baka surdegsbröd? Surdegsstart finns ju att köpa i butik nuförtiden, men om du vill göra din egen får du recepet här. Det är ju lite omständigt och tar några dagar, men kanske kan det vara värt besväret?
Surdegsstart:
Dag 1: Blanda 200 gram rågmjöl med ett stort rårivet äpple och 2 dl vatten (45 grader varmt). Låt burken stå i 2-4 dagar, och varje dag skakar du burken eller rör runt i den minst en gång, gärna två. Degen ska stå i ca 28-30 grader värme. Jag ställde min ovanpå frysen i en 2-liters plastburk. Där var det precis lagom varmt, så att degen kom igång att bubbla lite efter några dagar.
Dag 3 eller 4: Rör i ytterligare 150 gram rågmjöl, 50 gram vetemjöl och 2 dl vatten (45 grader). Nu låter du degen stå ytterligare 1-2 dygn ovanpå frysen. När den bubblar och luktar syrligt är den klar.
Nu ska degen förvaras i kylen i en plastburk med tättslutande lock. En gång i veckan ska den "matas". Det innebär att du häller i någon tsk rågmjöl och ev lite vatten (Den ska vara trögflytande. Om degen skiktar sig är den för lös.)
Bästa brödet än så länge är Valnötsbröd. Mitt favoritpålägg: Brieost, valnötter och honung. Det är också gott med ädelost och aprikosmarmelad. (St Dalfour är min favorit) |
Surdegsstart:
Dag 1: Blanda 200 gram rågmjöl med ett stort rårivet äpple och 2 dl vatten (45 grader varmt). Låt burken stå i 2-4 dagar, och varje dag skakar du burken eller rör runt i den minst en gång, gärna två. Degen ska stå i ca 28-30 grader värme. Jag ställde min ovanpå frysen i en 2-liters plastburk. Där var det precis lagom varmt, så att degen kom igång att bubbla lite efter några dagar.
Dag 3 eller 4: Rör i ytterligare 150 gram rågmjöl, 50 gram vetemjöl och 2 dl vatten (45 grader). Nu låter du degen stå ytterligare 1-2 dygn ovanpå frysen. När den bubblar och luktar syrligt är den klar.
Nu ska degen förvaras i kylen i en plastburk med tättslutande lock. En gång i veckan ska den "matas". Det innebär att du häller i någon tsk rågmjöl och ev lite vatten (Den ska vara trögflytande. Om degen skiktar sig är den för lös.)
lördag 15 september 2012
Lurendrejerier, reafynd och ont-i-magen-skratt
Igår var det mycket stora känslor.
J tappade sin iPhone och var så ledsen. Vi skrev lappar och satte upp och sedan letade vi "överallt". Då hörde vi plötsligt en röst som undrade om vi letade efter något. En tre-åring i huset bredvid hade tydligen hittat telefonen och det var hennes dagisfröken som såg oss leta. Från hopplöshet till lycka på en halv sekund.
D blev kidnappad av världens bästa arbetskamrater för att fira 40-årsdagen med en övernattning på Österlen. Han misstänkte absolut ingenting och blev glatt överraskad. Jag hade packat åt honom och i hemlighet lämnat väskan till en kollega. För att han inte skulle boka in något annat hade jag lurat i honom att vi skulle ha en hemlig date och att min storasyster skulle passa barnen.
Min syster skulle visst komma hit, men inte för att passa barn, utan för att leka mig. Åh, vad jag älskar att hänga med mina systrar. Det var världens mysigaste eftermiddag/kväll. Höjdpunkterna var ett lååångt besök på butiken Companiet i Karlskrona. De hade just börjat sin slutrea. Allt kostade 50,70, 100 eller max 200 kronor. Jag letade efter nya jeans egentligen, och för samma pris som jag skulle ha gett för 1 1/2 par jeans fick jag med mig kläder (och ett par skor) till ett ordinarie pris på 13.000 kronor(!) hem. Det finns få saker som gör mig så glad som ett riktigt fynd. M skrattade gott åt mig när hon såg hur jag reagerade på att hitta en ursnygg baskavaj som såg ut att hänga fel för bara 200 kronor. Om jag haft högt blodtryck hade jag nog fått en stroke.
Kvällens ont-i-magen-skratt framkallades av att titta på fotografier tagna med appen camwow på min iPhone.
