tisdag 29 november 2011

Adventskalender?

Jag har många idéer för adventskalendrar just nu. På torsdag är det dags.

Kanske ska jag fixa en paketkalender till barnen?
Kanske ska jag fixa en té-kalender till D?
Kanske ska jag höja julstämningen på jobbet med en paketkalender där?
Kanske ska jag fixa en blogg-kalender till er läsare? Storasyster min gjorde en för något år sedan, och Badanka gjorde en annan variant (med pysseltips) som jag fullkomligt älskade. Jag hoppas på repris i år.

Fast kanske jag helt enkelt istället gör som S- som helt enligt gårdagens inlägg struntar i andra och lägger sina pengar på en egen kalender istället. Han har köpt en Lego-kalender. Själv har jag spanat lite på Bodyshops stora generösa variant.

Vi får väl se...

måndag 28 november 2011

Att tolka mitt barn som tolkar allt bokstavligt och struntar i normerna

På utvecklingssamtal:
Fröken: Du kan ju börja med att tala om hur du tycker att det är att gå till skolan.
S: Lite bra och lite dåligt. Eller, alltså, Marie-Louise... du vet väl att jag inte går till skolan. Jag åker taxi.

Efter det samtalet insåg jag varför han inte hade sina inneskor på sig när jag hämtade honom, trots att jag varje morgon var noga med att tala om att "Dina inneskor ligger i väskan". Nu säger jag istället "Kan du vara snäll att ta på dig inneskorna i skolan idag?"

Sens moral: Säg det du menar. Och mena det du säger.

Hemma:
Jag: Ska du köpa några julklappar i år?
S: Japp.
Jag: Till vem då?
S: Ingen.
Jag: ???

...Insåg sedan att julklapparna han köper, de är till honom själv, så klart.

Sens moral: Varför skulle man lägga ut sina pengar på någon annan när man  istället kan köpa något man själv vill ha?

lördag 26 november 2011

Kalkon, halloween, halsband och tjuvläsning

Jag är riktigt förkyld; så där så att ögonen rinner i samma takt som näsan. Jag tycker synd om mig själv och känner mig eländig, men hinner inte riktigt bädda ner mig. Har ägnat dagen åt att göra smycken med L, äta massor av cupcakes som L och hennes vänner bakat (har du varit på cupcake-vernissage någon gång?), sminka Jakob inför en halloweenfest och mitt i allt detta hunit laga en avancerad Thanksgivingmiddag. Vilken galet lång tid det tar!! Jag förstår varför det bara görs en gång om året. Frallor och två efterrätter, kalkon, sås, stuffing, potatismos, bönor. Behöver jag säga att jag är mättare än vad som känns bekvämt? Jag hoppas att våra amerikanska gäster hade vett att uppskatta maten.

En annan sak. Jag har jag börjat tjuvläsa min kurslitteratur. Religionspsykologi. Tung läsning, men otroligt intressant. Ett av mina mål för i år är att utmana mig själv intellektuellt. Det har jag verkligen lyckats med. Just nu handlar det om Freuds teorier kopplade till religion.

fredag 25 november 2011

Tacksamhet

Idag får du ett utdrag från min dagbok för att inspirera dig till att fundera över vad du är tacksam över. Det var flera år sedan jag skrev dagbok "på riktigt", men det är en vana jag gärna vill ta tillbaka. Därför blev jag glad över förra årets bästa julklapp: kolla in den här. En fantastisk liten bok som uppmanar till kreativa utsvävningar. Jag har använt min till att skriva om mitt liv. Ingen traditionell dagbok, utan varje sida har ett tema som jag tolkar på mitt eget sätt. En av sidorna heter som ni ser Page of good thoughts, och i mitt fall fick den handla om saker jag är tacksam för att jag har i mitt liv.

torsdag 24 november 2011

Otack är världens lön?

Det här året har jag lagt många, många timmar på att engagera mig ideellt i en förening som bedriver barnverksamhet. Det har varit roligt, lärorikt och slitsamt. De senaste veckorna har jag dock funderat över ifall jag ska fortsätta att vara engagerad nästa år. Jag är en utpräglad perfektionist, och när jag gör något sådant så slukar det mig med hull och hår.

Idag hände något som fick mig att bestämma mig. Jag hade (som jag brukar) skrivit ett mail till barnens föräldrar. I mailet hade jag bland annat berättat att man kan "gilla" den Facebooksida som jag startat upp för att ge information till föräldrar och ledare. För första gången någonsin fick jag svar (från en mamma jag inte känner). Hon hade tolkat mitt mail som att jag tyckte att barnen (som är 7-12) skulle ha Facebook och tyckte att det var hemskt av en förening för barn att uppmuntra till sådant.

