Ny port?

Vår port är totalt död nu. Vi har vetat länge att denna dagen snart skulle komma och nu är det alltså dags. Nu letar jag ny. Jag ska ge mig ut på stan och spana någon kväll - än så länge har jag bara letat på internet. Vad tycker du om de här? 

 



 

Hälsa solen

Idag var en sådan där perfekt höstdag som man drömmer om men sällan upplever: klar och härlig luft och strålande sol. Jag hann med en långpromenad på lunchen, och efter jobbet var det dags för veckans yogapass. Jag vet att jag har skrivit om yoga förut, men jag vill påminna igen om att det är en helskön aktivitet. Smidighet, balans och styrka ökar märkbart ganska snabbt. Jag funderar på att det vore vettigt att börja varendaste dag med en solhälsning. Om du inte orkar masa dig iväg till ett pass finns massor av övningar på Youtube.

För övrigt pratar vi klassisk betingning just nu på psykologin. Det är ett intressant fenomen, och om man förstår hur det fungerar kan man verkligen förstå sitt eget beteende lite bättre. När jag var och tränade första gången på terminen började jag tänka jättemycket på någon jag kände för länge sedan. Jag fattade inte varför förrän jag kom på att jag umgicks mycket med den personen under en period när jag gympade i den hallen förut. Tänk, att känslor kan "sitta i väggarna" på det sättet.

Drömmar

Jag funderar i perioder väldigt mycket på vad jag vill med mitt liv. Vid många tillfällen under året som gått har jag på olika sätt blivit påmind om att jag behöver ha en tydlig målbild för att kunna klura ut vilka delmål som jag behöver sätta upp. På habiliteringen jobbar vi så. Med de nya kursplanerna i skolan jobbar vi så: Vart vill vi komma (oftast förvånadsvärt enkelt att sätta ord på när man väl tar sig tid)? Jaha, och vad behöver vi göra för att nå dit då? 

 

Vad vill jag då? Enkelt. Vara lycklig. Må bra. Göra skillnad. När jag börjar i den änden - med vad jag vill uppnå - är det enklare att se vad jag behöver göra för att nå dit. Ibland känns det som om jag står och trampar på samma fläck och inte kommer någon vart.  Då brukar jag tänka tillbaka på hur mitt liv såg ut för 10 år sedan inom ett visst område, och då blir det mer påtagligt att jag faktiskt har rört mig framåt. Jag är till exempel bjuden på 50-årsjubileum på den allra första skolan jag jobbade på om ett par veckor. Det innebär att jag nu har tänkt en hel del på vem jag var på den tiden (13 år sedan). Visst kan jag se att jag har utvecklats en hel del - både som person och som lärare. De kommande 13 åren skulle jag vilja jobba lite mer medvetet med den förändringen.





 

Vissa drömmar är sköra - som såpbubblor.
När jag försöker röra vid dem brister de eller försvinner utom synhåll.
Andra drömmar är mer påtagliga och det är dem jag behöver ta tag i.

Jul i juli

Min familj är stor, så det är inte så ofta vi lyckas samla alla på samma ställe. Vi försöker att fira varannan jul tillsammans, men i år kommer vi att vara ovanlig spridda över jorden. Norge, USA, Skottland... Jul med familjen får vi fira någon gång i juli 2013. Redan idag bestämde vi vem som skulle köpa juliklapp till vem och hur mycket klapparna får kosta. Vi lägger alltså alla vuxnas namn i en hög och alla barns namn i en annan hög, och så drar vi ett i taget och gör en lång lista: H köper till T som köper till F och så vidare... Jag har redan börjat fundera på vad jag ska köpa. Och på vad jag ska få, så klart...