J tappade sin iPhone och var så ledsen. Vi skrev lappar och satte upp och sedan letade vi "överallt". Då hörde vi plötsligt en röst som undrade om vi letade efter något. En tre-åring i huset bredvid hade tydligen hittat telefonen och det var hennes dagisfröken som såg oss leta. Från hopplöshet till lycka på en halv sekund.
D blev kidnappad av världens bästa arbetskamrater för att fira 40-årsdagen med en övernattning på Österlen. Han misstänkte absolut ingenting och blev glatt överraskad. Jag hade packat åt honom och i hemlighet lämnat väskan till en kollega. För att han inte skulle boka in något annat hade jag lurat i honom att vi skulle ha en hemlig date och att min storasyster skulle passa barnen.
Min syster skulle visst komma hit, men inte för att passa barn, utan för att leka mig. Åh, vad jag älskar att hänga med mina systrar. Det var världens mysigaste eftermiddag/kväll. Höjdpunkterna var ett lååångt besök på butiken Companiet i Karlskrona. De hade just börjat sin slutrea. Allt kostade 50,70, 100 eller max 200 kronor. Jag letade efter nya jeans egentligen, och för samma pris som jag skulle ha gett för 1 1/2 par jeans fick jag med mig kläder (och ett par skor) till ett ordinarie pris på 13.000 kronor(!) hem. Det finns få saker som gör mig så glad som ett riktigt fynd. M skrattade gott åt mig när hon såg hur jag reagerade på att hitta en ursnygg baskavaj som såg ut att hänga fel för bara 200 kronor. Om jag haft högt blodtryck hade jag nog fått en stroke.
Visst kan man köpa lycka. I alla fall för en stund. |
Kvällens ont-i-magen-skratt framkallades av att titta på fotografier tagna med appen camwow på min iPhone.
Han ser inte ut att må riktigt bra... |
fredag 14 september 2012
Nypon i långa rader
Ett av mina absolut bästa matminnen är (inte oväntat) från min kära faster på Jordö. När vi tittade förbi ville hon bjuda på fika. Tidigare på dagen hade de avnjutit hennes hemlagade nyponsoppa, och det fanns en liten skvätt kvar i kastrullen. Hon värmde upp den och hällde den i små snapsglas tillsammans med skållad, hackad mandel och lite ovispad grädde. Här är hennes recept:
Torka 3 dl nypon i 50-100 graders värme i ugnen. Du behöver inte rensa dem, bara klippa bort den gröna biten. Det tar låång tid - du kan gärna glänta lite på ugnsluckan. Sedan kokar du dem med 1,5 liter vatten i 30-60 minuter. Därefter vispar du kraftigt så att de går sönder och du får en mosig sörja. Sila bort skal och frön. Späd ut vätskan med vatten så att du får 1,5 liter vätska. Koka upp en liter av den tillsammans med 1,5 dl socker och 3 mask potatismjöl. Du vet väl hur det är med potatismjöl - det ska bara komma en endaste bubbla eller så. Ta bort från spisen och fyll på med resten av vätskan så att det blir ätvarmt. Runda av med en halv kapsyl ättikssprit. Väl värt jobbet!
torsdag 13 september 2012
onsdag 12 september 2012
tisdag 11 september 2012
Boka möte
Vi psykologilärare på jobbet ska göra ett studiebesök i Växjö. Där finns ett museum med en utställning om psykvården förr i tiden som jag länge har velat besöka. Det är ju inte så lätt att hitta en dag som passar alla, men vi fick god hjälp av doodle.com - en site som J tipsade om för några år sedan. Missa inte den om ni är flera som vill samordna era planer.
måndag 10 september 2012
Morgonrutiner
Sedan skolan började har vi haft totalt kaos hemma på morgonen. Att få iväg barnen till skolan och komma i tid till jobbet med den mentala hälsan i behåll har varit... en utmaning. Det har främst handlat om att få en viss åttaåring att göra de där (för mig) självklara morgonsakerna. Så snabbt jag vände ryggen till satt han och läste eller låg på golvet och tjurade. Att få honom att gå på toa innan han blev helt supernödig var i stort sett omöjligt eller krävde lång och handgriplig övertalning (Av någon anledning har han jättesvårt för att gå på toa själv). Jag försökte ibland få honom att lägga pyjamasen i sängen och andra småsaker, men det krävdes så mycket bråk att det nästan inte var värt det. I helgen fick jag för mig att det kanske skulle underlätta om jag skrev ner i vilken ordning sakerna skulle göras. Vi har jobbat med scheman av olika slag förut, men det här verkar faktiskt fungera bättre än jag någonsin vågat hoppas.