Alltså. Här lägger jag uppemot 20 timmar vissa veckor, av min egen tid, för att anordna rolig verksamhet för barnen i närområdet. Den första och enda feedbacken jag får från någon förälder är när något blir fel.

Nej, nästa år ska jag lägga min tid på mina egna barn istället. Och så lovar jag att komma ihåg att tacka alla de där människorna runt mina barn som utför mirakel i det tysta, men som jag så ofta tar för givna, nu i juletid.

onsdag 23 november 2011

Those who can do?

Såg filmen En dag igår. Inte lika lyckligt slut som jag tänkt mig, kanske, men annars är historien samma gamla: pojke och flicka älskar egentligen varandra, men omständigheter håller dem isär. När hon vill är han inte redo och när han vill är hon upptagen. Sens moralen är väl som den brukar vara: Fånga dagen- innan det är för sent. Skjut inte på framtiden det du kan göra idag. Håll fast vid ditt livs kärlek.

Om en månad har jag glömt filmen. Men ett citat från filmen har gnagt i mig sedan igår.

Those who can, do.
Those who can't, teach.

Hjälp!! Tänk om det är så! Att jag är lärare bara för att jag misslyckades med det jag egentligen ville med livet. Att jag inte var tillräckligt bra för att uppnå allt det där jag egentligen hade tänkt mig. Jobbigt.

måndag 21 november 2011

Dags att tacka

För alla er som an någon anledning vill fira Thanksgiving är det hög tid att börja tina kalkonen idag. På torsdag är det nämligen dags att fundera över allt det där man är tacksam över.

Förutom kalkon, gott potatismos och en brunsås med mycket smör och grädde (gärna gjord på buljong från kalkonen) serverar du så klart stuffing och bönor som tillbehör. Och så en äppelpaj til efterrätt. Mina favoritrecept får ni här:

Stuffing:
1 cup fint hackad bladselleri
1/2 cup hackad lök
1/2 cup smör
1 tsk salvia
1/2 tsk salt
1/8 tsk peppar
8 cups brödkuber (av vitt franskbröd)
3/4 cup kycklingbuljong
Stek selleri och lök i smöret tills det är lite mjukt. Tillsätt brödkuberna och stek dem en stund. Häll i resten.

Fina bönor:
4 nävar gröna bönor (gärna frysta) kokas i 4-5 minuter. Häll över dressing:
2-3 tsk söt senap
1 msk vit vinäger
7 msk olja
flingsalt
peppar
1/2 finhackad vitlöksklyfta

Jag kan garantera att det INTE kommer att bli så här tjusigt hemma hos oss på Thanksgiving...
Men gott hoppas jag att det blir.

Livshjulet = ekorrhjulet? Det behöver inte vara så!

Med jämna mellan rum försöker jag sätta mig ner och se över mitt liv. Som hjälpmedel har jag de senaste åren haft livshjulet. Som du ser på bilden innebär det att jag tittar på alla olika delar av mitt liv. Tanken är att jag "poängsätter" dem efter hur bra jag tycker att de fungerar just nu. Då får jag en väldigt grafisk bild för hur balansen mellan de olika delarna som utgör mitt liv ser ut. De delarna i livet som får låga siffror kan jag då jobba lite extra med.

En vän till mig gick till en livscoach för några år sedan. Hon gjorde denna övning och visste sedan precis vad hon behövde ändra på för att må bättre. I hennes fall blev resultatet en ny karriär. Själv har jag inte fattat några lika drastiska beslut med hjälp av livshjulet, men lite småbeslut har det allt resulterat i.

Du kanske vill byta ut några av tårtbitarna?
1. Personlig utveckling: Jag har just bestämt mig för att läsa en kurs på Lunds Universitet i vår. Det ser jag verkligen fram emot.

2. Familj och vänner: Jag har börjat blogga för att låta släkt och vänner ta del av mitt liv och därigenom förhoppningsvis förstärka de relationerna. Jag försöker även att bli bättre på att hålla liv i relationer med människor som jag trivs med. En lunch då och då, en promenad. Jag försöker att ägna mer tid åt människor som får mig att må bra, helt enkelt.

Jag skulle kunna ge exempel från mitt liv på beslut från alla olika delar av livshjulet, men det skulle nog bli tråkigt att läsa. Ägna tiden åt att sätta dig ner och göra ett eget livshjul istället!

söndag 20 november 2011

Kreativ söndag

Jag har tre barn, och då blir det ganska många kalas. Mitt bästa tips är att inrätta en s.k. "presentlåda". Jag fyller på min låda när det är rea. Då slipper jag panikhandla dyra och meningslösa presenter samma dag som kalaset. Idag var det S:s tur att gå på disco/kalas. När jag hade valt lämplig present märkte jag att presentpappret var slut. Jag fick improvisera och svepa ett brunt skrynkligt papper runt, inspirerad av japansk paketinslagning som jag tittat en del på på sistone. Här är ett exempel. Googla "Japanese gift wrapping" så hittar ni mycket mer.

