fredag 30 november 2012

Pepparkakshusen i mitt liv

Det finns några pepparkakshus som gjort extra stort intryck i mitt liv.

Det första var mormors, som åkte fram varje jul tillsammans med några tomtar och en snömatta av bomull. Det var riktigt klassiskt, med nonstop och vit kristyr samt bomull i skortstenen. Jag älskade att vara hemma hos mormor runt jul. Där fick jag lugn och ro till att läsa, givande samtal om livet och kärleken och så många limpsmörgåsar med leverpastej och inlagd gurka som jag orkade äta.

Det andra huset gjorde till största delen J det året hon bodde hemma hos oss. Vi andra tröttnade ganska snabbt på hennes ambitiösa bygge, men hon satt i timmar och tryckte ut små, små takpannor i röd marsipan. Huset var stort och otroligt vackert.

Det tredje var ett som jag gjorde tillsammans med mina studiekamrater på lärarhögskolan. Vi byggde en gammeldags skola komplett med kateder, barn i bänkarna och kakelugn i hörnet. Det var teamwork på hög nivå och kristyr i många klara färger.

Det fjärde var ett hus som jag ägnade nästan en hel vecka åt när jag var föräldraledig med L och bodde i Spjutsbygd (eller Bostorp, beroende på vart man drar gränsen...). Det var en ganska verklighetstrogen modell av Tyska Kyrkan som vann pris på Blekinge Museum  och på omvägar hamnade på bild i Hemmets Journal.

Huset var gigantiskt...


Alla de här fantastiska husen är så  klart svåra att bräcka, vilket för det mesta lett till att jag de senaste åren helt enkelt struntat i att försöka. Barnen vill ändå bara äta upp dem med en gång. För några veckor sedan bestämde jag mig i alla fall för att i år härma ett så gulligt pepparkakshus som jag hittade i Drömhem och Trädgård. Nu är det äntligen klart. Taket består av röda "sura mattor" som barnen omsorgtfullt klippt i lagom bitar, och fönsterrutorna är gjorda av ett hopkok av vatten, socker, vinsten och karamellfärg som hälldes i fönstren och fick stelna över natten, liggandes på aluminiumfolie. Tjejen som gjort originalhuset hittar du här.

Årets bygge. Långt ifrån det största, men kanske det sötaste.


torsdag 29 november 2012

Förberedelser

Här blir mer och mer julkänsla för varje dag. Årets paketkalender för barnen är klar. När jag öppnade min "presentlåda" såg jag att jag hade samlat på mig alla möjliga saker under året, så jag behövde faktiskt inte gå och köpa en endaste pryl. Innehållet är en blandning av upplevelser och prylar. En ny tradition är att barnen varje år i ett av paketen får varsin julgransprydnad - så har de några stycken var när de sedan flyttar hemifrån.
 

 
De små söta presentpåsarna köpte jag på IKEA.
På varje paket en siffra. Minstingen börjar.

tisdag 27 november 2012

Om att se det vackra

En del dagar är tråkiga. Regnet rinner i en strid ström, tvätten ligger i drivor och Att-Göra-listan fylls på snabbare än den hinner rensas. Då gäller det att anstränga sig för att se det vackra i livet. Eller att tänka att jag borde vara lycklig bara av det faktum att jag lever i det tredje bästa landet i världen. Just idag drömmer jag mig bort till julledigheten. Då tänker jag läsa. Försvinna in i en annan värld ett litet tag. L läser ständigt fantasy. Hon blir så totalt absorberad av de där böckerna att det inte går att prata med henne. Igår när jag gick utanför dörren krockade jag nästan med henne - hon kom gående med näsan i en bok. Det tar tydligen ungefär fyrtio minuter att gå de 1,5 kilometrarna från skolan samtidigt som man läser.
 
Har du något bra lästips till min julledighet?
 
