Jag studerar ju Mystik och spiritualitet på Lunds universitet den här terminen. Än så länge har jag bara hunnit gräva ned mig i judendomens mystika inriktningar. Väldigt enkelt uttryckt ägnar sig de mystika inriktningarna av våra världsreligioner åt att försöka uppnå en kontakt eller förening med Gud, Världsanden, eller vad man nu väljer att kalla det där som är större än självet. Det är intressant att lära sig om vilka tekniker som används för att uppnå den där kontakten. En av de vanligaste teknikerna är (så klart?)bönen.
Jag är uppvuxen i en familj där bön var ett naturligt inslag i vardagen. Jag ska väl erkänna att bönerna ofta (i sin helhet) lät GodeGudvälsignamatenamen, trots att vår mamma försökte lära oss att be med vördnad. Någon gång berättade hon en berättelse om hur änglarna flög fram och tillbaka över himmelen med en korg på varje arm. När barnet i berättelsen reagerade på att alla änglarna flög med tung övervikt åt ena sidan visade det sig att den ena korgen innehöll de önskningar människorna uttalade i sina böner, medan den andra korgen fylldes med det de visade tacksamhet för.
Vilken av dina korgar väger mest: önskemål eller tacksamhet? |
1. Kommer ihåg att visa tacksamhet. Då blir man varje dag vid bönestunden påmind om allt bra man har i livet vilket ju borde leda till positivt tänkande samt att man blir mer nöjd och tillfreds med livet.
2. Funderar över vad som fattas i livet; alltså ägnar en liten stund varje dag åt att sätta upp mål. Därigenom borde ju livet få mer mål och riktning.
Tänk att Mia Törnblom och Oprah tycker att deras Tacksamhetsdagbok är så revolutionerande!
Fantastiskt! Tack.
SvaraRaderaÄlskar när lille S ber. Min S alltså. Han tackar för allt, och då menar jag allt!
SvaraRadera