Sedan ägnade jag en stund åt att göra ett personligt grattiskort åt födelsedagsbarnet. Jag mår bra i själen av att pyssla...

Idag blir alla bilder sneda...


Eftermiddagen ägnade jag och L åt vårt största pysselprojekt på länge: vi ska sy en medeltidsdräkt åt henne. Mönstret köpte vi på Medeltidsmuseet när vi var där. Ni får väl se så småningom.


Härligt att min dotter hellre väljer pigans kläder än "borgardotterns"


lördag 19 november 2011

Barndomsdrömmar

Idag sov jag tills jag vaknade. Åt frukost i lugn och ro. Ägnade flera timmar åt att döva mitt dåliga samvete genom att plugga italienska på denna bra sajten. Hade en mysig eftermiddag med familjeaktivitet i RBU:s regi. Vi åkte till Ronneby för att bowla och äta en finfin buffé. På bowlingstället fick barnen testa ett flipperspel. Det var en av mina största barndomsdrömmar: att ha en eget flipperspel hemma. Den andra var att ha en mjukglassmaskin hemma i köket. Vilka prylar drömde du om när du var barn?
En dag kanske...
Bilden lånad från alrp.se


fredag 18 november 2011

Tjejgruppen

Den här terminen har jag handlett ett roligt projektarbete. Tre av "mina" elever har haft en tjejgrupp med mellanstadietjejer. Jag har stöttat med shopping och idéer. Om jag hade gått i femman hade jag älskat tjejgruppen. De började med lite namnlekar och teambuilding. De har haft träffar då de pratat om mobbing och puberteten. Fnitter, fnitter. Stolta bar de hem böcker om mens och lite bindor och tamponger (Tack till Libresse, O.B. och Buzzador)

Idag har de skönhetsskola... De börjar med att äta fruktsallad och prata hudrengöring. CCS har sponsrat med varsit kit rengöringsprodukter och lipgloss. Sedan får de gå till frisersalongen på mitt jobb och fixa naglar och hår! Jag hoppas att de verkligen kommer att uppskatta dagen.

Nästa vecka får de lära sig första hjälpen, och sedan gå och lyssna på Dogge Doggelito som berättar om sitt liv och sjunger några låtar. Gången efter det blir det simhallen, och så ska vi ha ett disco dit de får bjuda alla sina kompisar. Sista gången blir det julfest med filmmaraton och julpyssel.

Discot blir mysigt tror jag. Vi ska ha godisregn med pinjãtas, och så lite lekar och fika från andra kulturer. M:s mamma kommer och lär barnen dansa magdans.

onsdag 16 november 2011

Stämningshöjare

Vi har fått en ny kollega. Det är det bästa som har hänt på min arbetsplats. Varje onsdag fixar han nämligen fika. Idag var det rulltårta och toscabakelser. Förra veckan fantastiska brownies. Veckan innan dess passionsmousse med choklad. Behöver jag säga att onsdagar numera är min favoritdag på jobbet?

Nu funderar jag på vad jag kan tillföra för att göra det ännu trevligare på jobbet. Förslag, någon?

Hur går det till?

När jag viker tvätt hemma så blir det alltid några stackars ensamma strumpor över. Jag lägger dem bredvid tvättmaskinen i väntan på att deras partner ska dyka upp. Här kommer det konstiga. Det händer aldrig.

Jag tyckte själv att jag kom på den perfekta lösningen förra året: Jag köper nu för tiden i stort sett bara storpack svarta strumpor. Tänk, när man har tappat bort två (och det händer ganska snabbt här hemma) så har man ändå ett helt par. Trots denna briljanta lösning ser det ändå ut så här i min strumphög just nu:




Det måste väl ändå finnas en bättre lösning än DET HÄR?


måndag 14 november 2011

Ny bil

D. har varit i Stockholm och köpt en ny bil. Det har tagit ganska lång tid att välja bilen: I juni bestämde vi oss och nu är det som bekant november. Ganska tidigt sa jag att jag inte brydde mig så noga om vilken bil som köptes utan la över det ansvaret på min man. I stort sett varje kväll har han sedan suttit böjd över sin dator och letat bil. Det finns så många faktorer att ta hänsyn till. För att bara nämna några: Typ av bränsle. Pris. Bränsleförbrukning. Ålder. Komfort. Antal säten. Tillval: krok, ljudsystem, typ av ratt, klädsel.

När D. kom hem sent igår kväll sprang L och jag ut för att titta. Vi visste inte alls vad för bil som väntade där ute. L. hade bara en kommentar: "Va, har du köpt en automatare? Men jag ska ju snart börja övningsköra!" (Hon är tolv!)

Min fråga var: "Vilken färg?"

Förresten, det är en Citroen. Vilken modell? Ingen aning. Men den är grå.

Edit: Oj, jag vet visst inte så mycket om bilar som jag trodde. Färgen är tydligen inte alls grå. Den är cappucino.

söndag 13 november 2011

Far är rar

Så stod det i läseboken som jag lärde mig läsa i, hemma, innan "den riktiga" skolan började. Mina kompisar kallade sina fäder för pappa, men vi syskon kallade - och kallar- våra föräldrar Far och mamma. Så undertecknar han sina brev till oss. Far med stort F.

Jag ska berätta lite om min Far. Han har alltid funnits för mig, alltid lyssnat, alltid stöttat, och alltid ställt så där lagom höga krav på mig. Eller egentligen har han inte ställt några krav alls på oss sju syskon. Han har bara alltid trott på oss så mycket att han liksom tagit för givet att hans barn ska uträtta stordåd.

Jag lånade bilden av Annika. Tack!

Saker jag lärt mig av Far:
  • Hälsa alltid på busschauffören
  • Betala kontant och köp inte mer än vad du har råd med
  • Ställ upp för dina medmänniskor
  • Promenader är nyttigt för både kropp och själ
  • Sockerkaka smakar ännu godare om den är grön
  • Diska glasen först, sedan tallrikarna och sist besticken
  • Använd riktigt smör och ägg från frigående höns. Eller, inte ägg. Agg, heter det. Och blau. Och saus.
...och sist men inte minst har jag lärt mig att tro på mig själv. Vill ni veta hur han gjorde det? När vi bodde hemma, innan vi skulle gå och lägga oss, sa han varje kväll "Tack för att du har varit så snäll och duktig idag".

fredag 11 november 2011

Andra bullar

När min Far blev arg på min bror en gång så sa han upprört något i stil med att "Nu blir det andra bullar". Historien går att det då hördes en bestämd liten röst från mig: "Då vill jag också smaka!"

Redan i tidig ålder kunde jag lätt äta så där åtta av mammas goda bullar, och så småningom lärde nöden mig att själv baka. När en gymnasiekompis till mig körde vilse i Rödebytrakten (sådär en halvmil hemifrån mig) och stannade för att fråga om vägen så förstod mannen han talade med ganska snabbt att min vän skulle hälsa på någon av Ivars många döttrar. När han skulle utröna exakt vem av dem så frågade han "Marie? Är det hon som bakar så goda bullar?"

Under ett år i USA med alldeles för många goda amerikanska bullar gick jag upp en hel massa kilon. Väl hemma försökte jag skapa den perfekta blandningen mellan amerikanska och svenska bullar. Jag tycker själv att jag lyckades ganska bra.
Det här receptet har jag fått dela med mig av fler gånger än vad jag kan räkna.


Bulldegen gör du efter "vanligt" svenskt recept, det som står på mjölpåsen går bra. Ta i nymalda kardemummakärnor och jäs degen som vanligt. När du kavlar ut degen så kavlar du den större än vanligt, så att du kan rulla några fler varv än du brukar göra.

Fyllningen: Det är här hemligheten ligger. Du gör dubbel sats "vanlig svensk" fyllning, men byter ut 2/3 av sockret mot farinsocker. Ta i lite extra kanel. Och strö gärna över hackade pecannötter.

Skär bullarna lite tjockare än du brukar göra, och sätt inte dem i bullformar, utan istället sätter du dem på bakplåtspapper så tätt så att de jäser ihop lite grann. (Jag använder en plåt med luft i mitten- då blir de inte så mörka undertill). Jäs bullarna som vanligt. Pensla dem inte innan du sätter in dem i ugnen. Ugnsvärme lite lägre än till vanliga bullar och bullarna ska ut precis innan de börjar få färg.

Glasyren brer du på medan bullarna fortfarande är lite varma: Vispa 120 g philadelphiost, 100 g mjukt smör, 3,5 dl florsocker, 1,5 msk mjölk och 1 tsk vaniljsocker (har du amerikansk vaniljessens på flaska funkar blir det extra "amerikansk" smak på bullarna.)

Varsågoda, njut av bullarna innan de kallnar. Och innan någon annan äter upp dem. 




onsdag 9 november 2011

Mina barn är ättlingar till Gandalf!

D. sitter varje kväll böjd över sin dator på den här sajten. Släktforskning, alltså. Med spänning följer vi hans detektivarbete. Häromdagen lyckades han följa en släktlinje via kungar och drottningar i Ryssland, Skandinavien och länder jag inte ens hört talas om bakåt i tiden förbi till exempel "kungen av Vandalerna", Edmund Eriksson (kung av Sverige), Hulmul, (kung av Troja), Mag (kejsare över Europa) och inte minst Gandalf (vilket jag trodde var ett påhittat namn). Han landade 879 år före Kristi födelse. Det, ni! Jag vet inte vad jag ska tro. Kan det verkligen stämma?

I min släkt forskas det också. Jag är så glad över att min släktforskande farbror har tagit initiativ till att sammanställa en släktbok, till åminnelse av att det i år är 100 år sedan min farmor och farfar föddes. I boken finns lite allmäna uppgifter om släkten och så har han bett oss alla att skriva om oss själva. Alla min fars syskon har skrivit om sina liv och vi kusiner har också fått skriva lite om oss själva. Sedan har bror min ägnat timmar åt att redigera boken. Snart är den tryckt och klar. Jag ser verkligen fram emot att få läsa. Sno gärna idén.
En sån här t-shirt borde alla i släkten ha.
Bild från http://www.lokalpatriot.se/

tisdag 8 november 2011

Förlåt, kära vän, men jag torkar en tår.

Jag har pratat med många kvinnor som vittnar om samma sak: när man blir mamma blir man mycket mer gråtmild. Jag gråter jämt och ständigt nu för tiden, vissa dagar i månaden mer än andra. Jag gråter när jag tittar på både sorgliga och glada filmer, när jag sitter och tänker för mig själv och när jag lyssnar på musik.

När jag var yngre var jag inte alls lika lättrörd, men det fanns en sak som alltid fick mig att gråta: Maritza Horns tolkning av skillingtryck på skivan Jämmer och Elände. Där fanns berättelsen om den lilla flickan som dog i en snödriva när hon skulle leta upp sin drinkarfar. Där fanns så klart den bleka lilla flickan som frågade läkaren igen och igen när hon skulle få åka hem från sjukhuset. Hon missade årstid efter årstid tills hon så småningom fick fara hem. Dock inte till sina föräldrar, utan till Gud. Min lillasyster fick alla tanter att både gråta och ta fram plånboken genom att sjunga just Lasarettvisan.

Men min favorit var ändå berättelsen om lejontämjarens dotter. Med dramatiskt ackompanjemang sjunger Maritza om hur lejonet vill skydda sin älskade Selma från att behöva lämna cirkusen för att gifta sig med en främling. Hur det går? Hela texten till Lejonbruden hittar du här. Jag gråter lika mycket idag som när jag satt på golvet framför LP-spelaren när jag var nio.

Jämmer och Elände.
Jag har gråtit många tårar till den här.
Du hittar den på Spotify!

Idag har lyssnar jag gärna på Maritzas dotter Melissa Horn. Missa inte henne! Och om du undrar: Japp, jag gråter till hennes låtar också. Fast inte lika mycket.

Bokhylletankar

Jag fortsätter på temat böcker.

En vän berättade en gång att det första han gjorde när han kom hem till någon var att gå och titta i dennes bokhylla för att lära sig mer om sin nya bekantskap. I de fall det inte finns någon bokhylla överhuvudtaget säger det ju också mycket, menade han...

Det är inte bara titlarna på böckerna man kan titta på, utan även hur böckerna är sorterade. I bokstavs-, storleks- eller färgordning? Inte alls? Hos mig står böckerna sorterade efter ämne och till viss del i storleksordning. Vissa i min bekantskapskrets blir nervösa av att det vid första anblicken inte verkar finns något riktigt mönster.
 
Vilken slags person bor här? Inte jag.
För första gången någonsin minskar bokmängden i mitt hem. Jag rensar nämligen hemma. Det är ett pågående projekt. De som känner mig väl vet att jag är en riktig ekorre, som tänker att det mesta nog kan komma till användning så småningom, så det här rensandet är verkligen emot alla mina instinkter. Men jag tränar på att göra mig av med saker.

Vill du veta vad jag läser just nu? Det kanske säger något om vem jag är?

söndag 6 november 2011

Tack mamma!

Jag har aldrig vågat skriva högskoleprovet. Jag är rädd att min bild av mig själv som hyfsat intelligent ska raseras. Men orddelen vågar jag göra - utan någon som helst nervositet. Årets upplaga var inget undantag: 20 poäng av 20 möjliga.

