torsdag 29 september 2011

Om tillgänglighet

Varje år rullar våra elever på omvårdnadsprogrammet runt med rullstolar på stan för att undersöka tillgängligheten. Sedan min S fick sin rullstol har så klart även jag blivit mer uppmärksam på just tillgänglighet. Rekordet på dumhet innehar hittills en butik i stan som har en trappa upp till entrén. På sin hemsida hävdar de att de har en "kundvänlig miljö". Kolla in lappen som de har satt upp i sitt skyltfönster. Men HUR tänker de sig att en rullstollsburen person ska kontakta personalen?
 

onsdag 28 september 2011

Säg hur har du det med kärleken idag?

Jag har några ställen dit jag går när jag vill ha lugn och ro. Häromdagen besökte jag ett av dem. Det är en klippskreva med vidunderlig utsikt över havet. Så vackert att det känns i hela mig. Där satt jag och njöt av höstsolen då mitt lugn stördes av irriterande röster. En tjusig båt hade glidit in i viken och ombord fanns ett äldre par. Inte såg de mig, och om de hade sett mig hade de nog inte insett hur väl jag kunde höra dem.

Tänk så lätt det är att det går slentrian i ett förhållande. Att ta varandra för givet är väl illa nog; men när man börjar behandla varandra på det sättet som detta par gjorde så är man illa ute. Dr Gottman har forskat om par-relationer i 35 år. Bland annat har han analyserat hur par beter sig mot varandra och följt upp dem med jämna mellanrum. Det visade sig att sättet att gräla var en viktig faktor. Om paret behandlade varandra varandra med förakt (ens en mikrodels sekund) fanns det inte mycket hopp.


Förakt. Bild från bloggen bodysigns.

Sorry, paret på båten. Dr Gottman hade nog inte trott på ert förhållande.

tisdag 27 september 2011

Gör en RAK du också!

Min syster har hållt på med scrapbooking i många år. Under de första åren var scrapbookingvärlden i Sverige ganska liten och många av "scrapparna" kände varandra väl trots att de aldrig träffats i verkligheten utan endast på nätet. I den där världen uppkom en del spännande sätt att samspela socialt. Ett koncept som jag verkligen gillade är RAK, som betyder "Random Act of Kindness". Det gick ut på att man valde ut en person lite på måfå och sedan skickade ett paket med scrapbookingmaterial till denna. Sedan var det ju trevligt om denna person återgäldade den goda gärningen, men tanken var inte att man skulle ge tillbaka något till den man fått sakerna av, utan i sin tur välja ut någon annan person. (precis som filmen Skicka vidare) Denna veckan ska jag göra en RAK: jag ska skicka ett paket till någon jag inte träffat på flera år. Kanske han i sin tur flera år senare bestämmer sig för att göra samma sak?

Intressanta socialpsykologiska experiment med detta tema har gjorts i tunnelbanan: Man har med vilje antingen hållt upp dörren för personen som kommer bakom eller släppt den. Båda beteendena smittade av sig. Glädjande nog så var det de goda handlingarna som fortplantade sig längst.

Min anledning till att skicka paketet är egentligen ganska själviskt: för att döva ett dåligt samvete. Freud skulle kalla det kompensation. Häromdagen såg jag en uteliggare som slagit upp sitt tält på stranden. Jag valde att vända bort huvudet och har haft en gnagande känsla i magen ända sedan dess. Jag är ganska säker på att det beteendet inte var vad Jesus talade om när han uppmuntrade till att vända andra kinden till.

Drömtolkning

Jag drömmer med jämna mellanrum om vårt hus. I drömmen ser huset lite annorlunda ut, och gemensamt för alla drömmarna hittills har varit att huset haft ett gigantiskt renoveringsbehov. Jag har läst på en del om drömtolkning, och då lärt mig att om man drömmer om hus så ska man tolka det som att man drömmer om sig själv och sitt eget tillstånd. Därför har det varit ganska deprimerande att jag i alla drömmar fått se upp var jag satt mina fötter av rädsla för att trampa genom trasiga golv. Jag har i drömmen känt en stor sorg över att huset varit i så dåligt skick.

