Så var det då dags för vår efterlängtade Islandsresa. Island har länge stått på min önskelista. Sagornas ö, mytomspunnen och avlägsen. Första intrycket var inget vidare. Kallt och blåsigt, en väderleksrapport som spådde regn under hela vistelsen. Kalt månlandskap så långt ögat nådde. Kanske vi borde stannat hemma? Så släppte flygbussen av oss vid den Blå Lagunen....
Färgen är svår att beskriva och går inte riktigt att sätta ord på. Vit/turkos/blå? Den speciella färgen uppstår när dagsljuset reflekteras i den vita lera som finns i vattnet. Temperaturen ligger runt behagliga 39 grader, vilket medför att ett trolskt dimmoln bildas över vattnet eftersom dagstemperaturen så här års ligger runt 11grader.
Kanske vissa tycker att platsen med åren blivit lite exploaterad, men jag har inga problem med det. Jag tycker att islänningarna skapat en smidig och väloljad turistindustri som är serviceinriktad utan att vara påflugen. I och runt lagunen finns ångbastur, fräscha duschar och omklädningsrum, caféer och vilorum. Extra lyx är att där finns stora hinkar med lera till ansiktsmasker. Hela sex timmar tillbringade vi där. Sedan var vi skönt trötta men bestämde oss för att följa tipset att äta middag på omtalade Fish Market.
Vi valde en åttarättets avsmakningsmeny med rätter komponerade av Islands motsvarighet till Jamie Oliver. Finfin service och den ena rätten godare än den andra. Lax, lamm, torsk, sushi, nötkött, hummer... Allt vackert serverat på specialtillverkad keramik i färger som harmonierade med maten. När vi ätit vad vi trodde var sista rätten kom efterrätten in. Oj. Vi rullade hemåt i den ljusa sommarnatten genom Reykjavik, som är ett helmysigt ställe med småstadskänsla och kulturvibbar.
