Acceptans

 En sådan här vacker dag kan man inte vara annat än glad. Men vissa dagar kan det hända att jag klagar över en del saker i mitt liv. Jag såg den här bilden häromdagen och har tänkt mycket på den sedan dess. Eller, det har egentligen varit ett tema för mig de senaste fem åren eller så. Om jag inte är lycklig, då måste jag själv genomföra en förändring. Jag kan inte gå och vänta på att andra runtomkring mig ska ändra på sig.

Däremot kanske jag märker, att den dagen jag förändrar mitt beteende gentemot dem, kan det mycket väl hända att även de ändrar på sig till det bättre.  

Sedan finns det ju de där händelserna som redan hänt och som jag därför inte kan påverka. Hur hanterar jag dem? En vän till förlorade sin son för något år sedan- han valde att ta sitt liv. Deras sista samtal var inte bra. Hur går man vidare efter något sådant? I AA pratar man om acceptans. "Acceptera det du inte kan förändra". Det är lätt att säga, men ack så mycket svårare att göra.

Jag kom på ett tips som min vän tog till sig. "Skriv ner alla ord som du känner är osagda till honom. Formulera dem och sätt dem på papper. Om livet fortsätter bortom döden så finns det säkert ett sätt för honom att få läsa dem där".

Jag tycker att det är en bra strategi. Finns det något du går och är bitter på? Skriv ner det på papper. Få det ur dig. Bränn lappen om du tror att det hjälper.