Huset i drömmen är vårt hus men ändå inte
 I morse när jag vaknade visste jag med en gång att jag drömt om huset igen, men den här gången var det annorlunda. Yttervinden var färdigrenoverad. Ett stort, ljust, luftigt rum. Jag tolkar det som att jag mår bra nu? Men vad betyder då de andra rummet som var klara?

Det var tre rum i fil. De två innersta kunde jag inte komma in i ännu, eftersom det inte fanns någon dörr in till dem, och jag vet därför inte hur de ser ut. Det yttersta rummet var mitt alldeles eget rum. Det hade inte ett enda fönster och var inte tapetserat utan hade bara råspont på väggarna. Däremot fanns det redan grejer inställda i skåpen. Massor av kläder. En handväska från Mulberry som jag fått ärva av Tina (tack!) och servisen Gröna Anna, just en sådan som vi hade hemma i Spjutsbygd. Någon som har ett förslag på tolkning?

Edit: Här är svärmors intressanta förslag till tolkning:

Huset är du . Det finns flera våningar i huset. Högst upp ligger vinden. Den symboliserar det högsta, intelligensen eller det andliga. Du har kommit långt inom intelligensen eller och det andliga området. Det är ljust och fint där. Du är tillfreds inom detta eller dessa områden.
 
Så fanns det tre rum till. Två av dom har ingen dörr. Du kommer inte in och vet inte vad som finns där inne. Om du lyckas öppna dörrarna kommer du att upptäcka nya saker om dig själv och du kommer att lära dig mer.. Spännande!
 
Så är det rummet som är ditt eget. Det har inget fönster. Du kan inte se ut. Du är begränsad på något sätt. Det har råspont på väggarna och rummer verkar inte färdigt. I rummet finns ändå skåp med saker i. Kläderna är din personlighet. Du har många kläder, du har många strängar på din lyra. Märkesväskan visar att du har klass. Servisen är från din uppväxt, en viktig del av den du är idag. Sakerna finns i ett skåp. Kanske dags att ta ut dom ur skåpet?
 
Det verkar som om du arbetar med att lära känna dig själv bättre och att du kommit en bra bit på väg. Du mår ju bra på vinden och det är inte fy skam.




måndag 26 september 2011

Aj, aj, aj!

I helgen var det dags för mitt sista återbesök hos naturläkaren Dr Brian. Det gick bra i 25 minuter. Alla tester visade fina resultat och han nickade förnöjtsamt åt att min kropp nu var i balans igen. Ända tills han kom till sista testet. Då stelnade han till och såg mig i ögonen:

"Drack du vin igår kväll?".

Nej, det gjorde jag inte. Men Pepsi Max. Förlåt , Dr Brian. (Och förlåt till Far, som anser att alla coladrycker borde bojkottas) Jag erkänner att jag slarvat med maten. Men jag trodde faktiskt inte att du skulle märka det.


Rena giftet, enligt Dr Brian

Jag var ganska skamsen när jag åkte därifrån. Tänk, att jag mått så bra de här veckorna och verkligen fått bevisat hur stor roll kosten spelar i mitt liv. Och så långsamt smyger ändå gamla vanor tillbaka. Tänk vad djupt det sitter, att hantera stress med hjälp av kolhydrater. Brian tycker att jag ska gå hans kurs i mental träning. "Men jag vet redan allt det där", säger jag, "Jag behöver inte din kurs". "Det är skillnad på att veta och att göra", svarar han då.