Fredagsmys

"Nu är det fredagsmys"... sjunger min 10-åring, och så stannar han upp. "Men varför hoppas de att föräldrarna inte stör?". Sedan sjunger han låten igen, med sin egen text, om att han visst hoppas att hans föräldrar ska vara med på fredagsmyset och gosa med honom. Vem kan motstå det? Vi gick bort till Hemmakväll och hyrde filmen Lorax. Vi köpte både cips och godis. Älskade barn, jag hoppas att du ska vilja mysa med mig många fredagar till.

Lorax hade för övrigt ett bra budskap om att vi måste ta hand om vår miljö, på tal om gårdagens inlägg.

Hållbar utveckling

Idag hade jag glädjen att genom jobbet närvara på en föreläsning på BTH om hållbar utveckling (sustainability). Föreläsaren Karl-Henrik Robèrt är i grunden cancer-forskare och har sedan blivit allt mer engagerad i miljöfrågor och hur vi bygger ett hållbart samhälle. Han berättade på ett så enkel sätt vad vi borde ta hänsyn till i alla beslut vi fattar:

1. Förhindra koncentrationsökning av ämnen från berggrunden i naturen.
2. Förhindra koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion i naturen.
3. Inte utsätta naturen för undanträngning med fysiska metoder.
4. Inte hindra människor att tillgodose sina behov-skapa tillit.

Jaha, och vad innebär det då? En del av det kan jag sedan innan, trots att jag ibland är dålig på att faktiskt göra det: Att välja energikällor som inte tär på jordens resurser (vind, sol, vatten). Att inte slösa med jordens resurser (återvinn, återbruka, köp ingenting i onödan). Den där sista punkten var kanske den jag har funderat mest på under dagen. Jag var där i egenskap av lärare: de vill påbörja ett projekt där lärare på alla stadier jobbar med att lära barnen att tänka långsiktigt. Jag tänkte nog att det var mest något för mina kollegor i miljökunskap, kemi och samhällskunskap. Jag blev lite förvånad när han började prata om relationer. Han pratade mycket om tillit - och förklarade att i ett samhälle utan tillit föds två farliga "sjukdomar": segregation och korruption. Han använde faktiskt ordet "sjukdom"- och visst smittar det! Intressant i sammanhanget är att vi svenskar tydligen hyser den högsta tilliten i världen. Jag får väl fundera lite på hur jag ska undervisa mina elever om det där med tillit. Jag vill ju inte heller att de ska bli alltför lättlurade...

Mina barn verkar ha fått det där med hållbart samhälle i blodet.
De släcker lampor och återvinner.
Och kolla bara vad jag fick av L i födelsedagspresent.
 

Surdegsbröd

Jag har en vän på Facebook som alltid skriver om sitt evinnerliga surdegsbakande. Nu har det blivit min tur att haka på surdegståget. Jag köpte ett helt lass med olika typer av mjöl från Saltå Kvarn och nu håller jag på att baka mig igenom deras vackra kokbok Smaker från Saltå Kvarn. Vill du också baka surdegsbröd? Surdegsstart finns ju att köpa i butik nuförtiden, men om du vill göra din egen får du recepet här. Det är ju lite omständigt och tar några dagar, men kanske kan det vara värt besväret?

Bästa brödet än så länge är Valnötsbröd. Mitt favoritpålägg: Brieost, valnötter och honung.
Det är också gott med ädelost och aprikosmarmelad. (St Dalfour är min favorit)

Surdegsstart:
Dag 1: Blanda 200 gram rågmjöl med ett stort rårivet äpple och 2 dl vatten (45 grader varmt). Låt burken stå i 2-4 dagar, och varje dag skakar du burken eller rör runt i den minst en gång, gärna två. Degen ska stå i ca 28-30 grader värme. Jag ställde min ovanpå frysen i en 2-liters plastburk. Där var det precis lagom varmt, så att degen kom igång att bubbla lite efter några dagar.
Dag 3 eller 4: Rör i ytterligare 150 gram rågmjöl, 50 gram vetemjöl och 2 dl vatten (45 grader). Nu låter du degen stå ytterligare 1-2 dygn ovanpå frysen. När den bubblar och luktar syrligt är den klar.

