Idag hade jag glädjen att genom jobbet närvara på en föreläsning på BTH om hållbar utveckling (sustainability). Föreläsaren Karl-Henrik Robèrt är i grunden cancer-forskare och har sedan blivit allt mer engagerad i miljöfrågor och hur vi bygger ett hållbart samhälle. Han berättade på ett så enkel sätt vad vi borde ta hänsyn till i alla beslut vi fattar:
- Förhindra koncentrationsökning av ämnen från berggrunden i naturen.
- Förhindra koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion i naturen.
- Inte utsätta naturen för undanträngning med fysiska metoder.
- Inte hindra människor att tillgodose sina behov-skapa tillit.
Jaha, och vad innebär det då? En del av det kan jag sedan innan, trots att jag ibland är dålig på att faktiskt göra det: Att välja energikällor som inte tär på jordens resurser (vind, sol, vatten). Att inte slösa med jordens resurser (återvinn, återbruka, köp ingenting i onödan). Den där sista punkten var kanske den jag har funderat mest på under dagen. Jag var där i egenskap av lärare: de vill påbörja ett projekt där lärare på alla stadier jobbar med att lära barnen att tänka långsiktigt. Jag tänkte nog att det var mest något för mina kollegor i miljökunskap, kemi och samhällskunskap. Jag blev lite förvånad när han började prata om relationer. Han pratade mycket om tillit - och förklarade att i ett samhälle utan tillit föds två farliga "sjukdomar": segregation och korruption. Han använde faktiskt ordet "sjukdom"- och visst smittar det! Intressant i sammanhanget är att vi svenskar tydligen hyser den högsta tilliten i världen. Jag får väl fundera lite på hur jag ska undervisa mina elever om det där med tillit. Jag vill ju inte heller att de ska bli alltför lättlurade...
 |
Mina barn verkar ha fått det där med hållbart samhälle i blodet.
De släcker lampor och återvinner.
Och kolla bara vad jag fick av L i födelsedagspresent.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar