Mina barn är ättlingar till Gandalf!

D. sitter varje kväll böjd över sin dator på den här sajten. Släktforskning, alltså. Med spänning följer vi hans detektivarbete. Häromdagen lyckades han följa en släktlinje via kungar och drottningar i Ryssland, Skandinavien och länder jag inte ens hört talas om bakåt i tiden förbi till exempel "kungen av Vandalerna", Edmund Eriksson (kung av Sverige), Hulmul, (kung av Troja), Mag (kejsare över Europa) och inte minst Gandalf (vilket jag trodde var ett påhittat namn). Han landade 879 år före Kristi födelse. Det, ni! Jag vet inte vad jag ska tro. Kan det verkligen stämma?

I min släkt forskas det också. Jag är så glad över att min släktforskande farbror har tagit initiativ till att sammanställa en släktbok, till åminnelse av att det i år är 100 år sedan min farmor och farfar föddes. I boken finns lite allmäna uppgifter om släkten och så har han bett oss alla att skriva om oss själva. Alla min fars syskon har skrivit om sina liv och vi kusiner har också fått skriva lite om oss själva. Sedan har bror min ägnat timmar åt att redigera boken. Snart är den tryckt och klar. Jag ser verkligen fram emot att få läsa. Sno gärna idén.

En sån här t-shirt borde alla i släkten ha.
Bild från http://www.lokalpatriot.se/

Förlåt, kära vän, men jag torkar en tår.

Jag har pratat med många kvinnor som vittnar om samma sak: när man blir mamma blir man mycket mer gråtmild. Jag gråter jämt och ständigt nu för tiden, vissa dagar i månaden mer än andra. Jag gråter när jag tittar på både sorgliga och glada filmer, när jag sitter och tänker för mig själv och när jag lyssnar på musik.

När jag var yngre var jag inte alls lika lättrörd, men det fanns en sak som alltid fick mig att gråta: Maritza Horns tolkning av skillingtryck på skivan Jämmer och Elände. Där fanns berättelsen om den lilla flickan som dog i en snödriva när hon skulle leta upp sin drinkarfar. Där fanns så klart den bleka lilla flickan som frågade läkaren igen och igen när hon skulle få åka hem från sjukhuset. Hon missade årstid efter årstid tills hon så småningom fick fara hem. Dock inte till sina föräldrar, utan till Gud. Min lillasyster fick alla tanter att både gråta och ta fram plånboken genom att sjunga just Lasarettvisan.

Men min favorit var ändå berättelsen om lejontämjarens dotter. Med dramatiskt ackompanjemang sjunger Maritza om hur lejonet vill skydda sin älskade Selma från att behöva lämna cirkusen för att gifta sig med en främling. Hur det går? Hela texten till Lejonbruden hittar du här. Jag gråter lika mycket idag som när jag satt på golvet framför LP-spelaren när jag var nio.


Jämmer och Elände.
Jag har gråtit många tårar till den här.
Du hittar den på Spotify!

Idag har lyssnar jag gärna på Maritzas dotter Melissa Horn. Missa inte henne! Och om du undrar: Japp, jag gråter till hennes låtar också. Fast inte lika mycket.

Bokhylletankar

Jag fortsätter på temat böcker.

En vän berättade en gång att det första han gjorde när han kom hem till någon var att gå och titta i dennes bokhylla för att lära sig mer om sin nya bekantskap. I de fall det inte finns någon bokhylla överhuvudtaget säger det ju också mycket, menade han...

Det är inte bara titlarna på böckerna man kan titta på, utan även hur böckerna är sorterade. I bokstavs-, storleks- eller färgordning? Inte alls? Hos mig står böckerna sorterade efter ämne och till viss del i storleksordning. Vissa i min bekantskapskrets blir nervösa av att det vid första anblicken inte verkar finns något riktigt mönster.
 

Vilken slags person bor här? Inte jag.

För första gången någonsin minskar bokmängden i mitt hem. Jag rensar nämligen hemma. Det är ett pågående projekt. De som känner mig väl vet att jag är en riktig ekorre, som tänker att det mesta nog kan komma till användning så småningom, så det här rensandet är verkligen emot alla mina instinkter. Men jag tränar på att göra mig av med saker.

Vill du veta vad jag läser just nu? Det kanske säger något om vem jag är?

• En biografi om Freud
• Glädjedödarna (skriven av en gammal vän till mig)
• Min lärobok i Italienska (det går långsamt framåt)
• Storasyster, lillebror
• Filter (tack, Johanna!)
• Påverkan- teori och praktik 
• Familjemagasinet (skaffa en gratis prenumeration på denna riktigt bra tidning här.)

Tack mamma!

