Här sitter jag ensam på mitt rum och bloggar, vilket kan tyckas lite orättvist med tanke på att vi just nu utsätter våra barn för våndan av att klara av en skärmfri vecka. Trots att våra barn officiellt har endast en timmes skärmtid om dagen lyckas de oftast på något sätt lura till sig mer. Vi kallar det spelsjukan. Ilskan som infinner sig om man inte får spela. De uppfinningsrika sätten att lura till sig mer speltid. Smygandet. Svårigheterna med att finna glädje i andra saker. Japp - du hör ju själv. Det är ett beroende jag beskriver.
Jag räknar med tre tuffa dagar där jag aktivt kommer att få sysselsätta dem med andra aktiviteter. Sedan tror jag att de själva klarar att hitta andra, mer kreativa, saker att ägna sig åt. Ikväll är D och tränar med de stora barnen. S och min "träning" riktades mer åt hjärnan. Sudoko - det är roliga grjer det!
Hur är det hemma hos er? Behöver dina barn - eller rent av du - en skärmfri vecka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar