Byte av rutiner fungerar ofta dåligt, fyllda av ilskeutbrott och irritation. Ibland har jag svårt att hantera att även "roliga" avbrott från vardagen, såsom semester eller små utflykter, får sådana konsekvenser. Med åren har jag lärt mig att det fungerar bättre om vi förbereder väl. När han var yngre använde vi ibland bilder för att visa vad som skulle ske under dagen. Om man sätter kardborreband på baksidan kan man fästa dem på rad för att visa i vilken ordning saker ska hända.
Avancerad modell som säkert underlättar vardagen något fantastiskt för någon med Asberger. Bilden lånad från elektronikforumet.com |
Bilden ovan visar faktiskt även mitt andra tips. Att väntandet är så svårt beror bland annat på att tid är så abstrakt. Hur länge är "en stund"? Hur många "ögonblick" går det innan "sedan" kommer? För ett tag sedan fick vi en timstock som hjälpmedel. Man trycker på en av knapparna och då tänds ett antal lysdioder. Sedan ser man tiden räkna ner. Plötsligt blir tiden konkret. Istället för en tjatande sjuåring som står där och frågar "men NÄR?" tjugo gånger så ber jag honom trycka på rätt knapp och sedan är det tyst från honom. Nu på morgonen ville han veta NÄR han fick titta på TV. Då sa jag att han fick leka med sina pärlor i "tre 20-minuterspass". Han satt då lugnt på sitt rum och lekte och kom ut först när timstocken pipit för sista gången. Så mycket enklare både mitt och hans liv blivit! Det finns även liknande appar till smartphones. Själv har jag laddat ner Timetimer på min iPhone, men tycker att den är lite svårhanterlig.
Röd=5 minuter, gul=10 minuter osv. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar