Idag hände det något som fick mig att fundera ännu mer på begreppet att bli sedd. Min 7-åring säger mamma många hundra gånger om dagen. Vilket jag i och för sig är jätteglad över - förut kallade han mig Marie. Många hundra gånger om dagen. Idag slog det mig: Han säger mitt namn ända tills jag säger ja. Det sociala spelet fungerar så här: Jag pratar. När jag är redo att lämna över ordet till dig tittar jag på dig för att bekräfta att det är din tur att prata. Min 7-åring har inte så bra koll på det sociala spelet (han är lätt autistisk) och har inte på egen hand lyckats plocka upp den normen. Jag berättade det för honom idag. När jag tittar dig i ögonen så betyder det "ja". Då kan du sluta ropa på mig.
Alltså, en parallell: När jag får dig att känna dig sedd säger jag ja. Ja, du duger. Ja, du gör ett bra jobb. Ja, jag uppskattar dig. Och då kan du slappna av en smula.
 |
| Chokladen (Noblesse biscotti) var god. Spring och köp. Till dig själv eller till någon annan. Bild från Marabou.se |
eh, fast Sebbe har inte heller fattat det sociala spelet kan jag säga. han upprepar allt ungefär 100 ggr, även "mamma"... :)
SvaraRaderaNoblesse biscotti, JA TACK. den låter fantastiskt god.
Det är bra att vara borta en vecka och komma hem och bli supersedd och väldigt uppskattad av fyra människor och en katt om så bara för en kväll! :) Det är så små saker som gör att jag känner mig sedd. Att nybekanta snabbt lär sig mitt namn, att jag blir ihågkommen fast det inte är jul eller min födelsedag, att någon skickar en länk till något de tror att jag skulle uppskatta... Att se andra människor och bekräfta deras betydelse måste vara något av det bästa som finns då det gäller cost-benefit ratio!
SvaraRadera