Jag får väl träna ännu mer på att faktiskt göra. Jag vill ju fortsätta att må så bra som jag har gjort de senaste veckorna. Här är några tips från Dr Brian:

Ät mer av följande "super foods" (gärna flera gånger i veckan)
  • vitlök
  • ingefära
  • gurkmeja
  • kelp (Sjötång. hmmm, vet inte om jag kan få mig själv till det)
  • cayennepeppar
Om du är kvinna och över trettio; fyll på med följande:
  • 0,5 tsk askorbinsyra/dag
  • D3 vitamin (om du bor i kalla, mörka Norden)
  • fiskolja
  • magnesium
  • multivitamin
Dessutom: använd inte solkräm eller margarin.

söndag 25 september 2011

Tre sekunder

Idag såg jag tre ungdomar i parken. Genast när jag såg dem tänkte jag att "de är säkert pingstvänner". De kunde ha varit på väg vart som helst, men mycket riktigt svängde de in på gatan där Pingstkyrkan ligger. Mycket riktigt gick de in i Pingstkyrkans lokaler. Jag funderar fortfarande på hur jag så instinkivt visste. De var inte speciellt finklädda. Tjejen hade blött och ofixat hår,jeans och en vanlig tröja på sig, inget smink. Även killarna var vardagsklädda. Var det sättet de hälsade på varandra? Killarna kramade om varandra på ett fint sätt. Fick jag ledtrådar från deras ansiktsuttryck: Var det så att de såg lyckligare eller mer tillfreds ut än de flesta andra? Rörde de sig med större självförtroende än andra ungdomar?

Jag brukar berätta för mina elever att vi tjejer får ett bra uppfattning om vem någon är på tre sekunder. Killar tar tydligen hela sex sekunder på sig att skapa sig en uppfattning om någon. När människor ser dig första gången - vad får de för intryck av dig?

tisdag 20 september 2011

Kolmården

Jag gillar att ha saker att längta efter. Det är inte ofta upplevelser blir lika fina som jag föreställt mig i huvudet, men helgens utflykt till Kolmården och Stockholm blev faktiskt just så mysiga som jag tänkt mig. Alla var sams (nästan hela tiden), vädergudarna stod på vår sida och tiden sprang inte iväg så som den har en tendens att göra utan vi hann faktiskt träffa alla dem vi ville hinna träffa.


Vänner - ibland.


Finaste kissen på Kolmården!



Lite höjdrädd Simon provar nya safari-linbanan.


torsdag 15 september 2011

Räcker tiden inte till? Här kommer tips.

I går kväll insåg jag plötsligt att jag hade inte bara dubbelbokat, utan trippelbokat mig klockan 11.00 idag. Det kändes bra. Eller, alltså, det var ju rätt misslyckat av mig, men det som kändes bra var att jag inte blev stressad av den insikten. Inte ett endaste dugg. "Det ska väl gå att lösa" kom jag på mig själv med att tänka. Och det gjorde det så klart. Jag gick lite tidigt från det ena mötet, var lite sen till det andra, och bad lunch-dejten att beställa en pizza till mig så att jag kunde glida ner i stolen lagom till att pizzan var serverad.

På tal om tid: En gigantisk klocka har flyttat in i vårt sovrum. Jag räddade den från en container. Eftersom jag var rädd att den tickade lika högt som den är stor hade jag tänkt mig den bara som en inredningsdetalj. Jag ställde den på tio-över-två, vilket jag fann estetiskt tilltalande. När jag kom hem hade visarna flyttat sig till tre, vilket inte alls var lika snyggt. Jag flyttade tillbaka dem till tio-över-två, för att nästa dag finna dem på tre igen. Vid det laget började jag misstänka att anledningen till att den skulle kastas var att det spökade i den...

Så småningom kröp sanningen fram: Hemma hos oss börjar Speltiden klockan 15.00. Innan dess får barnen inte alls sitta framför datorn. Det var J som hade varit framme. Förstå vilken dröm: att ha ett rum där det alltid är speldags!

Spökar det?

tisdag 13 september 2011

Har jag gift mig med min mamma?