Jag har aldrig vågat skriva högskoleprovet. Jag är rädd att min bild av mig själv som hyfsat intelligent ska raseras. Men orddelen vågar jag göra - utan någon som helst nervositet. Årets upplaga var inget undantag: 20 poäng av 20 möjliga.

Vi hade inte så mycket pengar i min familj när jag växte upp, men min mamma prioriterade alltid två saker: musik och böcker. Vi spelade alla något instrument och vi var alltid medlemmar i olika bokklubbar. Efter tre års spelande på mitt althorn kunde jag inte ens ta ett G på beställning när orkesterledaren bad mig - musik visade sig inte riktigt vara min grej. Jag tillbringade istället stora delar av min barndom med näsan i en bok.

Så.. tack mamma! Jag är glad att du lade grunden till ett bra ordförråd och en passion för läsandet.

Kunskap: den finaste gåva man kan ge någon.
I flera år efter att jag flyttade hemifrån fick jag de här: Lexikon 2000.
Idag finns Google, men det visste ju inte mamma då.

Tillbaka till skolan

Sista dagen på ett härligt lov. Vi har träffat släkten en massa, lyxat till det med bio, lasergame och en hel del uteätande, och så har vi tagit långa promenader, spelat spel och slappat framför TV:n. Nu är det dags att återvända till jobb och skola och då vill jag passa på att lämna ett par små pluggknep till er.

L håller på med svensk historia i skolan och nu är de framme vid Vasatidens och stormaktstidens kungar och drottningar. Hon bad mig om hjälp med att lära sig dem alla i rätt ordning, och så där fyra minuter senare var vi klara. Hur gjorde vi då? Här är listan med namn:

Gustav Vasa
Erik XIV
Johan III
Sigismund
Karl IX
Gustav II Adolf
Kristina
Karl X
Karl XI
Karl XII

Och här är ramsan vi kom på:
Gustav É rik. Jo, SäKert. Gustavs Kris Kan Kanske Klaras.

Att Erik hade siffran 14 la vi till som att han ju var ung (en riktig fjortis) när han tillträdde tronen, och Johan var ju nummer tre på listan, så det var lätt att komma ihåg. Att komma ihåg siffrorna för alla Karl klarade vi utan knep. Nu på morgonen kommer nog jag ihåg namnen bättre än Lydia, och det är för att jag var mest aktiv med att hitta på meningen. Det är alltid lättare att lära in associatoner som man själv kommit på.

Drottning Kristina. En intressant person...

Jag ska ge ett annat exempel. Den strategi jag vill visa har namnet Locis metod (loci=plats) och användes jättemycket under antiken, då det räknades som en stor dygd att ha bra minne. Senare användes metoden mycket av magiker och kom så att kopplas ihop med svartkonst. För inte verkar det normalt att kunna lära sig saker så snabbt och effektivt?

Metoden går ut på att man går en mental promenad på ett ställe man känner väl till. På olika ställen längs vägen har man skapat bilder som är kopplade till det man vill minnas. Jag skulle till exempel kunnat lägga in kungarna ovan på olika ställen i mitt hem där jag "såg" dem utföra olika aktiviteter som de utförde under sin livstid. Äta ärtsoppa, till exempel.

I alla fall, L skulle för ett par år sedan lära sig Götalands städer. Vi hade precis varit i Göteborg, så vår "mentala" resa började logiskt nog där. Vi föreställer oss att vi åker mot Norgehållet till, och där träffar vi ett stort troll (Trollhättan) som lider (Lidköping) så. Han har nämligen inte råd att köpa skor i sin storlek och de han har är alldeles för trånga. Nu är ju jag en ganska generös person, så vi tar med honom i bilen till min egen stad (Mariestad) där vi inhandlar ett par skor till trollstackaren. Han blir så glad, så glad. På vägen söderut kan han nu kasta de gamla trånga skorna i en sjö (Skövde). En bit därifrån, på behörigt avstånd, samlas en folkskara (Skara) och tittar på trollet. Så fortsätter vi söderut och där bestämmer sig det nöjda trollet för att bygga sig ett bo på en ås (Borås).

Trots att det gått två år sedan vi hittade på berättelsen om trollet så sitter den fortfarande. Lägg märke till att jag la till den ungefärliga platsen på staden i berättelsen så gott jag kunde, som att trollet kastade sina gamla skor i sjön Vättern.

På tal om Vättern kom jag även på ett knep för att hålla isär Vänern och Vättern. När du uttalar Vänern innehåller ordet ett långt ä, medan Vättern innehåller ett kort ä. Och det är ju så att Vänern är den breda sjön och Vättern den smala.

 Om du tycker att du redan har jättebra knep för att komma ihåg saker kanske du ska ställa upp o VM i minne. Mer information hittar du här. Om du vill lära dig mer kan jag rekommendera boken Memo.