Nu ska degen förvaras i kylen i en plastburk med tättslutande lock. En gång i veckan ska den "matas". Det innebär att du häller i någon tsk rågmjöl och ev lite vatten (Den ska vara trögflytande. Om degen skiktar sig är den för lös.)

Lurendrejerier, reafynd och ont-i-magen-skratt

Igår var det mycket stora känslor.

J tappade sin iPhone och var så ledsen. Vi skrev lappar och satte upp och sedan letade vi "överallt". Då hörde vi plötsligt en röst som undrade om vi letade efter något. En tre-åring i huset bredvid hade tydligen hittat telefonen och det var hennes dagisfröken som såg oss leta. Från hopplöshet till lycka på en halv sekund.

D blev kidnappad av världens bästa arbetskamrater för att fira 40-årsdagen med en övernattning på Österlen. Han misstänkte absolut ingenting och blev glatt överraskad. Jag hade packat åt honom och i hemlighet lämnat väskan till en kollega. För att han inte skulle boka in något annat hade jag lurat i honom att vi skulle ha en hemlig date och att min storasyster skulle passa barnen.

Min syster skulle visst komma hit, men inte för att passa barn, utan för att leka mig. Åh, vad jag älskar att hänga med mina systrar. Det var världens mysigaste eftermiddag/kväll. Höjdpunkterna var ett lååångt besök på butiken Companiet i Karlskrona. De hade just börjat sin slutrea. Allt kostade 50,70, 100 eller max 200 kronor. Jag letade efter nya jeans egentligen, och för samma pris som jag skulle ha gett för 1 1/2 par jeans fick jag med mig kläder (och ett par skor) till ett ordinarie pris på 13.000 kronor(!) hem. Det finns få saker som gör mig så glad som ett riktigt fynd. M skrattade gott åt mig när hon såg hur jag reagerade på att hitta en ursnygg baskavaj som såg ut att hänga fel för bara 200 kronor. Om jag haft högt blodtryck hade jag nog fått en stroke.

Visst kan man köpa lycka. I alla fall för en stund.

Kvällens ont-i-magen-skratt framkallades av att titta på fotografier tagna med appen camwow på min iPhone.

Han ser inte ut att må riktigt bra...

Nypon i långa rader

Ett av mina absolut bästa matminnen är (inte oväntat) från min kära  faster på Jordö. När vi tittade förbi ville hon bjuda på fika. Tidigare på dagen hade de avnjutit hennes hemlagade nyponsoppa, och det fanns en liten skvätt kvar i kastrullen. Hon värmde upp den och hällde den i små snapsglas tillsammans med skållad, hackad mandel och lite ovispad grädde. Här är hennes recept:

 

Torka 3 dl nypon i 50-100 graders värme i ugnen. Du behöver inte rensa dem, bara klippa bort den gröna biten. Det tar låång tid - du kan gärna glänta lite på ugnsluckan. Sedan kokar du dem med 1,5 liter vatten i 30-60 minuter. Därefter vispar du kraftigt så att de går sönder och du får en mosig sörja. Sila bort skal och frön. Späd ut vätskan med vatten så att du får 1,5 liter vätska. Koka upp en liter av den tillsammans med 1,5 dl socker och 3 mask potatismjöl. Du vet väl hur det är med potatismjöl - det ska bara komma en endaste bubbla eller så. Ta bort från spisen och fyll på med resten av vätskan så att det blir ätvarmt. Runda av med en halv kapsyl ättikssprit. Väl värt jobbet!

 

Jag har en girlang med nypon hängande över spisen.
Hinner jag idag så kanske det tillkommer ett par "rader" med rönnbär uppträdda på tråd.
Fint med små, små filtbitar här och där mellan bären.
 Roligt jobb att göra tillsammans med barnen - det är ju som att trä pärlhalsband.