Man vill bli älskad

Jag läste en intervju med en kvinna som jobbar med några av Sveriges värsta kriminella. Hon försökte förmedla en bild av varför någon blir kriminell genom att bland annat förklara hur hjärnan ser ut (att frontalloben ser annorlunda ut än hos andra, vilket leder till ett mer impulsstyrt beteende). Sedan pratade hon om att det är viktigt att hålla isär människa och handling - att hon i sitt jobb kan visa att hon avskyr den handling någon begått, men att hon alltid försöker visa respekt för människan. Tror du att någon föds ond? Den bästa förklaringen jag någonsin sett till att någon utför handlingar som vi klassar som onda måste vara Hjalmar Söderbergs:
 

Man vill bli älskad,

i brist därpå beundrad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill ingiva människorna något slags känsla.

Själen ryser för tomrummet

och vill kontakt till vad pris som helst.
 

Kvinnan i intervjun anser att många brott kunde ha undvikits om brottslingarna i tidig ålder blivit inkluderade i en positiv gemenskap, eftersom många som söker sig till kriminella kretsar söker tillhörighet. Just tillhörighet måste väl vara ett av våra absolut största behov? En gång hörde jag om en stam som straffade personer som brutit mot viktiga tabun genom att utesluta dem från gemenskapen. Personen i fråga blev i det ögonblicket en icke-person, som resten av stammen ignorerade. Resultatet? Döden.

Vart jag vill komma är hit: Se dig omkring nu i juletider. Visst har du någon i din närhet som står utanför gemenskapen? Finns det något du kan göra?
 

Visst är det mysigare tillsammans.