Militär byggnad på Sturkö. Visst finns det något vackert i det fula...
Att öppna en ny dörr och att öppna en bok är förresten nästan lika spännande.
 

måndag 26 november 2012

Ljust och fräscht

D fick biljetter till showen Ljust och fräscht i 40-årspresent av sina kollegor. I går var det äntligen dags, och vi skrattade nästan oavbrutet. Visst var det hög igenkänningsfaktor i Henrik Schyfferts dräpande ironiseringar och Fredrik Lindströms lite torrare konstanteranden om inredningshetsen. När jag åkte hem igår hade jag massor av tankar i huvudet, och nu ska jag se om jag kan dela med mig av några stycken lite så där huller om buller...

Vad gör ett föremål exklusivt? Att det är svårt att få tag på. Trender slutar att vara trender när de finns i var mans hem. Detta leder till en ganska intressant sak - att det numera (när det är så enkelt att få tag på prylar) är trendig och exklusivt att knappast ha några prylar alls. Titta på riktigt exklusiva inredningsreportage - i många av de hemmen är det tomt och kalt i rummen. Förresten: Har du, liksom jag, stavat inspirerande ord hemma med gjutjärnsbokstäver eller till och med väggklistermärken? Det börjar tydligen bli dags att plocka ned dem nu.

När rum slutar ha en funktion försvinner de. Jag är ju uppvuxen med en gillestuga hemma. Idag är det inte så många nybyggda hus som begåvas med en sådan. Min far berättade just om sitt barnbomshem - när det var nybyggt hade det värme i alla rum och deras finrum kunde alltså användas året runt. Generationen innan hade motsvarande salen, som bara användes till jul under vinterhalvåret. Min far berättade att finrummet hade som funktion just att stå fint, om det var så att man fick oväntat besök. Detta var innan telefonen kom, vilket ju innebar att alla besök var oanmälda. Vårt finrum i Spjutsbygd skiftade paradoxalt nog mellan att kallas finrummet och vardagsrummet. Ibland var det just för fint främmat (inget tillträde för oss barn, som fick äta i köket), men för det mesta var det ju ett vardagsrum, där vi hängde och tittade på TV. Det hände väl också att vi talade om det som TV-rummet, ett rum som förresten verkar vara nästa rum som verkar vara på väg bort i takt med att TV:n slutar fungera som samlingspunkt i hemmet.

På tal om trender - Har du förresten läst den omtalade DN-artikeln som blev så kritiserad (bland annnat av herr Schyffert) för att den speglade en livsstil som är helt orealistisk för de flesta av oss? Mest hånad blev nog den stackars teryaki-hällen i reportaget. Behöver man en sådan? Använder någon en sådan? Till vad i så fall? När man bygger nytt är det lätt att haka på det som råkar vara trendigt just nu, utan att fundera över om det verkligen är praktiskt. Länge har det varit inne med öppen planlösning och ett gigantiskt kök. Jag föll nästan för det när började med vårt hus, men vi bestämde oss för att behålla den ursprungliga planlösningen med ett litet kök och ett separat matrum. Nu är jag glad att jag valde att behålla köket som det var. Faktiskt gillar jag vårt kök lika mycket nu som för tio år sedan. Kanske är det för att vi valde något som hade varit snyggt för 200 år sedan - då borde det rimligen fortfarande vara snyggt...

Eftersom Fredrik Lindström deltog i förseställningen blev det en del lingvistiska funderingar. Har du funderat på skillnaden mellan orden ensam och själv? Att det är ganska kaxigt och avundsvärt när folk göra saker själv, medan vi nästan tycker lite synd om den stackare som gör precis samma sak ensam... Jag tränar på att göra saker själv/ensam. För ett par år sedan gick jag tex själv/ensam på bio. Jag kände mig jättedum och tänkte att folk nog funderade på om jag inte hade några vänner, men samtidigt var jag riktigt stolt över att jag vågade. Min nästa utmaning till mig själv är att gå ut och äta själv/ensam, men riktigt så långt har jag inte kommit ännu.

