5 kilometer

Jag kom igång så bra med mitt joggande i våras. Sedan rann det ut i sanden, och när jag igår insåg att det var dags för det 5-kilometerslopp som jag anmält mig till tillsammans med mina kollegor kände jag mig lite frestad att sluta mig till gänget som skulle promenera. Jag kan inte ens tala om hur stolt jag är över att jag faktiskt tog mig runt - alla 5 kilometer. Jag tror faktiskt att det är det längsta jag har sprungit i hela mitt liv. Hurra för mig!!

...Fast när jag vaknade i morse ångrade jag mig lite. Jag hade nämligen glömt att stretcha. Aj.

D tyckte att jag skulle låtsas som om kortet är taget efter loppet,
men då såg jag lite tröttare ut.