Jag minns när jag började gymnasiet. Naturvetenskaplig linje. Vi fick klasslistan i förväg och mamma satt och pekade ut vilka som kanske var läkarbarn. Idag fick jag återuppleva detta ögonblick, men denna gången var det maken som satt bredvid mig med fokus på L:s klasslista. "Allmänläkare, ortoped, barnläkare, allmänläkare, allmänläkare". Hans förhoppning är att läkarbarn är lugnare än andras ungar och att deras alkoholdebut inträffar något senare. Att fältgruppen besökte föräldramötet och informerade om sin verksamhet och att Rotary var där och delade ut drogsnurror gjorde oss något oroliga. Sexan. Är det nu de där jobbiga tonåren börjar?

måndag 12 september 2011

Jag ska sluta ödsla tid på att försöka fostra mina barn!

Tänk om du fick träffa en enäggstvilling du inte visste att du hade när du var 39…


Fighten mellan arvet och miljön- vem vinner?
När det gällde Jim (till höger i bild) och Jim (till vänster i bild)
var det absolut arvet som verkade spela störst roll...
 På 70-talet gjorde forskaren Bouchard en studie där han letade upp enäggstvillingar som vuxit upp på skilda håll för att försöka klura ut hur mycket arvet respektive miljön påverkar vilka vi är. Det första paret han hittade hade skilts åt vid en månads ålder och i sina nya familjer fått namnen James Arthur Springer och James Edward Lewis. När jag tittar på resultatet så funderar jag på om det alls är värt att lägga tid på att försöka forma mina barn- det verkar ju som om deras studie pekar på att ganska mycket sitter i generna? Kolla bara här:


Båda Jim...
…hade en hund som de kallade "Toy."
..hade matte som favoritämne i skolan och tyckte sämst om stavning.
var hobbysnickrare och gillade att göra mekaniska ritningar.
…hade varit gifta två gånger. Första gången till varsin Linda och sedan till varsin Betty.
döpte sina söner till James. Andranamn? Allan respektive Alan.
…hade kört sin ljusblå chevrolet till Pas Grille Beach för att semestra med familjen.
rökte cigaretter av märket Salem och drack ölen Miller Lite.
…hade jobbat deltid som polis.
hade migrän (samma tid dagen) och bet naglarna.
uppvaktade ofta sin fru med små lappar som de lämnade olika ställen i huset.






söndag 11 september 2011

Alla kan väl ha en dålig dag.


Men det hjälper ju inte att tänka positivt när det är kroppen som står för ledsenheten.


Jag har mått så bra den senaste månaden att det kom som en total chock i morse när jag vaknade och var helt gråtfärdig. Av ingen anledning alls. Dumma, dumma hormoner. Tänk att de kan förändra ens humör sådär bara över en natt. Då hjälper inte all världens positiva tänkande. Det är ju kroppen som är ledsen. Glass hjälper lite grann. Och choklad. Eller så kan man ju lägga sig ner och dra täcket över huvudet och vänta på att det ska gå över.

lördag 10 september 2011

Jag tror på kärleken.

Idag har jag lekt bröllopsfotograf.

Bruden har levt många, många år som singel och tänkte väl aldrig någonsin gifta om sig, men kärleken styr man inte över när den väl dyker upp. Jag är fortfarande uppfylld av känslan jag fick av att se dem tillsammans. Tänk att få uppleva sådan lycka på äldre dar. Jag önskar dem många fina dagar tillsammans, fyllda av skratt och glädje.








fredag 9 september 2011

En liten historialektion

Karlskrona år 1813
Idag bjöd vi våra elever på Omvårdnadsprogrammet på en annorlunda skoldag: Vi tog ut dem på stadsvandring med sjukvårdsinriktning. Guiden heter Mikael Helgesson och är en otroligt duktig och påläst person. Om du någonsin är i staun och får chans att gå med på en av hans visningar tycker jag att du ska göra det. Idag kommer jag att dela med mig lite av det jag lärde mig på rundturen.