När vi nu befinner oss högst upp på Maslows behovshierarki blir det väl naturligt så att vi letar efter "något" att ägna oss år - något projekt att göra "klart". Vet du, ärligt talat, någon som blivit "klar" med ett hus? Efter tio år med vårt hus inser jag att vi nog aldrig blir "klara". Är det verkligen huset vi är missnöjda med? Blir vi verkligen lyckliga om vi bara renoverar ett badrum till eller tapetserar om i hallen? Tänk, hemska tanke, om det i själva verket är oss själva vi är missnöjda med? Det är så lätt att tänka att det där livet jag tänkte mig ska börja "sedan". Sedan, när vi renoverat klart, kommer de fina vännerna att strömma hit i drivor och vi ska ha mysiga hemmakvällar och middagar... Sedan, när vi fixat klart trädgården kommer vi att sitta där och grilla och... Äsch, dags att börja leva det där livet vi drömde om idag kanske? Lindström och Schyffert pratar så deprimerande om att vi alla lever vår "Plan B", att ingen riktigt fick det liv de tänkt sig. De som bor i finaste lägenheten i stan drömde egentligen om exklusiva villan på Hästö, och läkarfamiljerna i villorna där, de drömmer om stor paradvåning på Östermalm. Är du nöjd? Är det ens bra att slå sig till ro och vara nöjd?

Storslagen final på en annars ganska sparsmakad föreställning - Henrik Schyffert på gitarr och Fredrik Lindström på trummor. Jag har aldrig sett så mycket pyroteknik på en och samma gång. Tydligen var herrarnas Plan A att bli rockstjärnor...
 
På tal om hem och hus har vi påbörjat vårt pepparkakshus idag. Alla hjälpte till lite på sin nivå. Titta - vi ger oss på ett böjt tak. För att få till vinkeln bakade jag takdelarna på en liten "ställning" uppbyggd av en böjd ugnsform, aluminiumfolie och bakplåtspapper.
 

söndag 25 november 2012

Tjuvstart

Jag vet att det är en hel vecka kvar till advent, men jag kan inte låta bli att tjuvstarta. Jag vill dra ut på julen så mycket det bara går. Jag fixar lite varje dag. Fast julsångerna sparar jag några dagar till.

 
 

fredag 23 november 2012

Tack för idag - inatt sover jag gott

Svenskarna har ju verkligen tagit halloween till sina hjärtan, trots (eller kanske just därför att?) att det är så amerikanskt. Jag tycker att det är lite konstigt att vi inte istället tar Thanksgiving till våra hjärtan. Jag gillar verkligen konceptet med en dag då vi tänker extra mycket på allt som vi är tacksamma för. Dessutom står det grymt god mat på bordet just den dagen...

Ni som inte läste min blogg förra året vid denna tiden hittar mina favoritrecept på stuffing och gröna bönor här. I år firade vi thanksgiving en dag för sent - alltså idag. På menyn stod även kalkon, gräddsås gjord på skyn, majs, nybakta frallor och potatismos. Våra amerikanska gäster hade önskat sig pumpapaj till efterrätt. Efter mycket letande hittade jag butternutpumpa (även kallad butternutsquash) i vår lokala ICA-affär. Jag använde det här receptet. till och med D, som egentligen inte gillar pumpapaj, tyckte att det var gott. Istället för pumpa på burk kokade och mixade jag alltså färsk pumpa. Jag vill gärna ge er ett snabbt och lätt recept på en pajbotten som passade jättebra till:

Pajbotten: Blanda ihop 3 dl smulor av digestivekex (lägg hela kex i en ziplock-påse och banka sönder kexen med en kavel), 1 dl smält smör, 1/2 dl socker och ev 1 tsk kanel. Du kan blanda ihop pajdegen i påsen! Baka i 175 graders ugn i ca 7 minuter.


 


Fulsöt kalkon på pumpapajen.
Fyra pepparkakor och vit choklad.



torsdag 22 november 2012

Gunnars rekordbok



Mina barn kikar gärna i Guiness rekordbok, och periodvis har det tränats ganska flitigt hemma för olika rekord. Jojo-rekord, äta-flest-tuggummin-på-en-minut-rekord och en hel massa annat. Vi har skrattat gott varje gång barnen pratat om olika rekord som deska försöka få med i "Gunnars rekordbok", som J kallade den när han var yngre.
 
