Om att längta

Höstlovsvecka. Själv jobbar jag måndag-onsdag, men hinner vara hemma lite också. Idag fick barnen en lång, lång "att göra-lista" att klara av innan de fick slappa. Sopa golv, städa badrum, klippa sig osv osv. J gick bland annat och pantade burkar. Pengarna läggs i denna lilla sparbössa och kommer att gå till att hjälpa våra vänner med deras adoption. Jag är så tacksam för mina barn. Hur det skulle kännas att vänta och längta efter barn som aldrig kommer kan jag inte ens föreställa mig. 

Söndagsnöje

Idag hann jag med en lång stockholmspromenad och ett besök på Etnografiska museet. Ett av de få museum som fortfarande inte tar något inträde. De har en helmysig restaurang som lagar ekologisk mat med influenser från hela världen. Om du har barn - ta med dem till pysselverkstan och släpp loss kreativiteten.

Besöket lämnade många tankar. En utställning om upptäcktsresande och missionärer lämnade sur eftersmak. Tänk hur många ursprungsbefolkningar runtom i världen som blivit berövade på sin kultur och sina traditioner av välmenande vita män. Tänk att de verkligen trodde att de gjorde något bra och att deras sätt att leva var överlägset alla andras. I Nordisk Familjebok från 1900-talets början stod att läsa om "negrer":

”I psykiskt hänseende kan i allmänhet sägas att negern står på barnets ståndpunkt, med liflig fantasi, brist på uthållighet och energi och ett lättrörligt lynne, hvars mest framstånde drag utgöras af glädtighet, fåfänga och lättsinne i god bemärkelse. Det är nämligen träffande anmärkt, att negern i sedligt afseende snarare kan sägas sakna moral än vara omoralisk. I intellektuellt hänseende står negerrasen enligt etnografernas samstämmiga mening under kaukasiska, mongoliska, malajiska och amerikanska raserna. [De har] kort, tjock hals och långa, ned till knäskålen räckande armar, smala ben och breda, platta fötter, med stortån formad nästan som en griptå.”


Hur många av dagens fördomar är byggda på liknande sanningar och kommer att läsas med höjda ögonbryn om hundra år? Du kanske inte har några fördomar? Testa gärna här. 

Ta ram tam tam

Jag har alltid "hatat" opera.

Förra sommaren sommarpratade Per Holknecht. Hans spännande liv gjorde stort intryck på mig och en sak fastnade, av någon anledning lite extra. Han berättade att han aldrig gillat opera, men att han i en period då han hade mycket pengar utmanat sig själv att ge det en ärlig chans. Han satte sig på planet till New York och köpte bästa biljetten på The Met. Och han älskade det!

Sedan dess har jag haft på min bucketlist att gå på Carmen, som tydligen ska vara den mest lättillgängliga operan. Därför blev jag glad när jag såg att den just nu går på Operan, och igår var det dags. Efter en mysig middag med fina P på helmysiga Vapiano (Missa inte!) letade vi oss uppför alla trapporna till våra platser. Visste du att man kan köpa biljetter till operan för bara en hundralapp? Lite skymd sikt, men det gör ingenting. Scenografin var ändå så trist så vi missade nog ingenting, och "kostymerna" var om möjligt ännu tråkigare.

Kalla mig konservativ, men så här vill jag se Carmen.

Nu till saken: Jag hatade inte en enda sång. Inte så att jag älskade det, men jag kunde verkligen uppskatta musiken och till och med den speciella sångtekniken. För att inte tala om de fantastiskt duktiga musikerna. Jag hade glömt hur vackert oboe låter.

En stor studie visar ett tydligt samband mellan musiksmak och personlighet. Om det stämmer på just dig kan du kolla här. Om jag har har gått från att tycka opera är hemskt till att faktiskt kunna uppskatta det, betyder det att jag bytt personlighet? Inte vad jag vet. Det finns tydligen ett annat, sedan länge känt samband vad gäller operaälskare. De har högre klass och mer pengar än gemene man. Kanske har jag blivit rik? Jag måste logga in på mitt bankkonto och kolla nu genast.

Good good study, day day up

Jag måste ju rapportera hur det gick med vår direktimport från Kina. Det lät ju lite för bra för att vara sant med priset på varorna och att det dessutom var gratis porto. Idag kom i alla fall prylarna vi beställde, skickat som rek. Resultatet var lite blandat:

En ny laddare till min iPhone för en tjugolapp. Fungerar alldeles utmärkt. Nya hörlurar för strax över tian var ett sämre köp. Ljudet är otroligt dåligt och de åker nog tyvärr direkt i soporna.

Jag köpte ett "tvål" i rostfritt stål som tar bort vitlökslukt och liknande för under tjugolappen. Jag har sett att sådana kostar runt en hundralapp här hemma. Jag gick ut hårt och testade tvålet: skar sönder en vitlöksklyfta och mosade in i handen. Tvättade mig med tvålen och voilá- lukten försvann.

Det bästa köpet var nog ändå det set med tändsticksaskar som du ser i bild. Oj vad många skratt jag fick för endast 35 kronor. På varje paket står ett citat på engelska. Kanske ska det vara olika politiska budskap? Kan du hjälpa mig att tolka dem?

Have how far, die how far!

Desr wang little girl, first eye see you, I holse up love you.

You don't bird me, I don't bird you.

Pig head 3, go dead!

I will give you some color see see!