Jag skrev ner allt som behövde göras i "rätt" ordning. Sedan gav jag honom 30 stycken kulor och berättade att det var så många minuter han har på sig att göra det han ska på morgonen. Han fick själv lägga så många kulor som han tyckte att det skulle ta för varje uppgift i en skål. De kulorna han hade kvar när han var klar med sina "måsten" berättade jag att han kan ägna åt "övrigt". Det kan vara att titta på TV en stund, läsa i en bok eller något annat som han gillar. Det blev förhoppningsvis en tydlig illustration av att ju snabbare han gör sina "måsten", desto mer tid får han till att göra roliga saker på morgonen.
I morse hörde jag hur han steg upp alldeles själv, tog av sig skenorna och sprang ut på toaletten. Han åt i lugn och ro och hann till och med duscha innan han alldeles frivilligt sprang och lämnade sin pyjamas i sängen och sina smutsiga kläder i tvätten. Han var så glad och lycklig när han var klar med sin lista. Tänk att en så enkel liten sak kunde göra sådan skillnad på morgonen. Nu vet han vad som förväntas av honom och jag kan ta det liiite lugnare på morgonen. Och jag har ännu en gång blivit påmind om att en funktionsnedsättning (i detta fallet bl.a. dålig tidsuppfattning, nedsatta exekutiva funktioner) bara är ett funktionshinder i en felaktigt utformad miljö.
Listan sitter precis bredvid hans säng. Myrorna säger: "Om du är flitig som en myra hinner du mycket övrigt" |
söndag 9 september 2012
8-årskalas
Idag var det dags för kalas. Egentligen hade S tänkt invänta lite fler kusiner, men han kunde helt enkelt inte hålla sig längre. Jag gillar att fixa barnkalas, men när gästerna väl kommer är jag ofta så trött att jag har ont i huvudet och inte riktigt orkar med alla barn.
Ingen av mina barn gillar grädde. Tårta idag: en vanlig kladdkaka med strössel och färgglada ljus från Netto. Tips: Om du vill ha ett fat på fot: gör som jag och stapla porslin på höjden. |
Barn uppskattar tjusiga dukningar. Alla killarna fick sitt godis i en ask med "sin" bokstav på. Löven från vår lönn fick lite bladguld (fyndigt va?) på sig. |
Våningsfatet har D köpt till mig och det används flitigt. |
Finfina kalasballonger. Stämpla bokstäverna med lim och strö över glitter. |
onsdag 5 september 2012
Ännu en ledig dag
Jag trivs väldigt bra på mitt jobb, men jag ser ändå verkligen fram emot mina lediga onsdagar och fredagar. I morse vaknade jag med huvudet fullt av alla saker jag ville göra idag (förutom de där måstena som att till exempel bädda rent i alla sängar och tvätta.
När jag hämtade S så passade jag på att ta en runda på torget för att köpa lite blommor till vår stora kruka. Igår när jag kom hem låg en fantastiskt vacker pumpa och väntade på mig. Det var mina föräldrar som hade fixat den till mig - lycka! Nu får den bo tillsammans med prydnadskål, vit ljung, murgröna, en ovanlig orange lilja och så klart trollhasseln som alltid står i krukan.
Häromdagen fick jag äntligen ordning i mitt minimala pysselrum: Nu när var sak finns på sin plats är det betydligt lättare att få något gjort och jag har en hel lista med projekt som jag vill få gjort. Det blev flera "grattis-till-bebisen-kort", bland annat ett till min fina kollega som nyss fått barn. Inspiration hittade jag i You-Do:s blogg. Jag snodde faktiskt Myrans fina idé nästan rakt av. Jag tyckte så mycket om pappersrosetten hon gjort på sitt kort. Fötterna är stämplade med grönt glitter.
måndag 3 september 2012
Mitt liv som IT-expert
På jobbet har jag fått rykte om mig att kunna lösa ganska många problem med kollegornas datorer. Kanske beror det på att kollegorna i min korridor tillhör generationen före mig. Jämfört med mina yngre syskon till exempel kan jag verkligen inte mycket. Då och då känner jag mig dock som en riktig expert.
