Mer om hjärnhalvorna

Jag har funderat mycket kring förhållandet mellan höger och vänster hjärnhalva på sista tiden. Jag har redan tipsat om Jill Bolte Taylors berättelse om hur hennes upplevelse av världen påverkades när vänster del av hjärnan ”stängdes av” på grund av en stroke. Just nu läser jag en tung men intressant bok av Iain McGilchrist. Han har en teori om att man kan förklara många tendenser i samhällsutvecklingen genom historien med att den ena eller den andra av hjärnhalvorna dominerat. Han illusterar sina teorier med exempel på till exempel konst från olika tidsperioder. Jag har hört exempel på att konstnärers stil förändrats helt och hållet efter en stroke, samt att vissa stora konstnärers speciella stil kan tänkas bero på perceptionsstörningar eller psykiska sjukdomar, men aldrig funderat på konstepoker i det här större perspektivet. Jag kommer inte att kommentera det här inlägget så mycket mer, utan lämnar dig nu till att läsa McGilchrists beskrivning av hur ett samhälle skulle se ut där den vänstra hemisfären i hjärnan helt dominerade.

• Kunskap ses som mer ”riktig” än vishet
• Kunskap som kommer från erfarenhet ses som suspekt, ett hot. Istället letar man bevis som stämmer ”på pappret”.
• Skicklighet baserad på lång erfarenhet nedvärderas. Istället letar man efter kvantifierbara, återupprepningsbara processer.
• Färre människor arbetar med saker i den riktiga, ”levande” världen. Istället jobbar de med planer, strategier, pappersarbete, byråkratiska procedurer (organisera, anonymitet, förutsägbarhet). ”Riktigt” jobb ersätts av dokumentation och av att motivera varför man gör som man gör.
• Fokus på materiella saker istället för på att leva.
• Man bortser från det större sammanhanget: såsom banden mellan personer samt banden mellan personer och platser.
• Individualiteten bortses ifrån och människor delas in i kategorier baserad på saker som kön, ras, samhällsklass.
• Människor ses inte som unika individer, utan som utbytbara delar i ett mekaniskt system. Detta leder till att staten tonar ner individuellt ansvar.
• En sådan regering skulle söka total kontroll Den vänstra hjärnan vill kunna greppa om och kontrollera. Prat om frihet (som är ett alltför abstrakt ideal för den vänstra hemisfären) skulle öka, men den individuella friheten skulle begränsas. Övervakningskameror och liknande utrustning skulle användas och avlyssning av privata samtal skulle bli normen. En DNA-databas skulle introduceras med argumentet att det skyddar mot yttre hot (mot vilka den skulle vara helt ineffektiv), utan skulle i själva verket vara ett sätt att öka statens makt och minska individens status.
• Döden ses som det ultimata hotet mot vänstra hemisfärens behov av kontroll och anses råna livet på mening. Istället uttrycker människor sin sexualiteten så att sex blir överallt närvarande.
• Det känslotillstånd som är mest närvarande i vänstra hjärnhalvan är ilska och aggressivt beteende. Inte heller sunt förnuft, som ju är baserat på intuition vilket den högra hjärnhalvan sköter. Även självständigt handlande sitter i den hjärnhalvan, vilket skulle innebära mer passivitet om vänster fick styra. Som att människor ”utsätter sig” för kultur och liknande istället för att aktivt delta.
• Empatin, som sitter i den högra hjärnhalvan, skulle inte längre finnas där för att balansera ilskan. Det skulle bli omöjligt att känna empati. Kanske skulle det till och med bli skamligt.
• Religion skulle ses som rena fantasierna och skulle plockas isär och ironiseras. Det skulle bli svårt att finna någon mening med livet och en känsla av uttråkning på livet skulle leda till ett ständigt sökande efter stimulans och nya upplevelser.
• Språket skulle förlora sin mångtydighet och metaforiska kraft. Vi skulle behöva vara övertydliga i vår kommunikation med andra.
• Konst skulle bli konceptuell och förlora sin metaforiska kraft. Visuell konst skulle sakna djupkänsla och istället bli förvriden och inta bisarra perspektiv. 

Konst med vänster hjärnhalva.
Vem tror du är konstnären?

• Musik skulle bli reducerad till rytm. Harmoni och melodier skulle saknas.
• Kroppen skulle ses som en maskin.

McGilchrist tänker sig att dagens strävan efter "15 minutes of fame" beror på att vi inte längre ser stor konst/musik som "något som mänskligheten kan utföra" utan som något som "en annan varelse= ett potentiellt hot" kan utföra. Ett samhälle sett med den vänstra hemisfären består av lösa delar som tävlar mot varandra, inte som en organisk enhet.