Hur många gånger skrattar du på en dag?

Ett barn skrattar 400 gånger per dag. En vuxen: 17. Visst är det tragiskt? Vad händer på vägen? När slutar vi ha roligt? Och varför?

Kanske är vuxenansvaret en av anledningarna till att vi inte skrattar så mycket. Många av de mål vi vuxna sätter upp innebär mer arbete och ansvar  när vi väl uppnått dem. Vi längtar efter ett hus, bil, sommarstuga. Inte konstigt att vi inte hinner ha roligt när våra ägodelar tar så mycket tid i anspråk. Ju fler plikter, desto mindre utrymme för nöjen. Och dessutom har vi ofta en uppfattning om att roliga nöjen måste kosta en massa pengar, vilket innebär att vi jobbar livet av oss 51 veckor om året för att ha råd att ägna en vecka åt att "ha roligt". Och på den dyra semestern är pressen på att ha roligt så hög att det ofta slutar i fiasko.

Ibland tror jag att vi vuxna ägnar livet åt saker som vuxna förväntas gilla istället för att verkligen tänka efter vad vi verkligen tycker är roligt. En tanke: Många tycker att man inte ska jobba med sin hobby. Det är ju faktiskt en ganska konstig inställning. Det är väl fantastiskt om man får tillfälle att jobba med det man älskar? Tänk att få längta lika mycket till måndagen som till fredagen!

Ibland tänker jag att vi hade roligare när jag var liten än vad dagens barn har, eftersom dagens barn sällan får längta efter saker. Jag tror att man uppskattar saker mer om man får längta efter och sakna dem. Lycka kan liksom dras ut på. Först fasen av Förväntan- då man längtar och tänker på det som ska hända. Sedan själva upplevelsen. Och till sist att få titta tillbaka och minnas. En gång bjöd min man mig på en överraskningsresa till Rom. Inte förrän på flygplatsen fick jag veta vart vi skulle. Det var en jättemysig resa. Men vi kom överens om att vi liksom missade halva nöjet, eftersom vi inte planerade resan tillsammans.

Gretchen anser att "bra" roligheter uppfyller tre kriterier:
1. Jag ser fram emot det.
2. Det ger energi.
3. Det ger inga skuldkänslor.

Den där sista punkten kanske utesluter en del nöjen? Inför det här blogginlägget har jag funderat jättemycket över vad jag faktiskt tycker är roligt. Jag har funderat över hur jag ska få mer skratt i min vardag. Jag har funderat över vad jag skrattade åt som barn (jag borde ju rimligen skratta åt det även idag om jag bara tar mig tid till det?). Jag kom fram till att det mesta skrattandet har jag gjort tillsammans med människor som jag älskar, när jag varit avslappnad och ostressad. Vilka människor skrattar du mest tillsammans med? Spendera mer tid tillsammans med dem. Så enkelt är det nog.

Till sist har jag en liten gåva till dig: ett knep för att kunna få dig själv att bli så där skratt-glad precis när som helst: Klicka här. Det funkar faktiskt, jag lovar! Eller kan du ju testa skrattgympa. Alltså att skratta utan att egentligen vara glad. Då kommer du automatiskt att bli glad.