Vi hade inte så mycket pengar i min familj när jag växte upp, men min mamma prioriterade alltid två saker: musik och böcker. Vi spelade alla något instrument och vi var alltid medlemmar i olika bokklubbar. Efter tre års spelande på mitt althorn kunde jag inte ens ta ett G på beställning när orkesterledaren bad mig - musik visade sig inte riktigt vara min grej. Jag tillbringade istället stora delar av min barndom med näsan i en bok.

Så.. tack mamma! Jag är glad att du lade grunden till ett bra ordförråd och en passion för läsandet.

Kunskap: den finaste gåva man kan ge någon.
I flera år efter att jag flyttade hemifrån fick jag de här: Lexikon 2000.
Idag finns Google, men det visste ju inte mamma då.

Tillbaka till skolan

Sista dagen på ett härligt lov. Vi har träffat släkten en massa, lyxat till det med bio, lasergame och en hel del uteätande, och så har vi tagit långa promenader, spelat spel och slappat framför TV:n. Nu är det dags att återvända till jobb och skola och då vill jag passa på att lämna ett par små pluggknep till er.

L håller på med svensk historia i skolan och nu är de framme vid Vasatidens och stormaktstidens kungar och drottningar. Hon bad mig om hjälp med att lära sig dem alla i rätt ordning, och så där fyra minuter senare var vi klara. Hur gjorde vi då? Här är listan med namn:

Gustav Vasa
Erik XIV
Johan III
Sigismund
Karl IX
Gustav II Adolf
Kristina
Karl X
Karl XI
Karl XII

Och här är ramsan vi kom på:
Gustav É rik. Jo, SäKert. Gustavs Kris Kan Kanske Klaras.

Att Erik hade siffran 14 la vi till som att han ju var ung (en riktig fjortis) när han tillträdde tronen, och Johan var ju nummer tre på listan, så det var lätt att komma ihåg. Att komma ihåg siffrorna för alla Karl klarade vi utan knep. Nu på morgonen kommer nog jag ihåg namnen bättre än Lydia, och det är för att jag var mest aktiv med att hitta på meningen. Det är alltid lättare att lära in associatoner som man själv kommit på.


Drottning Kristina. En intressant person...

Jag ska ge ett annat exempel. Den strategi jag vill visa har namnet Locis metod (loci=plats) och användes jättemycket under antiken, då det räknades som en stor dygd att ha bra minne. Senare användes metoden mycket av magiker och kom så att kopplas ihop med svartkonst. För inte verkar det normalt att kunna lära sig saker så snabbt och effektivt?

Metoden går ut på att man går en mental promenad på ett ställe man känner väl till. På olika ställen längs vägen har man skapat bilder som är kopplade till det man vill minnas. Jag skulle till exempel kunnat lägga in kungarna ovan på olika ställen i mitt hem där jag "såg" dem utföra olika aktiviteter som de utförde under sin livstid. Äta ärtsoppa, till exempel.

I alla fall, L skulle för ett par år sedan lära sig Götalands städer. Vi hade precis varit i Göteborg, så vår "mentala" resa började logiskt nog där. Vi föreställer oss att vi åker mot Norgehållet till, och där träffar vi ett stort troll (Trollhättan) som lider (Lidköping) så. Han har nämligen inte råd att köpa skor i sin storlek och de han har är alldeles för trånga. Nu är ju jag en ganska generös person, så vi tar med honom i bilen till min egen stad (Mariestad) där vi inhandlar ett par skor till trollstackaren. Han blir så glad, så glad. På vägen söderut kan han nu kasta de gamla trånga skorna i en sjö (Skövde). En bit därifrån, på behörigt avstånd, samlas en folkskara (Skara) och tittar på trollet. Så fortsätter vi söderut och där bestämmer sig det nöjda trollet för att bygga sig ett bo på en ås (Borås).


Trots att det gått två år sedan vi hittade på berättelsen om trollet så sitter den fortfarande. Lägg märke till att jag la till den ungefärliga platsen på staden i berättelsen så gott jag kunde, som att trollet kastade sina gamla skor i sjön Vättern.

På tal om Vättern kom jag även på ett knep för att hålla isär Vänern och Vättern. När du uttalar Vänern innehåller ordet ett långt ä, medan Vättern innehåller ett kort ä. Och det är ju så att Vänern är den breda sjön och Vättern den smala.

 Om du tycker att du redan har jättebra knep för att komma ihåg saker kanske du ska ställa upp o VM i minne. Mer information hittar du här. Om du vill lära dig mer kan jag rekommendera boken Memo.

fredag 4 november 2011

Bara tre år kvar till vårt "galon"jubileum!