  • Kanske vet du att det finns skyddsrum under staden. Om du ställer dig framför rådhustrappan ser du en lucka i stensättningen. Lyft på den och du hittar ingången till en mindre stad under staden. Till exempel finns där ett helt sjukhus med komplett operationssal. En av eleverna undrade (på allvar) om det även stod personal redo att ingripa...
  • Det var ingen som omkom i den stora stadsbranden 1790. Däremot förstördes något som få hört talas om: Det på den tiden världens största sjukhus med över tusen vårdplatser, som invigts bara tre veckor tidigare.
  • 
    Bastion Aurora
    
  • Att Bastion Aurora (en av mina absoluta favoritplatser i stan) finns kvar är en ren tillfällighet. Det skulle just rivas för att ge plats för en flygel till på militärsjukhuset som låg till höger i bild. I denna veva kom Lister på idén att använda sig av karbolsyrelösning under sina operationer och minskade sålunda infektionsrisken i operationssåren drastiskt. Vårdtiderna förkortades avsevärt och lasarettet behövde inte byggas ut.
  • Syfilis var en av de vanligaste dödsorsakerna. I en militärstad som Karlskrona var det tätt mellan krogarna, och många av stadens nästan 200 pubar hade "glädjeflickor" som arbetade där. Faktiskt var de flesta av sköterskorna i staden prostituerade som fick lov att slippa sitt straff om de tog anställning som sköterskor.
  • För den som tror att muslimer är ett nytt inslag i gatubilden kan det vara intressant att veta att när Sverige blev protestantiskt var det tydligen ett tag dödsstraff på att vara katolik. Däremot fanns det i just Karlskrona i början av 1800-talet runt 100 muslimska familjer.

torsdag 8 september 2011

Välkommen, trygga mysiga höst!


Hösten var länge min favoritårstid, men sedan hade jag flera år då jag bara såg hur ruggig och trist hösten kunde vara. Nu känner jag dock att den är på väg att segla upp som favorit igen. Här kommer mina anledningar att gilla hösten:

1. Tryggheten det innebär att komma tillbaka in i rutiner igen. Att komma igång och träna igen, att barnen har sina aktiviteter under veckan och att allt bara rullar på.
2. Ljusen, så klart. När skymningen faller är det så mysigt att få sitta med en kopp te och en massa tända ljus.
3. Den "höga" klara luften som är så utmärkande för en vacker höstdag. Luft som rensar bort trista tankar och väcker nya, bra idéer.
4. Långa promenader i min vackra stad.
5. Bonde söker fru. Jag kan bara inte hjälpa det; jag är hopplöst fast i det träsket. Jag tittar väldigt sällan på TV, men älskar att gosa upp mig i soffan med J och L en stund ibland.
6. Att äntligen få dra på sig stövlarna igen.
7. Skumbad.

måndag 5 september 2011

40-årskrisen kanske kan vänta...

Idag fotades det för skolkatalog på jobbet. Jag är mentor för en trea i år och skulle vara med på deras kort. Det känns ganska bra att fotografen trodde att jag var en av eleverna.

söndag 4 september 2011

Söndag - Domenica



Min brygga
 Jag har ju börjat läsa italienska. För att komma ihåg de nya orden funderar jag mycket på vad de egentligen betyder. Till exempel heter "söndag" "Domenica" på italienska. Guds dag. När jag var liten tyckte jag att söndagar var ganska tråkiga dagar - det kändes alltid just som att de tillhörde någon annan. Nu vaknar jag på söndagar med en förväntansfull känsla som grundar sig i att söndagar är den dag i veckan som faktiskt är min. Söndagen är det en dag av ensamhet och stillhet för mig. En dag av sökande inåt. Idag har varit en perfekt sådan dag. Jag vaknade av mig själv, låg kvar i sängen en liten stund. Tittade ut och såg att solen sken från en klarblå himmel. Tog en tre-timmarspromenad längs med vattnet med mysig musik i öronen och fågelmatningsbröd i fickorna. Låg i en timme säkert på min favoritbrygga och tänkte, lyssnade på vågskvalp, iakttog solglittret som dansade över fjärden och bara existerade. Jag antar att man kan säga att söndagar nu för tiden är mer "Guds dag" än de någonsin tidigare varit.