Mitt tema för i år - "ordning"- tänkte jag mig skulle gälla även på jobbet. Förra terminen gick det så där. Jag glömde flera möten och kände mig allmänt förvirrad. Denna terminen började katastrofalt. Först tog jag fel på vilken dag jag började jobba(!) och sedan klantade jag till det så att allt innehåll på min hårddisk försvann. Det var många hundra timmars jobb som gick upp i rök, men en del av det har jag lyckats få tillbaka på olika sätt. Idag letade jag igenom min bokhylla på jakt efter saker jag skrivit ut. Jag scannade in massor av dokument, men vissa av dem var dåligt kopierade och jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle vilja dela ut dem i det skicket. Då kom jag ihåg en sak som en kollega lärde mig förra året. Jag trodde att det inte gick att redigera texten i inscannade pdf-filer eftersom de ju är bilder, inte text. Vad jag lärde mig var att det går att skicka dem till exempel till den här sajten, som gör om pdf-filer till word-dokument. Då kan man redigera texten! Det blir ändå lite jobb med att gå igenom texten och skriva dit alla ÅÄÖ, men det blir betydligt mindre jobb än att sitta och skriva om alltihop. Och det är alldeles gratis.
Jag gick förresten även in på startmenyn på word och raderade all formatering (en liten "knapp" bland alla bokstäver). Sedan ändrade jag på marginalerna så att texten blev som jag ville ha den.
Mitt tema för i år - "ordning"- tänkte jag mig skulle gälla även på jobbet. Förra terminen gick det så där. Jag glömde flera möten och kände mig allmänt förvirrad. Denna terminen började katastrofalt. Först tog jag fel på vilken dag jag började jobba(!) och sedan klantade jag till det så att allt innehåll på min hårddisk försvann. Det var många hundra timmars jobb som gick upp i rök, men en del av det har jag lyckats få tillbaka på olika sätt. Idag letade jag igenom min bokhylla på jakt efter saker jag skrivit ut. Jag scannade in massor av dokument, men vissa av dem var dåligt kopierade och jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle vilja dela ut dem i det skicket. Då kom jag ihåg en sak som en kollega lärde mig förra året. Jag trodde att det inte gick att redigera texten i inscannade pdf-filer eftersom de ju är bilder, inte text. Vad jag lärde mig var att det går att skicka dem till exempel till den här sajten, som gör om pdf-filer till word-dokument. Då kan man redigera texten! Det blir ändå lite jobb med att gå igenom texten och skriva dit alla ÅÄÖ, men det blir betydligt mindre jobb än att sitta och skriva om alltihop. Och det är alldeles gratis.
Jag gick förresten även in på startmenyn på word och raderade all formatering (en liten "knapp" bland alla bokstäver). Sedan ändrade jag på marginalerna så att texten blev som jag ville ha den.
söndag 2 september 2012
Färdigspelat!
Har du tappat bort din bruksanvisning för hur man sätter upp en ny väv i mickis barnvävstol? Lämna en kommentar eller maila mig- jag har en! |
För L, som tjatar om nya objektiv till kameran ska jag tipsa om att man kan göra sitt eget fisheye-objektiv. Dessutom ska jag föreslå för både henne och J att vi provar några av följande:
- Tova något snyggt
- Gör en cool lampa
- Sy ett gosedjur av en fingervante
- Tälja klädnypor
- Träna på knopar
- Slöjda ett Fia-spel
Själv är jag lite inne på att prova de här:
- Pimpa en pinnstol till köket
- Göra en praktisk hink
Och nästa sommar hoppas jag att vi äntligen ska bygga en flotte.
lördag 1 september 2012
Ännu en födelsedag
För åtta år sedan satt D alldeles ensam i Lund på sin födelsedag och oroade sig för en pytteliten nyfödd S. Då var nog dagens födelsedag bättre. Vi har haft en riktig familjedag som inleddes med storslagen brunch imorse. Sedan tog vi en lång promenad på Skärva och fastnade en lång, lång stund i en fårhage med de mest sällskapliga får jag någonsin träffat på. Efter lunch blev det bio och dagen avslutades på Thairestaurang.
Att klappa djur är nog den bästa stresshanteringen som finns. Då riktigt känner jag hur kroppen genomströmmas av oxytocin. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)