I morse blev jag väckt med frukost på sängen. Jag trodde att jag sovit i ett halvår så att det hunnit bli min födelsedag, men det visade sig att just idag har det gått 16 år sedan vi gifte oss. Så grattis till oss. Den dagen var det snöstorm och trafikkaos, vilket är svårt att tro idag när solen skiner och ingen jacka behövs.

Veckans bukett: den vackra vita rosen ice braker (sic).
Symboliken i det, någon?
Min man har blivit duktig på att uppvakta mig (mycket har hänt sedan det där på-väg-till-jobbet-frieriet). Om jag fick blommor av honom förut så handlade det för det mesta om en bukett som han själv fått av någon trånande patient. Den senaste månaden har han kommit hem med blommor varje vecka. Som han själv har köpt!

På brollopssidan.se hittade jag förresten en lista över vad det är vi egentligen firar. Éfter 16 år är det tydligen fjäderbröllop. Jag undrar just vem som bestämt vad de olika dagarna ska heta. (Säkert någon utredning som regeringen tillsatt). Jag undrar även om det är tänkt att man ska utföra någon aktivitet som är kopplad till namnet. Dekorera påskris? Rullas i tjära och fjädrar? Listan kan göras lång.

Kanske vi ska införa en tradition där man ger en gåva som är kopplad till namnet? Det kan bli kul. Fast var hittar man något kul som är tillverkat av volfram? Det kan kännas lite trist att ge bort en glödlampa.

1  - bomull
2  - papper
3  - läder
4  - frukt/blommor
5  - trä
6  - socker
7  - ylle
8  - gummi
9  - linne
10 - tenn
11 - stål
12 - siden
13 - spets
14 - elfenben
15 - kristall
16 - fjäder
17 - silke
18 - satin
19 - galon
20 - porslin
21 - nylon
22 - jute
23 - hampa
24 - sammet
25 - silver
26 - kork
27 - balsa
28 - masonit
29 - plywood
30 - pärl
31 - mahogny
32 - granit
33 - gnejs
34 - skiffer
35 - korall
36 - marmor
37 - tegel
38 - cement
39 - grafit
40 - rubin
41 - keramik
42 - mässing
43 - plåt
44 - nickel
45 - safir
46 - bly
47 - kvicksilver
48 - zink
49 - aluminium
50 - guld
51 - krom
52 - brons
53 - koppar
54 - platina
55 - smaragd
56 - volfram
57 - mangan
58 - bärnsten
59 - akvamarin
60 - diamant
61 - glas
62 - topas
63 - jade
64 - emalj
65 - krondiamant
66 - uran
67 - opal
68 - granat
69 - briljant
70 - järn

torsdag 3 november 2011

Hur många "ögonblick" hinner gå innan "sedan" kommer?

Min syster kom med lite uppfostringsknep häromdagen. Jag kompletterar gärna med ett par till. Jag har ett barn som har svårt för att vänta. På habiliteringen får han hålla i en gul lapp där det står VÄNTA, men hemma får vi göra väntandet lättare på andra sätt.

Byte av rutiner fungerar ofta dåligt, fyllda av ilskeutbrott och irritation. Ibland har jag svårt att hantera att även "roliga" avbrott från vardagen, såsom semester eller små utflykter, får sådana konsekvenser. Med åren har jag lärt mig att det fungerar bättre om vi förbereder väl. När han var yngre använde vi ibland bilder för att visa vad som skulle ske under dagen. Om man sätter kardborreband på baksidan kan man fästa dem på rad för att visa i vilken ordning saker ska hända. 

Avancerad modell som säkert underlättar vardagen något fantastiskt för någon med Asberger.
Bilden lånad från elektronikforumet.com

Bilden ovan visar faktiskt även mitt andra tips. Att väntandet är så svårt beror bland annat på att tid är så abstrakt. Hur länge är "en stund"? Hur många "ögonblick" går det innan "sedan" kommer? För ett tag sedan fick vi en timstock som hjälpmedel. Man trycker på en av knapparna och då tänds ett antal lysdioder. Sedan ser man tiden räkna ner. Plötsligt blir tiden konkret. Istället för en tjatande sjuåring som står där och frågar "men NÄR?" tjugo gånger så ber jag honom trycka på rätt knapp och sedan är det tyst från honom. Nu på morgonen ville han veta NÄR han fick titta på TV. Då sa jag att han fick leka med sina pärlor i "tre 20-minuterspass". Han satt då lugnt på sitt rum och lekte och kom ut först när timstocken pipit för sista gången. Så mycket enklare både mitt och hans liv blivit! Det finns även liknande appar till smartphones. Själv har jag laddat ner Timetimer på min iPhone, men tycker att den är lite svårhanterlig.

