Dag fyra och fem

Vi har varit på två olika ställen som tar hand om barn med funktionsnedsättningar. På ena stället höll de på med yoga när vi kom, och sedan ägnade de dagen åt olika aktiviteter. På det andra stället låg alla patienterna i en lång rad i sina sängar. " de är ju ändå unteachable"... På bakgården fanns en gravt autistisk pojke i en "rastgård". Här blir fortfarande många handikappade barn övergivna av sina föräldrar- till exempel lämnade i en papperskorg. Så klart var det oerhört jobbigt att se just det här stället. Det ligger ju så nära till hands att göra jämförelser med Sverige och vad de barnen kunnat göra för framsteg hemma, med rätt stimulans.
Att det kan vara sådana skillnad på ställen i samma stad beror på att vissa har rätt kontakter och lyckas ordna sponsorer. En irländsk präst har öppnat ett hospice mitt i en av kåkstäderna här. Stället där är heeelt fantastiskt. Så väl genomtänkt och med vacker utsikt.

Idag har vi varit i ett township. Vi fick tillfälle att hälsa på i ett par av husen och ställa lite frågor till dem. Vi känner oss oerhört ödmjuka inför att få de här upplevelserna. Starkaste upplevelsen för  många idag var att få komma hem till en kvinna vars son blev hängd under apartheidregimen. Oerhört rörande möte.

Bra idag: att inse att två av veckans värdar vuxit upp i Mamelodi- som är det township vi hälsade på idag. Och att inse att de väljer att bo kvar, trots att de idag kämpat sig till en utbildning.

Dagens citat: "we must break the circle of poverty. You are not poor because you don't have money. Your'e poor because you grow up in this environment. We work with these children so they can realize that there is a better future."