Bara tre år kvar till vårt "galon"jubileum!

I morse blev jag väckt med frukost på sängen. Jag trodde att jag sovit i ett halvår så att det hunnit bli min födelsedag, men det visade sig att just idag har det gått 16 år sedan vi gifte oss. Så grattis till oss. Den dagen var det snöstorm och trafikkaos, vilket är svårt att tro idag när solen skiner och ingen jacka behövs.

Veckans bukett: den vackra vita rosen ice braker (sic).
Symboliken i det, någon?

Min man har blivit duktig på att uppvakta mig (mycket har hänt sedan det där på-väg-till-jobbet-frieriet). Om jag fick blommor av honom förut så handlade det för det mesta om en bukett som han själv fått av någon trånande patient. Den senaste månaden har han kommit hem med blommor varje vecka. Som han själv har köpt!

På brollopssidan.se hittade jag förresten en lista över vad det är vi egentligen firar. Éfter 16 år är det tydligen fjäderbröllop. Jag undrar just vem som bestämt vad de olika dagarna ska heta. (Säkert någon utredning som regeringen tillsatt). Jag undrar även om det är tänkt att man ska utföra någon aktivitet som är kopplad till namnet. Dekorera påskris? Rullas i tjära och fjädrar? Listan kan göras lång.

Kanske vi ska införa en tradition där man ger en gåva som är kopplad till namnet? Det kan bli kul. Fast var hittar man något kul som är tillverkat av volfram? Det kan kännas lite trist att ge bort en glödlampa.

1  - bomull
2  - papper
3  - läder
4  - frukt/blommor
5  - trä
6  - socker
7  - ylle
8  - gummi
9  - linne
10 - tenn
11 - stål
12 - siden
13 - spets
14 - elfenben
15 - kristall
16 - fjäder
17 - silke
18 - satin
19 - galon
20 - porslin
21 - nylon
22 - jute
23 - hampa
24 - sammet
25 - silver
26 - kork
27 - balsa
28 - masonit
29 - plywood
30 - pärl
31 - mahogny
32 - granit
33 - gnejs
34 - skiffer
35 - korall
36 - marmor
37 - tegel
38 - cement
39 - grafit
40 - rubin
41 - keramik
42 - mässing
43 - plåt
44 - nickel
45 - safir
46 - bly
47 - kvicksilver
48 - zink
49 - aluminium
50 - guld
51 - krom
52 - brons
53 - koppar
54 - platina
55 - smaragd
56 - volfram
57 - mangan
58 - bärnsten
59 - akvamarin
60 - diamant
61 - glas
62 - topas
63 - jade
64 - emalj
65 - krondiamant
66 - uran
67 - opal
68 - granat
69 - briljant
70 - järn

Hur många "ögonblick" hinner gå innan "sedan" kommer?

Min syster kom med lite uppfostringsknep häromdagen. Jag kompletterar gärna med ett par till. Jag har ett barn som har svårt för att vänta. På habiliteringen får han hålla i en gul lapp där det står VÄNTA, men hemma får vi göra väntandet lättare på andra sätt.

Byte av rutiner fungerar ofta dåligt, fyllda av ilskeutbrott och irritation. Ibland har jag svårt att hantera att även "roliga" avbrott från vardagen, såsom semester eller små utflykter, får sådana konsekvenser. Med åren har jag lärt mig att det fungerar bättre om vi förbereder väl. När han var yngre använde vi ibland bilder för att visa vad som skulle ske under dagen. Om man sätter kardborreband på baksidan kan man fästa dem på rad för att visa i vilken ordning saker ska hända. 

Avancerad modell som säkert underlättar vardagen något fantastiskt för någon med Asberger.
Bilden lånad från elektronikforumet.com

Bilden ovan visar faktiskt även mitt andra tips. Att väntandet är så svårt beror bland annat på att tid är så abstrakt. Hur länge är "en stund"? Hur många "ögonblick" går det innan "sedan" kommer? För ett tag sedan fick vi en timstock som hjälpmedel. Man trycker på en av knapparna och då tänds ett antal lysdioder. Sedan ser man tiden räkna ner. Plötsligt blir tiden konkret. Istället för en tjatande sjuåring som står där och frågar "men NÄR?" tjugo gånger så ber jag honom trycka på rätt knapp och sedan är det tyst från honom. Nu på morgonen ville han veta NÄR han fick titta på TV. Då sa jag att han fick leka med sina pärlor i "tre 20-minuterspass". Han satt då lugnt på sitt rum och lekte och kom ut först när timstocken pipit för sista gången. Så mycket enklare både mitt och hans liv blivit! Det finns även liknande appar till smartphones. Själv har jag laddat ner Timetimer på min iPhone, men tycker att den är lite svårhanterlig.

