Far är rar

Så stod det i läseboken som jag lärde mig läsa i, hemma, innan "den riktiga" skolan började. Mina kompisar kallade sina fäder för pappa, men vi syskon kallade - och kallar- våra föräldrar Far och mamma. Så undertecknar han sina brev till oss. Far med stort F.

Jag ska berätta lite om min Far. Han har alltid funnits för mig, alltid lyssnat, alltid stöttat, och alltid ställt så där lagom höga krav på mig. Eller egentligen har han inte ställt några krav alls på oss sju syskon. Han har bara alltid trott på oss så mycket att han liksom tagit för givet att hans barn ska uträtta stordåd.

Jag lånade bilden av Annika. Tack!

Saker jag lärt mig av Far:

• Hälsa alltid på busschauffören
• Betala kontant och köp inte mer än vad du har råd med
• Ställ upp för dina medmänniskor
• Promenader är nyttigt för både kropp och själ
• Sockerkaka smakar ännu godare om den är grön
• Diska glasen först, sedan tallrikarna och sist besticken
• Använd riktigt smör och ägg från frigående höns. Eller, inte ägg. Agg, heter det. Och blau. Och saus.

...och sist men inte minst har jag lärt mig att tro på mig själv. Vill ni veta hur han gjorde det? När vi bodde hemma, innan vi skulle gå och lägga oss, sa han varje kväll "Tack för att du har varit så snäll och duktig idag".