Nu har jag äntligen tagit mig samman och ordnat så att han och alla andra i familjen verkligen kan få sina rekord införda i Gunnars rekordbok. Än så länge har vi tävlat i att hålla andan längst (D vann, tätt följd av L). Nu funderar vi på nya rekord att slå. Någon som har några bra förslag?
 
 


tisdag 20 november 2012

Tacksam

I morgon firar amerikanarna Thanksgiving med pompa och ståt. Jag laddar för att laga thanksgivingmiddag på fredag med att träna på att vara tacksam. Idag är jag tacksam för de prylar som underlättar vardagen. Tänk bara att ha en tvättmaskin som fungerar. Här får ni ett utdrag från intervjun jag gjorde med min far häromdagen- tänk att det bara är en generation sedan:

Vi hade ingen tvättmaskin i det nya huset. Man kokade tvätten i en gryta som hade eld under sig. Det var en koppargryta, så vattnet kokade ganska snabbt. Man tvättade inte så ofta, utan hade kläderna minst en vecka. Dels tvättade man lite ”vanligt” kanske en gång i veckan eller så – det var skolkläderna och så. Sedan hade man ju stortvätt, och det var inte så ofta. Det var precis som det låter – då tvättade man lite mer. Man kokade mattorna man hade i huset och sängkläderna. De grova arbetskläderna som far hade på sig behövde man inte tvätta så ofta, utan bara då och då. Då tvättade man dem i en särskild tvätt. Först en gryta med lite finare tvätt och sedan grövre tvätt.

I början sydde mor alla våra kläder, ganska långt fram faktiskt. Hon var jätteduktig på att sy. Vi var alltid någotsånär välklädda. När jag var barn hade jag bara två uppsättningar skolkläder att välja mellan, och en del som var ännu fattigare hade inte ens det. Jag kom ihåg en klasskamrat. Fröken frågade ”var var du igår”. ”Ja”, sa pojken, ”då var jag hemma för mamma tvättade mina byxor”. Han hade bara ett par byxor och han kunde inte gå i skolan den dagen hans mamma tvättade dem. Hon villle tvätta dem på en vardag, för på söndagarna skulle man helst inte göra några sådana saker.

Trappan i Klackamålahuset är idag sliten av många fötter.
Vet inte vem som har tagit fotot?
 

Sol sand strand

Här kommer en hälsning från dagens utflykt till stranden. Jag lämnade den kalla novembervardagen och landade en stund på Sol Sand Strand. En timme med fötterna i sanden, vågbrus, värme, gassande sol och en lätt svalkande fläkt. Ett glas juice och en tallrik med frukt för att förhöja upplevelsen. Sämre dagar har jag definitivt haft på jobbet - jag var där på studiebesök med en grupp psykologistudenter i anslutning till att vi pratat om den biologiska delen av vårt beteende: hur vår hjärnas struktur och kemi påverkar vårt beteende.
 
Vad är tanken med en solstudio då? På hemsidan kan du läsa att...
 
"Solljuset är identiskt med vår sol. Cirka 60% av solens skadliga UV-strålar är borttagna och resterande 40% är de som hjälper kroppen att ta upp D3-vitaminet och stärker immunförsvaret. Allt är godkänt av SSI (Statens Strålskyddsinstitut). Ljuset ökar vår produktion av Serotonin, som är ett ”glädjehormon” som gör att vi känner oss piggare och gladare. Melatoninet, som är ett ”sömnhormon” bromsas upp av ljuset och vi blir alltmer vakna. Detta lindrar depression och nedstämdhet. Värmen från solen ger genomblödning i muskler och leder. Spända muskler slappnar av och stelhet i leder minskar."
 
Mysigt var det, hur som helst, och nu hoppas jag att jag vaknar full av energi i morgon bitti.