Min syster har hållt på med scrapbooking i många år. Under de första åren var scrapbookingvärlden i Sverige ganska liten och många av "scrapparna" kände varandra väl trots att de aldrig träffats i verkligheten utan endast på nätet. I den där världen uppkom en del spännande sätt att samspela socialt. Ett koncept som jag verkligen gillade är RAK, som betyder "Random Act of Kindness". Det gick ut på att man valde ut en person lite på måfå och sedan skickade ett paket med scrapbookingmaterial till denna. Sedan var det ju trevligt om denna person återgäldade den goda gärningen, men tanken var inte att man skulle ge tillbaka något till den man fått sakerna av, utan i sin tur välja ut någon annan person. (precis som filmen Skicka vidare) Denna veckan ska jag göra en RAK: jag ska skicka ett paket till någon jag inte träffat på flera år. Kanske han i sin tur flera år senare bestämmer sig för att göra samma sak?
Intressanta socialpsykologiska experiment med detta tema har gjorts i tunnelbanan: Man har med vilje antingen hållt upp dörren för personen som kommer bakom eller släppt den. Båda beteendena smittade av sig. Glädjande nog så var det de goda handlingarna som fortplantade sig längst.
Min anledning till att skicka paketet är egentligen ganska själviskt: för att döva ett dåligt samvete. Freud skulle kalla det kompensation. Häromdagen såg jag en uteliggare som slagit upp sitt tält på stranden. Jag valde att vända bort huvudet och har haft en gnagande känsla i magen ända sedan dess. Jag är ganska säker på att det beteendet inte var vad Jesus talade om när han uppmuntrade till att vända andra kinden till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar