Kwalata

Jag har blivit ombedd att lägga upp fler bilder från resan. Jag hade ingen kamera med mig och har bara fotat med mobilen, så jag ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på bilderna.

Idag tänkte jag berätta om sista två dygnen i Sydafrika. Vi lämnade vårt fina guesthouse och vår flirtige busschaufför Samuel körde oss mot nya äventyr i buschen. Vi checkade in på Kwalata, som är ett konferenscenter en timme från Pretoria. Ägaren Charl är otroligt engagerad i samhällsutvecklingen i slumområdena i närheten av hans mark. Kåkstaden där heter Hammenskraal och ser ut som de andra kåkstäderna vi sett under resan. Massor av plåtskjul, tätt tätt tillsammans. Mitt bland skjulen dyker det upp små företag. En kiosk. Ett skjul där man samlar de gamla som förut undantagslöst togs om hand av sina barn. Ett litet privat dagis där man för 150 rand i månaden (vilket motsvarar en dryg hundralapp) kan lämna in sitt barn för tillsyn och två mål mat om dagen. Charl ser de där små företagen. Peppar och ger goda råd, hjälper till att förmedla hjälp från olika företag, privatmänniskor och organisationer. Dagens citat kommer från honom:

"We don´t do charity. We look for projects with potential and help bring them to the next level."

Det var otroligt intressant att lyssna på hans tankar om hur man bäst hjälper andra. Huvuddragen: Välgörenhetsprojekt som att ge filtar och mat till folk är inget långsiktigt tänkande. Man behöver göra större förändringar än så. Ändra på samhällsstrukturen. Problemet är att det kostar massor av pengar - och om han vänder sig tilll folk med pengar och säger att "De behöver en ny skola i Hammenskraal. Den kostar 3 miljoner" vänder folk ryggen till. Det är oöverstigligt. Därför tänker han aldrig i hela byggnader. Han säger istället "Vi behöver gjuta golvet till en ny skola i Hammenskraal. Det kostar 10000. Kan du tänka dig att bidra?¨ På så sätt sker långsiktiga förändringar, lite i taget.

 Vi hade samlat in en del pengar (sammanlagt 9000) till hans olika projekt. De räckte till:

• 5000 tegelstenar för att påbörja en stenbyggnad för att påbörja en ny byggnad på ålderdomshemmet vi besökte - det som från början bestod av ett långt plåtskjul som inhyste 60 gamla. Gissa hur varmt det blev på sommaren.
• Fem bord och 30-40 stolar till ett ganska nystartat dagis: Idag bestående av två plåtskjul och ett par nyplanterade träd.
• Några säckar cement och en grushög för att putsa väggarna på köket i ett lite äldre och mer utvecklat dagis.
• Ännu mer cement - för att gjuta golvet på en ny byggnad i den kycklingfarm som står där en illegal soptipp förut låg.

En del av Charls hjälp består inte i pengar, utan goda råd och att dra i rätt trådar. Till exempel ligger idag en handelsträdgård precis bredvid infarten till hans gård, vilket ökar omsättningen för trädgårdsmästaren en hel massa.

På Kwalata bodde vi i små bungalows.

 

I badrummet fanns en dörr som ledde till en utomhusdusch.
Vilken lycka att duscha under bar himmel!
Jag försöker övertala brorsan att bygga en sådan på Sturkö.

Alla byggnader (kyrka, konferenslokaler, matsal, bar) är byggda med halmtak och grova stockar.

 

Bilden på baren lånade jag på hemsidan.

 

När vi åkte till Sydafrika hade jag två drömmar.

 

Ett: Att få se en giraff. Vi såg en hel familj.Och zebror, gnuer, vårtsvin, strutsar och en hel del andra djur.

 

Två: Att få tillbringa en natt ute i buschen under stjärnklar himmel.
Åhhh, vad glad jag var att vi fick komma hit.
Runt denna eld (bild lånad från hemsidan) åt vi en fantastisk måltid, tittade på stöveldans,
 spelade trummor och satt och pratade länge, länge.
Allt under en stjärnklar himmel. Vilken lycka.

Sista natten i Sydafrika - nu känns den helt overklig.