Ljust och fräscht

D fick biljetter till showen Ljust och fräscht i 40-årspresent av sina kollegor. I går var det äntligen dags, och vi skrattade nästan oavbrutet. Visst var det hög igenkänningsfaktor i Henrik Schyfferts dräpande ironiseringar och Fredrik Lindströms lite torrare konstanteranden om inredningshetsen. När jag åkte hem igår hade jag massor av tankar i huvudet, och nu ska jag se om jag kan dela med mig av några stycken lite så där huller om buller...

Vad gör ett föremål exklusivt? Att det är svårt att få tag på. Trender slutar att vara trender när de finns i var mans hem. Detta leder till en ganska intressant sak - att det numera (när det är så enkelt att få tag på prylar) är trendig och exklusivt att knappast ha några prylar alls. Titta på riktigt exklusiva inredningsreportage - i många av de hemmen är det tomt och kalt i rummen. Förresten: Har du, liksom jag, stavat inspirerande ord hemma med gjutjärnsbokstäver eller till och med väggklistermärken? Det börjar tydligen bli dags att plocka ned dem nu.

När rum slutar ha en funktion försvinner de. Jag är ju uppvuxen med en gillestuga hemma. Idag är det inte så många nybyggda hus som begåvas med en sådan. Min far berättade just om sitt barnbomshem - när det var nybyggt hade det värme i alla rum och deras finrum kunde alltså användas året runt. Generationen innan hade motsvarande salen, som bara användes till jul under vinterhalvåret. Min far berättade att finrummet hade som funktion just att stå fint, om det var så att man fick oväntat besök. Detta var innan telefonen kom, vilket ju innebar att alla besök var oanmälda. Vårt finrum i Spjutsbygd skiftade paradoxalt nog mellan att kallas finrummet och vardagsrummet. Ibland var det just för fint främmat (inget tillträde för oss barn, som fick äta i köket), men för det mesta var det ju ett vardagsrum, där vi hängde och tittade på TV. Det hände väl också att vi talade om det som TV-rummet, ett rum som förresten verkar vara nästa rum som verkar vara på väg bort i takt med att TV:n slutar fungera som samlingspunkt i hemmet.

På tal om trender - Har du förresten läst den omtalade DN-artikeln som blev så kritiserad (bland annnat av herr Schyffert) för att den speglade en livsstil som är helt orealistisk för de flesta av oss? Mest hånad blev nog den stackars teryaki-hällen i reportaget. Behöver man en sådan? Använder någon en sådan? Till vad i så fall? När man bygger nytt är det lätt att haka på det som råkar vara trendigt just nu, utan att fundera över om det verkligen är praktiskt. Länge har det varit inne med öppen planlösning och ett gigantiskt kök. Jag föll nästan för det när började med vårt hus, men vi bestämde oss för att behålla den ursprungliga planlösningen med ett litet kök och ett separat matrum. Nu är jag glad att jag valde att behålla köket som det var. Faktiskt gillar jag vårt kök lika mycket nu som för tio år sedan. Kanske är det för att vi valde något som hade varit snyggt för 200 år sedan - då borde det rimligen fortfarande vara snyggt...

Eftersom Fredrik Lindström deltog i förseställningen blev det en del lingvistiska funderingar. Har du funderat på skillnaden mellan orden ensam och själv? Att det är ganska kaxigt och avundsvärt när folk göra saker själv, medan vi nästan tycker lite synd om den stackare som gör precis samma sak ensam... Jag tränar på att göra saker själv/ensam. För ett par år sedan gick jag tex själv/ensam på bio. Jag kände mig jättedum och tänkte att folk nog funderade på om jag inte hade några vänner, men samtidigt var jag riktigt stolt över att jag vågade. Min nästa utmaning till mig själv är att gå ut och äta själv/ensam, men riktigt så långt har jag inte kommit ännu.

När vi nu befinner oss högst upp på Maslows behovshierarki blir det väl naturligt så att vi letar efter "något" att ägna oss år - något projekt att göra "klart". Vet du, ärligt talat, någon som blivit "klar" med ett hus? Efter tio år med vårt hus inser jag att vi nog aldrig blir "klara". Är det verkligen huset vi är missnöjda med? Blir vi verkligen lyckliga om vi bara renoverar ett badrum till eller tapetserar om i hallen? Tänk, hemska tanke, om det i själva verket är oss själva vi är missnöjda med? Det är så lätt att tänka att det där livet jag tänkte mig ska börja "sedan". Sedan, när vi renoverat klart, kommer de fina vännerna att strömma hit i drivor och vi ska ha mysiga hemmakvällar och middagar... Sedan, när vi fixat klart trädgården kommer vi att sitta där och grilla och... Äsch, dags att börja leva det där livet vi drömde om idag kanske? Lindström och Schyffert pratar så deprimerande om att vi alla lever vår "Plan B", att ingen riktigt fick det liv de tänkt sig. De som bor i finaste lägenheten i stan drömde egentligen om exklusiva villan på Hästö, och läkarfamiljerna i villorna där, de drömmer om stor paradvåning på Östermalm. Är du nöjd? Är det ens bra att slå sig till ro och vara nöjd?

Storslagen final på en annars ganska sparsmakad föreställning - Henrik Schyffert på gitarr och Fredrik Lindström på trummor. Jag har aldrig sett så mycket pyroteknik på en och samma gång. Tydligen var herrarnas Plan A att bli rockstjärnor...

 

På tal om hem och hus har vi påbörjat vårt pepparkakshus idag. Alla hjälpte till lite på sin nivå. Titta - vi ger oss på ett böjt tak. För att få till vinkeln bakade jag takdelarna på en liten "ställning" uppbyggd av en böjd ugnsform, aluminiumfolie och bakplåtspapper.