Röd=5 minuter, gul=10 minuter osv.
  

onsdag 2 november 2011

Bättre med Feel Bad- filmer!

Att titta på romantiska komedier förstör tydligen ditt kärleksliv. Och det är klart, om du i en film får se ett sådant här frieri, medan din man friade på väg till jobbet så där lite i förbigående, då finns ju risken att du börjar tycka att just ditt förhållande är ganska trist.

...Då måste ju våra datekvällar vara ett fantastiskt sätt att väcka motsatt känsla. Sedan något år tillbaka har D och jag ägnat våra torsdagskvällar åt biobesök i den lokala Filmstudions regi. För att en film ska få vara med i repertoaren verkar det vara ett viktigt kriterium att den innehåller vissa ingredienser, varav ett lyckligt slut absolut INTE står på listan.

Om du känner att just ditt förhållande haltar lite extra mycket ska du alltså istället för att titta på Sliding Doors eller Notting Hill välja någon av Filmstudions filmer. Topp två Feel Bad-filmer i år är...

När huvudpersonen i Winter´s bone lär sina syskon att skjuta
(som ju varje god amerikan bör kunna) handlar det inte om lek, utan blodigt allvar.
Här gäller det att skjuta och flå ekorrar för att få mat för dagen...


1. Winter's Bone: En tragisk historia om en ung tjej som inte går i skolan utan är fullt upptagen med att se till att småsyskonen har mat på bordet. Hennes mor har nämligen flytt in i psykisk sjukdom efter att den knarktillverkande fadern försvunnit. Eftersom han inte dyker upp till rättegången står familjen nu inför en tvångsförsäljning av gården.

2. Biutiful: En om möjligt ännu mer tragisk berättelse om en man som är döende i cancer och ororar sig över att hans stackars barn ska behöva växa upp med exet som lider av svår psykisk sjukdom. Han kämpar för att ge de illegala invandrarna i hans närhet ett drägligt liv men orsakar av misstag många människors död.

Du kan inte undgå att känna dig tacksam över ditt förhållande efter att ha sett någon av ovanstående filmer.

tisdag 1 november 2011

Föreläsningstankar

Höstlov för eleverna betyder att vi lärare får sätta oss i skolbänken. Jag har suttit på en hel del föreläsningar genom åren, och den största behållningen brukar faktiskt vara en påminnelse om hur otroligt tråkigt och långdraget det kan vara att sitta stilla och lyssna hela dagarna och därmed en boost i att försöka göra mina lektioner en aning mer intressanta.

En av årets två föreläsningar var ovanligt givande och därför ska jag ge er några tankar från den. Föreläsningen handlade om bedömning och betygssättning, men jag plockar ut de poänger som alla kan ha nytta av.

Alla har väl hört uttrycket "konstruktiv kritik", men hur ger man det egentligen? Föreläsaren Christian Lundahl använde sig av ett så gulligt uttryck: "Two stars and a wish". Alltså, ge först personen mycket positiv feedback på vad som redan fungerar bra och sedan ett förslag på vad personen skulle kunna göra bättre nästa gång. Vissa talar ju bara om vilka fel du gör, och det är ingen som utvecklas speciellt mycket av det. Feedback är så viktigt. Sambandet mellan feedback och betyg är mycket större än sambandet mellan social bakgrund och betyg.

Har du någonsin tittat på en person som är expert inom sitt område och önskat att du var lika bra som henne/honom? Nåväl, det kan du bli. Om du tycker att det är värt priset som den personen har betalat. Det är nämligen så att experter inom alla områden (musik, idrott, forskning, dataspel eller vad det nu må vara) har EN sak gemensamt: De har tränat i 10.000 timmar. Att vara "duktig" är inget man föds med.

Ser du vem det är?
Någon som kanske inte från början var "duktigare" än någon annan men som tränade sina 10.000 timmar.

En optimal utmaning är något som är liite för svårt. En uppgift ska alltså inte vara så svårt att du inte klarar av att lösa den, men inte heller alltför enkel. Mitt kusinbarn blev skickad på utredning av dagis och de förväntade sig nog att han skulle komma därifrån med någon bokstavskombination. Psykologen gav istället beskedet att han var väldigt intelligent och helt enkelt understimulerad.

Till slut: En liten tankenöt. Din uppgift är att fästa ljuset på väggen så att inget stearin droppar ner på bordet. Till din hjälp har du endast sakerna på bilden. Hur gör du?

Ljus, tändstickor, häftstift...

Förresten. En intressant sak med belöningar. Om man erbjuder folk pengar för att lösa problemet ovan så lyckas de sämre! Lyssna gärna på detta intressanta TED-anförande som förklarar varför.