Nu räknar vi ner dagarna tills barnens kusiner kommer "hem" till Blekinge. Vi vill ha långa kvällar med prat och skratt. Under tiden vi väntar njuter vi av vackra tulpaner i trädgården. Exakt sådana hade vi i Spjutsbygd när jag växte upp. Hemma hade vi barn en rabatt var som vi tog mer eller mindre väl hand om. Stackars den som hade stockrabatten bakom huset - i den växte det mest ogräs. Men i min rabatt framför huset växte det som sagt vackra tulpaner av sorten Darwin. Av det som växte i rabatten bredvid minns jag bäst den underbara rosbusken Peace.
Min Far lurade i mig att jag hade gröna fingrar. Han fick mig att känna att det var just mina fingrar som fick fröna jag sått att spira och växa. Jag önskar att alla barn hade föräldrar som fick dem att känna sig så speciella. På jobbet träffar jag många trasiga ungdomar, och den gemensamma nämnaren för dem alla är just att de inte har föräldrar som gett dem den där berömda ovillkorliga kärleken. Om du träffar på någon sådan ska du veta att det aldrig är för sent. Åtminstone inte om man tror på Ben Furman.
Hm. Far fick mig aldrig att tro att jag hade gröna fingrar... Jag lyssnade väl inte ordentligt. Däremot kan jag hålla med om att vi har fått allt det som är viktigt i ett barns uppväxt. Det kommer att komma fler och fler barn som är trasiga, men när jag säger så säger folk att jag är pessimist. Jag önskar att fler kunde ta sitt ansvar som föräldrar och inte alltid bara se till sitt eget bästa. Kram! Vi räknar också ner nu. Mindre än en månad!
SvaraRadera