onsdag 31 augusti 2011

Gräv inte ner de där talenterna!

Titta  vad jag hittade idag. Det är svårt att beskriva vad den här boken betyder för mig. Det är en gammal skissbok, från min tid i USA. Jag har tillbringat så många timmar böjd över den. Idéer till nya projekt, skisser och mer genomarbetade bilder huller om buller. Jag skulle ju ägna livet åt att utveckla min kreativitet... Vad hände? När jag tittar på bilderna så inser jag att jag absolut inte skulle kunna rita så där idag. Så är det ju med talanger. Om de inte används så försvinner de. Det slutade med att jag ägnade eftermiddagen åt att tillverka en födelsedagspresent till någon som snart fyller år. Det var så roligt att få rota runt i pysselrummet. Nu utmanar jag dig att plocka fram någon gammal talang! Tänk till lite. Finns det något som du älskade att göra när du var yngre (något som du faktiskt var riktigt bra på en gång i tiden men nu aldrig gör)? Berätta gärna!

tisdag 30 augusti 2011

Idag firar vi.

S samlar på porslinsbakelser
Idag har vi firat tre saker.

1. S fyller sju år. Tänk att det har gått sju år sedan den där dagen när han hastigt och lustigt bestämde sig för att komma till världen. Om någon sagt till mig då att han om sju år skulle ha en innebandyklubba överst på sin önskelista och på sin födelsedag få byta till den allra svåraste läseboken (som bara en tjej till i klassen har) - då hade jag nog inte trott på det. Vet ni, att när S skulle fylla ett år blev min mamma så förvånad. "Vadå, ska ni fira honom i augusti? Men han skulle ju ha fyllt år i december??"

2. L:s 12-årsdag har firats av UK med lite sång och presenter samt mycket kakor och tårta. Det händer flera gånger i veckan att hon frågar mig "Vad är det?", och då inser jag att jag sitter och stirrar på henne igen. För det mesta svarar jag "Inget", för jag har svårt att sätta ord på varför jag stirrar. Jag stirrar för att försöka förstå hur snabbt tiden har gått. Jag stirrar för att jag förirrar mig bort i minnen av hennes uppväxt och funderingar om hennes framtid. Det är spännande men lite jobbigt att se henne växa upp.

3. Det sista som firas idag är att jag levt sex veckor utan socker. Efter besök hos en kinesiolog här i närheten fick jag ett 6-veckorsprogram att följa. Jag fick lite kosttillskott och kostråd (inget socker eller kaffe, ingen alkohol, pasta eller potatis). Vissa av råden var ju lättare att följa än andra. I alla fall, resultatet: I stället för att sova nio timmar och vakna trött sover jag nu ungefär sex timmar och vaknar utvilad. Jag är piggare, gladare och har mer energi. Jag är så klart mer än nöjd. Så idag har jag firat med lite prinsesstårta.

söndag 28 augusti 2011

Här och nu



Årets vandring på Blekingeleden tillsammans med U har gått av stapeln, och vi lyckades ju pricka in helt rätt dagar. Strålande sol, lagom varmt. Trevlig sällskap, mycket prat, och huvudet snurrar av tankar. Här kommer några:

Tacksamhet.

Mitt i skogen hittade vi det här lilla huset. En liten minnesskylt utanför berättade att här bodde en man i 60 år av sitt liv. Det var inte många årtionden sedan han flyttade därifrån. Där bodde han utan några av de bekvämligheter som vi tar för givet. Stampat jordgolv, en enkel häll att laga mat vid. Så komplicerat jag gör mitt liv ibland. Jag är tacksam över allt jag har i mitt liv.



Samtidigt var det lilla torpet en påminnelse om det vackra och enkla i livet som jag ofta rationaliserar bort av tidsskäl. Det är inte ofta nu för tiden som jag känner skogsmark under fötterna. Min kropp har så många vackra minnen från promenader i skogen. Doften av mossa, nyavverkat virke, nyplockad svamp (två liter kantareller) och insjö för mig raskt tillbaka till hundratals promenader i barndomens skogar i Spjutsbygd och Klackamåla. Snubbla och tappa fotfästet och bli upplyft av Fars starka händer. Blunda och snurra några varv och försöka peka ut rätt riktning hemåt. Jag pekade alltid åt rakt motsatt håll, jag hade aldrig någon som helst känsla för vilken som var rätt väg tillbaka. Som tur väl var hade jag för det mesta Far som kunde visa mig åt rätt håll. Nu är jag vuxen och ska själv hitta rätt väg, jag har egna barn som frågar mig om vägen. Jag hoppas att jag kan vara lika bra som Far på att leda dem rätt.

Nystart

Vi sov i vindskydd i natt. Jag hade svårt att somna, låg länge och lyssnade till ugglornas rop och regnet som föll. Så började det åska, och blixtrarna flög över sjön. Det var ett vackert skådespel. När jag vaknade tidigt på morgonen hade jag den här synen framför mig:



Jag gillar morgnar. En ny början. En chans att göra lite annorlunda idag än igår. Den här hösten ska bli bra. Jag mår bättre än vad jag har gjort på så länge jag kan minnas och har energi över till att börja se framåt i livet. Under vandringen påbörjade jag min egen "Bucket List". Har du någon än? Här är delar av min:

1. Kunna göra fem riktiga armhävningar (jag är så klen!)
2. Äga en cab
3. Göra en roadtrip i USA
4. Ha riktigt snygga naglar
5. Rida islandshäst på Island
6. Lära mig italienska
7. Se pyramiderna
8. Åka på kryssning i Karribien
9. Gå en sommarkurs på Capellagården
10. Se operan Carmen