tisdag 15 maj 2012

5 kilometer

Jag kom igång så bra med mitt joggande i våras. Sedan rann det ut i sanden, och när jag igår insåg att det var dags för det 5-kilometerslopp som jag anmält mig till tillsammans med mina kollegor kände jag mig lite frestad att sluta mig till gänget som skulle promenera. Jag kan inte ens tala om hur stolt jag är över att jag faktiskt tog mig runt - alla 5 kilometer. Jag tror faktiskt att det är det längsta jag har sprungit i hela mitt liv. Hurra för mig!!

...Fast när jag vaknade i morse ångrade jag mig lite. Jag hade nämligen glömt att stretcha. Aj.

D tyckte att jag skulle låtsas som om kortet är taget efter loppet,
men då såg jag lite tröttare ut.


10 kommentarer:

  1. Vad fin du är! Heja Heja. Väldigt impad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Även jag är impad. Nästan chockad.

      Radera
  2. Fantastiskt duktigt! Grattis!

    //Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar. Kanske an jag hänga med på vandringen i din takt i år.

      Radera
  3. Heja heja! Jag är impad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Kanske jag till och med vid detta laget skulle ha kunnat tipsa dig om en och annan fördel med att idrotta.

      Radera
  4. Oj, vad du är duktig! Jag kommer inte att jogga utan går då det är dags för VårRuset. Vilket fint foto, förresten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jo, jag var också frestad att gå med så himla glad att jag bestämde mig för att sämpa lite.

      Radera
  5. Tjohooo! Som sagt, vad ska egentligen stå på din Bucket List sedan? Det finns ju inget kvar?

    SvaraRadera
  6. Ja, men allvarligt talat har jag ju faktiskt betat av en hel del under året som gått. Kanske ska skriva en ny under resan.

    SvaraRadera