Mindfulness

Jag har ganska mycket omkring mig just nu. Jag försöker att inte stressa upp mig över saker jag inte kan påverka och jag försöker att ta en sak i taget. Det hjälper lite att jag just nu går igenom det kognitiva perspektivet i min B-kurs i psykologi. Tankarna i centrum. Hur du mår handlar "inte om hur du har det, utan om hur du tar det". Idag har jag sammanställt lite lektionsmaterial som handlar om att undvika tankefel, och vi kommer även att göra några mindfulnessövningar tänkte jag. Vad tror ni om den här (som jag fick av en gammal elev till mig)?

Steg 1. Här och nu

Börja med att inta en rak och värdig kroppshållning, vare sig du sitter eller står. Slut ögonen om möjligt. Rikta uppmärksamheten mot vad som pågår inom dig, fråga dig själv: Vad upplever jag just nu i detta ögonblick?

• Vilka tankar far igenom mitt huvud? Försök att se dina tankar som mentala händelser, och försök eventuellt också att verbalisera dem.
• Vilka känslor har jag? Gör dig lyhörd för eventuella känslor av obehag och oro, erkänn dess existens.
• Vilka förnimmelser har jag i kroppen just nu? Gör en snabb kroppsscanning för att att lokalisera eventuella spänningar och pirranden i kroppen.

Steg 2. Inre samling

Koncentrera sedan uppmärksamheten på din andning och dina andetag och på hur andningen känns i kroppen och hur kroppen andas av sig själv. Fokusera på förnimmelserna i buken, känn hur diafragman höjer sig när luften kommer in, och hur den sänker sig när luften går ut. Följ med luftströmmen hela vägen in i kroppen och hela vägen ut ur kroppen, använd andningen för att förankra dig själv i ditt här och nu.

Steg 3. Utvidgning

Vidga nu uppmärksamheten kring andningen så att du utöver andningsrörelserna i kroppen också gör dig medveten om kroppen som helhet, din kroppsställning och ditt ansiktsuttryck. Om du blir medveten om känslor och förnimmelser av obehag, spänningar eller motstånd i kroppen, koncentrera dig på dem genom att andas in i dem på varje inandning och andas ut från dem i varje utandning samtidigt som du mjuknar och öppnar. Om du vill kan du vid varje utandning säga till dig själv: "Det är okey. Vad det än är så finns det ändå redan inom mig. Låt mig bara känna det som det är". Försök att så gott som du kan behålla och ta med dig denna vidgade medvetenhet in i din fortsatta dag.

Så här går det till när man "mediterar" enligt mina grabbar.
När S och jag var på lasarettet häromdagen frågade han om vi inte "kunde gå in i sjukhuskyrkan och be och meditera lite". Där inne tände vi ett ljus för en vän som dött. Sedan satt sig S i just den här ställningen på golvet en stund och tänkte lite. Innan vi gick hem bad vi en liten bön och tackade för allt vi har. För visst är livet allt bra fint - vi måste bara ta oss tid att stanna upp en stund och känna efter.