Want money i have no, want life i have one.

Color wolf, you give roll exit!

Have something to say, then sav!

Have rothing to say, go home!

Love this mother' who who who.

You ask me, me ask who?

Det viktigaste budskapet var väl det som stod på framsidan: Good good study, day day up. Kom ihåg var du läste det först!



Rätt slags glömska?

Jag har inte så många måsten just den här veckan. Jag har till och med hunnit med ett tvåtimmarsbad och en extremt välbehövlig hårklippning. Jag har tydligen lyckats komma ikapp så pass mycket att när jag idag gick på Jakobs utvecklingssamtal så var jag ett helt dygn för tidig. Att få se denna bild var dock väl värd promenaden till skolan. Alla barnen hade gjort fina teckningar, men Jakobs talade lite extra starkt till mig, så klart. Det är härligt att han ser sina fina sidor. Om jag skulle välja ett ord som definierade min son skulle det bli just Omtänksam. Hans syrra skäller för att han borde läsa lite "riktiga" böcker istället för Kalle Anka, men det kan man väl ha överseende med? Om han nu gillar ankor så mycket att han ägnar hela två punkter åt just den egenskapen. Lägg märke till sista ordet. "Bakälskande". Då menar han inte rumpor, utan sådant bakande man ägnar sig åt i köket. "Mamma jag ska bli en jättebra man till min fru", säger han. Det tror jag säkert.

Hur stavar du ditt namn? Själv gjorde jag ett försök för ett par år sedan. Metodisk Artistisk Rationell Intelligent Envis.

Gofika

Jag fick träffa nyaste finaste kusinbarnet i söndags. Jag tog med mig fika. Inte hembakat, utan en variant på Frödinges kladdkaka. Kladdigt chokladig och söt som attan. Mums!

Det är kö från gatan upp till hallen

Vi hyr ut övervåningen i vårt hus. Det är fantastiskt att kunna ha en extrainkomst utan att egentligen jobba för det. För det mesta så märker vi knappt av vår hyresgäst. Men ikväll är det fest. De har så roligt däruppe. Det får mig att tänka på en av de första dikter jag lärde mig tycka om.  

Man dansar däruppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.

Det var länge sedan jag tog mig tid att läsa poesi. Har du någon favoritpoet som du vill tipsa om? Och vet du förresten vem som har skrivit Infall, som dikten ovan heter?

Man vill ju vara normal

Sången från föreställningen jag var på igår med jobbet har fastnat i huvudet. "Man vill ju vara normal, omtyckt och populär". Mannen som sjöng heter Eric Donell och föreläser om Tourettes syndrom och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Under två timmar kastades jag mellan skratt och tårar´, och fylld av en hel del nya insikter gick jag hem.

Eric Donell. Bild från Talarforums hemsida



Kort om Eric: Han tog tidigt rollen som klassens clown och underhållare. Han hade få nära vänner och alltid en känsla av utanförskap. Först vid 28 års ålder snubblade han av en slump över en websida om Tourettes syndrom och kände igen sig starkt. Det här ska inte bli ett inlägg om Tourettes, men om du är intresserad kan du läsa mer här. För er som inte läser vidare vill jag bara säga att Tourettes inte alltid handlar om att säga snuskiga och opassande ord - det är faktiskt bara några procent av alla som har Tourettes som gör det.

Istället ska inlägget handla om alla som har en funktionsnedsättning. Använder du som många andra ordet funktionshinder? En funktionsnedsättning behöver inte utgöra ett hinder om personen hamnar i rätt miljö och lär sig att utnyttja sina starka sidor. Eric är ett bra exempel på det. Han är framgångsrik skådespelare, regissör, mäklare, fotograf och en hel massa andra saker. Han har haft 30 olika yrken genom livet. Han är omtyckt och populär idag - han har ett rikt socialt liv. Men som jag tolkar honom hade han inte varit det utan sin diagnos. Först när han förstod varför han betedde sig annorlunda än andra så kunde han hitta strategier för att handskas med sin situation.

Jag har haft många diskussioner med släkt och vänner om diagnosernas vara eller icke vara och vet att många anser att diagnoser bara förvärrar problemen och blir en negativ självuppfyllande profetia. Till er vill jag dela med mig av Erics sista ord: "Om ni stöter på mitt sjuåriga jag: Hjälp honom att få hjälp".

Stora beslut

Sedan igår har jag funderat och funderat. Jag fick ett telefonsamtal från socialtjänsten. Det var en kvinna jag aldrig träffat, men hon hade fått mitt namn från en kollega. Frågan gällde ifall vi kunde tänka oss att bli familjehem. Någonstans nära oss finns ett syskonpar, födda -03 och -04, som behöver ett hem. En pojke och en flicka. Föräldrarna kommer inte att vara i skick att ta hand om sina barn på minst ett år.

Saken är att det är en tanke jag tänkt i många år.Visst, vardagen är ett enda stort pussel som aldrig tycks gå ihop, och som jag skrev i mitt förra inlägg vill jag ibland bara trycka på pausknappen och göra något helt annat. Men vi har plats. Vi har trygghet så att det räcker och blir över. Och vart hamnar de om inte vi tar emot dem?

Hjälp mig - vad ska vi göra? Vilka argument för och emot hittar du?

Edit: Och om du inte vill eller kan kommentera här i bloggen får du gärna maila mig: mariejusinski@hotmail.com