Röd=5 minuter, gul=10 minuter osv.

  

Bättre med Feel Bad- filmer!

Att titta på romantiska komedier förstör tydligen ditt kärleksliv. Och det är klart, om du i en film får se ett sådant här frieri, medan din man friade på väg till jobbet så där lite i förbigående, då finns ju risken att du börjar tycka att just ditt förhållande är ganska trist.

...Då måste ju våra datekvällar vara ett fantastiskt sätt att väcka motsatt känsla. Sedan något år tillbaka har D och jag ägnat våra torsdagskvällar åt biobesök i den lokala Filmstudions regi. För att en film ska få vara med i repertoaren verkar det vara ett viktigt kriterium att den innehåller vissa ingredienser, varav ett lyckligt slut absolut INTE står på listan.

Om du känner att just ditt förhållande haltar lite extra mycket ska du alltså istället för att titta på Sliding Doors eller Notting Hill välja någon av Filmstudions filmer. Topp två Feel Bad-filmer i år är...


När huvudpersonen i Winter´s bone lär sina syskon att skjuta
(som ju varje god amerikan bör kunna) handlar det inte om lek, utan blodigt allvar.
Här gäller det att skjuta och flå ekorrar för att få mat för dagen...

1. Winter's Bone: En tragisk historia om en ung tjej som inte går i skolan utan är fullt upptagen med att se till att småsyskonen har mat på bordet. Hennes mor har nämligen flytt in i psykisk sjukdom efter att den knarktillverkande fadern försvunnit. Eftersom han inte dyker upp till rättegången står familjen nu inför en tvångsförsäljning av gården.

2. Biutiful: En om möjligt ännu mer tragisk berättelse om en man som är döende i cancer och ororar sig över att hans stackars barn ska behöva växa upp med exet som lider av svår psykisk sjukdom. Han kämpar för att ge de illegala invandrarna i hans närhet ett drägligt liv men orsakar av misstag många människors död.

Du kan inte undgå att känna dig tacksam över ditt förhållande efter att ha sett någon av ovanstående filmer.

Föreläsningstankar

Höstlov för eleverna betyder att vi lärare får sätta oss i skolbänken. Jag har suttit på en hel del föreläsningar genom åren, och den största behållningen brukar faktiskt vara en påminnelse om hur otroligt tråkigt och långdraget det kan vara att sitta stilla och lyssna hela dagarna och därmed en boost i att försöka göra mina lektioner en aning mer intressanta.

En av årets två föreläsningar var ovanligt givande och därför ska jag ge er några tankar från den. Föreläsningen handlade om bedömning och betygssättning, men jag plockar ut de poänger som alla kan ha nytta av.

Alla har väl hört uttrycket "konstruktiv kritik", men hur ger man det egentligen? Föreläsaren Christian Lundahl använde sig av ett så gulligt uttryck: "Two stars and a wish". Alltså, ge först personen mycket positiv feedback på vad som redan fungerar bra och sedan ett förslag på vad personen skulle kunna göra bättre nästa gång. Vissa talar ju bara om vilka fel du gör, och det är ingen som utvecklas speciellt mycket av det. Feedback är så viktigt. Sambandet mellan feedback och betyg är mycket större än sambandet mellan social bakgrund och betyg.

Har du någonsin tittat på en person som är expert inom sitt område och önskat att du var lika bra som henne/honom? Nåväl, det kan du bli. Om du tycker att det är värt priset som den personen har betalat. Det är nämligen så att experter inom alla områden (musik, idrott, forskning, dataspel eller vad det nu må vara) har EN sak gemensamt: De har tränat i 10.000 timmar. Att vara "duktig" är inget man föds med.

Ser du vem det är?
Någon som kanske inte från början var "duktigare" än någon annan men som tränade sina 10.000 timmar.

En optimal utmaning är något som är liite för svårt. En uppgift ska alltså inte vara så svårt att du inte klarar av att lösa den, men inte heller alltför enkel. Mitt kusinbarn blev skickad på utredning av dagis och de förväntade sig nog att han skulle komma därifrån med någon bokstavskombination. Psykologen gav istället beskedet att han var väldigt intelligent och helt enkelt understimulerad.

Till slut: En liten tankenöt. Din uppgift är att fästa ljuset på väggen så att inget stearin droppar ner på bordet. Till din hjälp har du endast sakerna på bilden. Hur gör du?

Ljus, tändstickor, häftstift...

Förresten. En intressant sak med belöningar. Om man erbjuder folk pengar för att lösa problemet ovan så lyckas de sämre! Lyssna gärna på detta intressanta TED-anförande som förklarar varför.